Frankensteins blomster

2013-05-08 07:54  

GMO-motståndarna ser genetiskt förändrade grödor som monster, och sätter klackarna i backen mot all GMO-forskning och odling. Men en alltmer enig forskarkår hävdar att farhågorna är överdrivna och säger att moderna genetiska metoder behövs för att inom rimlig tid få fram härdiga ­grödor för ett nytt hållbart och resurssparande jordbruk.

Jordbruket har förändrats i grunden under de senaste 100 åren, säger vetenskapsjournalisten Peter Sylwan när han inleder ett seminarium om genteknik och nya jordbruksmetoder på KSLA – Kungliga Skogs- och lantbruksakademien i Stockholm.

– I slutet av 1800-talet tog det 250 mantimmar att tröska skörden från en hektar. I dag går det på fem minuter. Men inte nog med det. Genom den gröna revolutionen – nya högavkastande sorter, maskinell bearbetning, gödsling och sprutning mot ohyra – har skördarna ökat enormt. Där man tidigare fick halvannat ton per hektar får man numera tio.

I Sverige var det vetet Eroica, framtaget av växtförädlaren och Beethovenälskaren Sven Otto Berg vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona, som banade väg för den nya tiden. Därefter kom sorterna Starke och Starke II.

– Han borde stå staty i Landskrona, dundrar Peter Sylwan. I stället har man lagt ner växtförädlingen.

För ungefär 6 000 år sedan kom jordbruket till Sverige. Det lär ha börjat med korn från trakterna av nuvarande Pakistan. Modern växtförädling startade under andra hälften av 1800-talet. En herre vid namn Per Bolin på Svalöv var inne på samma spår som Mendel. Vid år 1900 hade man börjat med kombinationsförädling, selektion av korsningar och hybrider för att få fram nya sorter. Senare kom försök med mutationer från cancerogena kemikalier och röntgen- och radioaktiv strålning. Och slutligen metoder där gener från andra organismer kan adderas till genomet – genförändring, GM. På så sätt kan förädlingsarbetet göras betydligt snabbare och effektivare än tidigare. Det är framförallt de stora multinationella kemiföretagen – Monsanto, BASF med flera – som driver utvecklingen.

Naturskyddsföreningen, Greenpeace och andra organisationer har satt klackarna i backen och kräver totalförbud mot GM-grödor. Anledningen är att man anser att eventuella risker, som spridning av onaturliga gener i naturen, inte är tillräckligt undersökta. Ligger det något i deras farhågor?

– Nej knappast, svarar Roland von Bothmer, professor vid SLU och chef för Global Seed Vault på Svalbard. Alla kulturväxter är monstrositeter som behöver en bondes hjälp för att överleva. De klarar sig inte på egen hand i naturen. De försvinner på några generationer.

– Genförändrade grödor odlas i dag på ungefär 15 procent av jordens åkerareal, framför allt i Nord- och Sydamerika. 2010 var 81 procent av världsproduktionen av soja genförändrad, 64 procent av bomullen, 29 procent av majsen och 23 procent av produktionen av canola.

Förr koncentrerade sig växtförädlarna på att få fram så högavkastande sorter som möjligt, men i dag gäller det att skapa växter som klarar sig med mindre insatser av gödsel, herbicider och fungicider. Det handlar om effektivare upptag av kväve, fosfor och organiska gödselmedel, resistens mot skadegörare, härdighet mot torka, salt, frost och översvämningar. Man vill också ta fram grödor som tillåter nya jordbrukstekniker – som perenna, fleråriga, grödor. Det skulle innebära att man slapp plöja jorden och att den inte behövde ligga öppen stora delar av året med kväve- och fosforläckage som följd.

Jaha, det låter väl bra. Finns det några hinder?

– Ja, svarar Marie Nyman vid Genforskningnämnden. Risken finns att nya gener kan skapa allergener eller toxin i GM-grödorna. Därför är EUs tillståndsprocess för nya GM-grödor mycket omständlig och dyr. I dag finns regler som säger att genförändrade grödor måste godkännas av EU-organet Efsa för att få odlas inom unionen. Innehåller ett livsmedel GM-produkter ska det stå tydligt på etiketten.

De stora kemiföretagen Monsanto och BASF har ledsnat. Under senare år har de lämnat Europa och flyttat sin forskning till Nordamerika. Det är i stort sett bara Lantmännen som ännu bedriver kommersiell växtförädling i Sverige. Faktum är att det inte förekommer någon förädling alls av grönsaker i Norden.

– Däremot har EU inga som helst regler för ”naturliga” mutationer. Under det senaste decenniet har det kommit en rad nya avancerade förädlingsmetoder som inte klassas som GM, även om de ger samma resultat. Metoder med exotiska namn som polyploidi (fördubbling av kromosomantalet), fusion, riktad mutagenes, zinkfingernukleas och epigenetiska förändringar. Detta är tekniker som använder dna från växten själv, men ser till att vissa gener kopplas på och andra undertrycks.

Det finns ju inom flera religioner religiösa normer för vad som får och inte får ätas. Men det kanske bara gäller djur. Hur är det med växter?

– Den katolska kyrkan i Polen säger nej till GMO, svarar vetenskapsjournalisten Malgoszata Zaloga i Warszawa.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt