En flugskit i oceanen

2011-11-08 23:00  

Det var 500 år av isolering och miljöförstöring som fick samhället på Påskön att kollapsa, säger forskare som har besökt den lilla ön med de märkliga stenstatyerna.

De infödda kallar önTe Pito o Te Hanua, vilket lär betyda Världens navel. Vi andra har valt att kalla den Påskön, eftersom det var påskdag den eftermiddag 1722 då den holländske upptäcktsresanden Jacob Roggeveen som förste europé anlöpte ön.

Han hade seglat i 17 dygn över ett fullkomligt öde hav, när han plötsligt såg sjöfågel och rök vid horisonten. När skeppet kom fram till ön hälsades det av en mängd entusiastiska människor. Roggeveen och några i manskapet gick i land och upptäckte till sin förvåning en mängd stora stenstatyer, många mer än tio meter höga, som stod uppställda på stenplattformar.

Tyvärr blev det bråk om några besättningsmäns hattar. Ett tjugotal av öns innevånare sköts av sjömännen, varefter Roggeveen fann för gott att lämna ön och segla vidare efter bara ett dygn.

1770 fick ön nytt europeiskt besök, denna gång av två spanska skepp. Befälhavaren, don Felipe Gonzales, gick i land med två präster och en trupp soldater och förklarade ön för spansk besittning.

Fyra år senare, år 1774, anlöptes ön av kapten Cook på hans andra världsomsegling. Med på resan fanns den svenske Linnélärjungen Anders Sparrman. I sin reseskildring skriver Sparrman att man fann föga vatten och proviant. Befolkningen verkade fåtalig och utfattig. Kanske hade en katastrof eller epidemi krossat samhället? Kvinnorna var få och han såg inga barn.

Lisom Roggeveen förvånades kapten Cook över de stora statyerna. Hur hade ett stenåldersfolk kunnat hugga ut, transportera och resa dessa gigantiska stenstoder på en ö som helt saknade trävirke och metall? Och varför var många av dem nu kullvälta?

Tolv år senare kom fransmannen la Pérouse på blixtvisit. Denna gång vimlade ön av folk, och dessutom av barn i alla åldrar. La Pérouse misstänkte att befolkningen hållit sig gömd under Cooks besök.

I början av 1800-talet kom en amerikansk skonert och kidnappade tolv män och tio kvinnor som arbetare till en planerad sälfångstation på en ö utanför Chile. Efter tre dagsresor till sjöss släpptes fångarna loss, varvid männen omedelbart kastade sig överbord och började simma tillbaka mot den försvunna Påskön. Utan att bry sig om dem vände kaptenen skeppet och företog en ny räd mot ön.

En dag på 1850-talet anlände sju peruanska fartyg med slavjägare. Nära tusen människor tillfångatogs och fraktades bort till arbete i guanogruvorna vid Perus kust. Biskopen på Tahiti protesterade emellertid mot tilltaget, och de peruanska myndigheterna bestämde att slavarna skulle sändas tillbaka till sin ö. Tyvärr omkom 900 av dem av sjukdom och umbäranden innan båten var klar att hämta dem. Endast 15 kom levande hem, men till råga på eländet förde de mig sig smittkoppor till ön. När Chile 1888 annekterade Påskön och tillsatte en guvernör hade invånarantalet sjunkit till 111.

Den norske biologen och äventyraren Thor Heyerdahl beslöt sig på 1950-talet för att resa till Påskön och lösa mysteriet med de jättelika stenstatyerna. Han hade 1947 gjort en bejublad resa med balsaflotten Kon-Tiki från Perus kust till Sällskapsöarna. Därmed ville han visa att Stilla havets öar befolkats genom utvandring från Sydamerika. Inte från Asien, som alla antropologer ansåg. Heyerdahl hävdade att det hade funnits kontakter i forntiden mellan pyramidernas Egypten och mayariket, och sedan vidare via Inkariket ut till Påskön och Polynesien.

1956 anlände hans expedition till Påskön. I sin bok Aku-Aku skildrar han hur deltagarna hänförda vandrade runt bland de jättelika stenskulpturerna som låg på näsan i gruset. I en vulkankrater på öns södra udde fann de det stenbrott där figurerna huggits ut ur berget. Det märkliga var att verksamheten tydligen hade upphört som på kommando, för de fann ett hundratal skulpturer i varierande grad av färdigställande. Där fanns också mängder av de primitiva stenyxor som hade använts för att forma skulpturerna.

Efter att en rad nya expeditioner med antropologer och ekologer besökt ön anses det klarlagt att Heyerdahl hade fel, och att Påskön koloniserades på 1200-talet av polynesier från väster. Med sig hade kolonisterna både höns och frön till sina traditionella grödor, men olyckligtvis även råttor som fripassagerare. Biologerna har kunnat visa att kokospalmerna snart försvann, eftersom deras nötter åts av råttorna innan de hunnit gro.

Under 500 år levde invånarna sedan helt utan kontakt med omvärlden. Landet odlades upp, skogen fälldes till virke och bränne. Någon gång på 1400-­talet var alla träd borta, alla djur och fåglar utom hönsen och råttorna utrotade, och befolkningen stod inför en ekologisk katastrof. Det strävsamma arbetet med att hugga stenmonument över sina avlidna upphörde när inbördeskrig mellan öns klaner slet sönder samhället. Befolkningen förskansade sig i underjordiska grottor för att skydda sig mot sina fiender.

Påskön var en ensam ö i universum, och dess samhälle kollapsade av miljöförstöring.

Påsköfakta

Påskön är en av jordens mest avlägsna platser. Det är mer än 3 000 km till Sydamerikanska kusten och 2 000 km till närmsta ö. Men vill man åka dit går numera regelbundna turist­resor per flyg.

Ön är i det närmaste triangulär till formen, och han en total yta om 163,6 km².  Invånarantalet är i dag ungefär 4000.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt