Forskar på virtuella världar

2013-09-13 13:05  
Hemma hos Robin Teigland har familjen tydliga regler för när man får använda teknikprylar. ”Det är viktigt med båda världarna”, säger hon. Foto: David Magnusson

Den virtuella världen blir större än den fysiska. Den kan också bli viktigare. Robin Teigland är där. Det är viktigt att röra sig i olika miljöer, säger hon.

- Min far tog med mig till universitetets stora datacenter där jag lekte med hålkort som barn. Och när jag var tio började jag spela dataspel på superdatorn hemifrån via ett akustiskt modem. Telefonluren låg i en vagga och pep, berättar Robin Teigland.

– Jag fick spela hur mycket jag ville.

Robin Teigland forskar på virtuella världar på Handelshögskolan i Stockholm. Hon föddes i Nashville, Tennessee 1964. Hennes pappa var teoretisk organisk kemist och gjorde molekylsimuleringar på superdatorn, hennes mamma affärschef på American Express.

Av pappan fick hon låna en byggsats för molekyler – ett slags lego med färgade plastkulor som föreställde atomer och som var populärt på 70-talet. Kulorna hade hon med sig som inspiration i sin doktorsavhandling om informella nätverk på jobbet. Atomerna i modellen blev till individer i nätverken.

Vad hon då kom fram till är att när människor behöver hjälp på jobbet löser de 70 procent av problemen via informella nätverk, till stor del utanför jobbet, och bara 30 procent via den formella organisationen på arbetet.

Grundidén fick hon när hon intervjuade programmerare i Silicon Valley där hon tidigare gått på Stanford University, flera år innan universitet blev känt i och med internetboomen. En av de intervjuade förklarade hur han mejlade kontakter utanför företaget, ofta hos konkurrenter, för att få hjälp med olika problem.

”Men varför inte fråga din kollega som sitter 15 meter härifrån?” frågade hon.

”För att jag vill vara vid frontlinjen, the bleeding edge!” svarade programmeraren.

För detta krävdes att man ständigt hade kontakt med de vassaste, oavsett var de jobbade, och även delade med sig av interna hemligheter. De som inte gjorde så fick inte tillgång till information, och kanske fick de inte heller jobb nästa gång de sökte.

Hon fick inspiration och stöd för sin tes i boken Regional Advantage: Culture and Competition in Silicon Valley and Route 128 av AnnaLee Saxenian, som beskriver hur den starka kulturen med öppna informella nätverk som kontrasterade mot den mer slutna kulturen på USA:s östkust var det som fick Silicon Valley att blomstra och ta över östkustens tidigare dominans.

Men det var villkoren i den virtuella världen, snarare än i den verkliga, som kom att intressera Robin Teigland i hennes fortsatta forskning.

Hon är aktuell med boken The Immersive Internet där hon skrivit första kapitlet – Postcards from the Metaverse – tillsammans med Dominic Power, professor i kulturekonomi.

Metversum är våra gemensamma virtuella miljöer – summan av alla virtuella världar, förstärkt verklighet och internet.

Robin Teigland ser hur den fysiska verkligheten och metaversum spiller över på varandra, och hur den virtuella världen till och med kan bli större och mer betydelsefull än den fysiska, i den meningen att vi kommer att lägga mer av vår tid och våra resurser där.

– Det finns otroligt mycket potential med hela virtuella ekosystem. Fortfarande är det en ganska tydlig gräns mellan den virtuella världen och den fysiska. Det är till exempel svårt att sälja samma produkter både virtuellt och fysiskt, men gränserna suddas ut.

Hon tar som exempel en typ av skinnjacka som ett ­företag framgångsrikt säljer i en virtuell värld – inte i form av nätshopping utan en virtuell jacka som man bara har på sig i den virtuella världen och som företaget trots konkreta försök inte har lyckats sälja som en verklig produkt.

– Virtuella varor har ett värde, understryker hon.

– Det beror på värdet de skapar för individen. För vissa individer är den virtuella identiteten viktig, och då lägger man pengar på den.

Det Robin Teigland ser ur ett historiskt och ekonomiskt perspektiv är att efter mobilitet för varor och sedan för kapital kommer nu mobilitet för arbete. En konsekvens är att det kommer att betyda mindre var man bor eftersom en stor del av våra aktiviteter går att göra via avatarer – de figurer vi är i den virtuella världen.

Samtidigt påpekar hon att man måste variera sitt virtuella liv.

– En fara med Facebook är att man stänger in sig i det närmaste nätverket, de närmaste kompisarna. Det kan bli väldigt slutet. Det är viktigt att röra sig i olika typer av nätverk – lokala, internationella, i ditt ämne, utanför. Det är viktigt att lyfta blicken och se vart vi är på väg.

Och det gäller även den verkliga världen.

– På engelska kallas det att vara en well rounded person – att kunna röra sig i olika miljöer.

Detta tillämpar hon även hemma. Samtidigt som familjen har alla de senaste teknikprylarna får barnen tydliga regler. Till exempel har de inte tillgång till internet på rummet, och ingen tittar på tv eller spelar spel före middagen.

– Det är viktigt med båda världarna. Teknik är inte ett substitut, det är ett komplement, säger Robin Teigland.


Fotnot:
Artikeln kommer från Ny Tekniks digitala framtidsmagasin Next. Mer om Next här.

Mats Lewan

Mer om: Next Innovation

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt