Fortfarande glödhett – efter 60 år

2013-01-08 07:15  

Koksverket i Oxelösund har varit i gång dag och natt sedan starten för 60 år sedan. Där omvandlas kol till stenhård koks som behövs för att tillverka råjärn. Under åren har verket byggts ut och i dag trycks 60 ton koks i timmen ur ugnarna.

Koksverket har mycket av det man förväntar sig att få se på ett stålverk. Det står en brinnande fackla med gas från en skorsten, stora puffar vattenånga stiger upp från släcktornet, koks ligger i stora högar.

Koksen är en nödvändig del av processen i masugnen, där råjärn utvinns ur malmpellets. Sedan juni 1952 har SSAB:s koksverk på den sörmländska kustorten aldrig svalnat. Här finns en komplett produktionslinje, från råvara till valsad plåt. Men även om andra delar av stålverket skulle stå stilla måste koksverket hållas i gång. Kyls ugnarna ned spricker teglet i ugnsväggarna.

Ett koksverk av den här storleken anses ha en livslängd på omkring 30 år. I Oxelösund har det klarat det dubbla.

Ett skäl är att det har renoverats i omgångar. Ugnsväggar har murats om, skador har lagats med keramisk svetsning och tegel har bytts ut.

– Andra koksverk jag har besökt ute i Europa pyser och ryker mer. Vi har ett väldigt tätt koksverk, säger koksverkschef Erika Fröjd.

Man är också noggrann med vilket kol som hälls ned i ugnarna. Kolet importeras framför allt från Australien.

– Olika kol har olika svällningsegenskaper. Vi blandar olika sorter efter en analys. Det här har gjort att vi har sparat koksverket mekaniskt.

Processen att tillverka koks ser likadan ut som för 60 år sedan. Men koksverket har byggts ut och tillverkar i dag betydligt större mängder. Från början fanns 27 ugnar, och en ugn i timmen tömdes. Nu är det 100 ugnar, och det sker en tryckning ungefär var tionde minut. Varje ugn ger tio ton koks per tryckning.

En del arbetsmoment har automatiserats. Som att hacka rent runt ugnsdörrarna. Tidigare gjordes det för hand, nu används en maskin. Ingen står heller och handskyfflar kol längre. Men det är inte så mycket som går att automatisera.

På andra sätt har koksverket de senaste åren genomgått stora förändringar. Utsläpp och restprodukter hanteras på ett helt annat sätt än tidigare. Sedan våren 2011 fångar en sughuv upp koksdamm från vagnarna med glödande koks, damm som tidigare har gått rakt ut i luften i Oxelösund. För varje dygn handlar det om ett ton stoft och partiklar.

Den rågas som bildas i processen innehåller det cancerframkallande ämnet bensen. Fram till förra året fanns ett antal punkter där en del av bensenångorna kunde komma ut i atmosfären, men nu har utsläppskällorna kapslats in. Utsläppet låg på fyra ton per år.

I tillverkningen bildas koksvatten, som kommer från fukten i kolet och som förångas i de tusengradiga ugnarna. Vattnet avskiljs när gasen renas. Tidigare innehöll vattnet som släpptes ut 40 milligram så kallade suspenderade ämnen per liter, det vill säga partiklar, vilka bidrar till att havsbottnar slammar igen.

Förra året gjordes förbättringar av den biologiska reningsanläggningen och en ny anläggningsdel sattes i drift. Nu har andelen suspenderade ämnen minskat till cirka 2 milligram per liter.

En större renovering behövs, om koksverket ska fortsätta att drivas. Ett alternativ är att köpa in färdig koks, men då kan SSAB inte ha kontroll över kvaliteten på samma sätt. Koksverket bidrar också med sin koksgas, som används som energikälla för hela stålverket i Oxelösund. Att ersätta den med något annat skulle kräva stora investeringar och ge ökade driftskostnader.

– Vi behöver gasen. Utredningar har kommit fram till att det minst dåliga är att ha koksverket kvar. Helst skulle man bygga ett nytt, men vi kommer nog att renovera etappvis. Vi kämpar för att hålla det vid liv.

Framtiden på längre sikt ligger inte i att förädla processen, tror Erika Fröjd, utan att hitta metoder där koks inte längre behövs.

– Jag hoppas man förändrar masugnsprocessen och hittar andra sätt att tillverka stål på, säger Erika Fröjd.

Så går koksning till

Kol hälls ned uppifrån i de fyra meter höga smala ugnarna. Varje ugn laddas med 14 ton kol. Ugnarna hettas upp till över 1000 grader. Förbränningen sker utan syre. En fjärdedel av kolet omvandlas till gas, resten blir koks. Processen tar cirka 20 timmar.

Ugnarna töms med tryckning, och transporteras på en vagn till släcktornet där det kyls ned.

Koks har en struktur som påminner om lavasten. Det används i masugnen för att reducera syret i järnmalmen. I masugnens höga temperaturer, över 2000 grader, behåller koksen sin form och låter smält råjärn droppa ned till botten av ugnen.

Koksning har skett på i princip samma sätt sedan metoden började användas på 1700-talet. Processen utvecklades vidare under senare delen av 1800-talet, och man fick ned koksningstiden. I början tog det någon vecka.

Anna Orring

Mer om: Automation

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt