Finta servern - och stoppa datorslöseriet

2006-11-21 23:00  

Tidigare krävde ett serverprogram en egen dator. Nu kan ett tjugotal serverprogram samsas på en enda. Tekniken, som är på allas läppar i datorvärlden, kallas virtualisering. Livet i datorhallen har blivit lättare.

Bland de femhundra största företagen i Sverige använder i dag över två tredjedelar så kallad virtualisering någonstans i sina datahallar. Därmed inte sagt att tekniken används i hela datahallen, men det är ett mått på att virtualisering i servrar håller på att ta rejäl fart. Och nu är den på väg ut även i medelstora företag.

Den första och enklaste anledningen är att virtualisering spar både energi och datorkraft.


Det man till vardags kallar en server brukar vara en dator som kallas server, plus en serverprogramvara, exempelvis en webbserver. Att ha endast ett serverprogram på en dator ger störst driftsäkerhet, men skapar samtidigt stort slöseri. Normalt sett används på det sättet bara omkring tio procent av serverdatorns processorkraft.

Tricket som virtualisering bygger på är att man först lägger ett litet specialprogram - en hypervisor - på själva datorn och dess operativsystem. På hypervisorn kan man sedan lägga flera oberoende paket - virtuella servrar - bestående av ett helt operativsystem och en serverprogramvara.

Varje paket tror sig vara ensamt på en dator, men i själva verket delar paketen alltså på värddatorns datorkraft, som på så sätt kan utnyttjas till omkring 80 procent i stället för tio.

I praktiken får man med virtualisering plats med omkring 20 serverprogram på en värddator - en väsentlig besparing, som inte bara handlar om antalet datorer utan även om ren energiförbrukning.

Tekniken är inte ny i sig. IBM använde sig av virtualisering redan på sextiotalet, men då för att dela upp resursernai stordatorer.

Vad som fått virtualisering att bli så hett de senaste åren är den ganska specifika tillämpningen med servrar, och då bara på datorer med så kallad x86-processor - det vill säga halvledartillverkarna Intels och AMDs massproducerade processorer som sitter i vanliga pc.

Företaget som gett denna variant ett ansikte är VMware, med rötter i ett forskningsprojekt på Stanford-universitetet i USA omkring 1999. VMware kom med sin första produkt 2001 och har i dag hunnit utveckla en rad andra möjligheter med virtualisering, utöver ren besparing av datorkraft.

Det går exempelvis i dag att flytta serverprogram under drift mellan olika värddatorer, utan avbrott. En webbserver som plötsligt belastas kan därigenom ögonblickligen få mer processorkraft. Man kan också installera ett nytt serverprogram, inklusive nästan valfritt operativsystem, på 10 till 20 minuter, dessutom i en helt skyddad miljö som inte stör de andra programmen på värddatorn. Detta ger programleverantörer möjligheten att sälja cd med kompletta och testade paket av operativsystem plus serverprogram.

VMware utnyttjar en variant av detta med sin VMware Player - en gratisversion av hypervisorn, som man kan lägga på en vanlig pc. Med VMware Player kan man snabbt och enkelt testa paket med program plus operativsystem, utan att egentligen installera någonting alls på pc:n.

Konkurrenter till VMware är framförallt Xen Source och Microsoft. Xen Source bygger sina produkter på öppen källkodsprogrammet Xen, skapat på Cambridge-universitetet 2003, medan Microsoft utvecklar en egen variant under namnet Microsoft Virtual Server.

Än så länge har VMware ett tekniskt försprång, men med tanke på potentialen med virtualisering lär konkurrensen hårdna snabbt.

Grafik: Jonas Askergren/Ny Teknik

Mats Lewan

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt