Professor: ”Stålindustrins satsning är ineffektiv”

2019-04-17 06:00  

Stålindustrin siktar på att ställa om till fossilfri tillverkning för att minska koldioxidutsläppen. Men som klimatåtgärd är satsningen ineffektiv, anser Gävleprofessorn Björn Karlsson.

Jättebolagen SSAB, LKAB och Vattenfall driver tillsammans projektet Hybrit med målet att använda vätgas för att kraftigt kapa koldioxidutsläppen. En ny anläggning är under uppbyggnad i Luleå för att testa produktionsmetoden i pilotskala.

Tanken är att bli av med koldioxidutsläppen från masugnarna. Om teknikskiftet blir lyckosamt och genomförs i stor skala kan det minska utsläppen med 6 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar tio procent av Sveriges totala utsläpp.

Men då krävs 15 TWh el per år för att framställa grön vätgas genom spjälkning av vatten i elektrolysörer.

Björn Karlsson, professor i energisystem vid Högskolan i Gävle, anser att Hybritsatsningen är ineffektiv som klimatåtgärd.

– På kort sikt är Hybrit ingen lösning för klimatproblematiken. Det ligger för långt fram i tiden och använder mycket el för att spara koldioxid, säger han.

”Det kommer att bli konkurrens om den förnybara elen”

I stället borde de 15 TWh el exporteras och ersätta kolkraft i andra länder, menar han. Då skulle koldioxidminskningen bli ungefär dubbelt så stor, cirka 15 miljoner ton.

Tycker du att bolagen bör lägga ner Hybritprojektet?

– Nej, stålindustrin är ute efter att få en attraktiv produkt. Kan de sälja fossilfritt stål är det nog en attraktiv produkt. Men om Energimyndigheten är ute efter att spara koldioxid, då är inte Hybrit lösningen. Utan då ska vi framför allt exportera överskott av el och själva införa elbilar, säger Björn Karlsson.

Men det politiska målet är ju redan att Sverige ska vara en nettoexportör av el?

– Ja, men det kommer att bli konkurrens om den förnybara elen och frågan är vad man ska använda den till. Sverige har extremt goda förutsättningar för att producera förnybar el, då bör ju landets resurser framför allt användas i ett EU-perspektiv, säger Björn Karlsson.

Hans professorskollega Filip Johnsson på Chalmers håller dock inte med om resonemanget.

– Ska vi i Sverige möta våra nationella klimatmål och de globala målen i Parisavtalet uppnås måste alla utsläppskällor bli noll. De andra ländernas energisystem måste också ställas om, säger han.

”Greta Thunberg-generationen kommer att vilja ha koldioxidfritt stål”

Dessutom tycker Filip Johnsson att Björn Karlsson jämför äpplen med päron när han utgår från vad en kilowattimme kan åstadkomma i koldioxidbesparing utifrån om den antas kunna ersätta kolkraft eller användas till att ladda en elbil eller framställa stål. En viss mängd stål kommer mänskligheten alltid att behöva.

– Världen måste få fram koldioxidfri basmaterialtillverkning, det kommer att innebära en utvecklingskostnad, men det finns mycket att tjäna för den som kan bli först i en värld som rör sig mot Parismålet, säger Filip Johnsson.

En studie från Tillväxtanalys kom nyligen fram till att privatpersoner inte är så intresserade av att köpa fossilfritt stål. Men Filip Johnsson tror att efterfrågan kommer att växa.

– När Greta Thunberg-generationen ska köpa saker av stål kommer de att vilja ha koldioxidfritt stål får man hoppas. Annars kommer vi inte att nå Parismålet, säger han.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt