Opinion

”Utsläppen från plastproduktion får inte öka”

REPLIK. Vi måste ner till nollutsläpp av växthusgaser i mitten av detta århundrade. Då måste också plastindustrin vara med på resan, skriver Göran Finnveden, KTH, i en replik.

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Jag vill tacka Lena Lundberg från plastbranschen för hennes replikmin debattartikel om olika strategier för att nå nollutsläpp av växthusgaser. Det ger en möjlighet att utveckla diskussionen om olika åtgärder för att radikalt minska utsläpp av koldioxid från plastens livscykel.

Plast omfattar en mängd olika material som ger fantastiska möjligheter att producera produkter med olika egenskaper och kvaliteter. Det är också helt klart att plast i många tillämpningar kan ersätta andra material och ge lägre utsläpp av växthusgaser.

Men en viktig insikt är att minskade utsläpp jämfört med andra material inte räcker. Globalt sett behöver samhället halvera utsläppen detta decennium och komma ner till nollutsläpp i mitten av detta århundrande för att nå klimatmålen. Även plastbranschen behöver vara med på den resan.

I dag står produktion, användning och avfallshantering av plast för ungefär 4 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Det är siffra som kan öka om inte åtgärder införs eftersom plastanvändningen förväntas stiga. Det finns en lång rad åtgärder för att minska utsläppen från plastens livscykel:

  • Ökad användning av biobaserade råvaror. I dag baseras plast huvudsakligen på fossila bränslen. En övergång till biobaserade råvaror kan minska utsläppen, men också öka dem beroende vilken råvara som används. Mängden biomassa som kan användas är dock begränsad eftersom den också behövs till mycket annat.
  • Ökad användning av förnybar energi. Detta är en nyckelstrategi för hela samhällets klimatomställning men också väsentlig för plastproduktionens klimatutsläpp.
  • Infångning och geologisk lagring av koldioxid (CCS-teknik). Detta kan användas i samband med plastproduktion och avfallsförbränning. Denna teknik används i dag bara i begränsad utsträckning och behöver skalas upp kraftigt.  
  • Ökad återvinning. I dag sker det framför allt med mekanisk återvinning. Mängderna som återvinns i dagsläget är begränsade och behöver öka. Kemisk återvinning lyfts fram som ett alternativ. Det är dock förhållandevis ineffektivt och innebär förluster av plast som omvandlas till koldioxid. Det måste därför kombineras med CCS-teknik för att man ska kunna nå nära noll-utsläpp.
  • Lena Lundberg lyfter fram CCU-teknik där man fångar in och använder koldioxid som råvara. Denna teknik är intressant och fortsatt utveckling bör stödjas. Men den är energikrävande och förutsätter klimatneutral elproduktion i stor skala.

Gemensamt för dessa åtgärder är att de kräver teknikutveckling och investeringar innan de kan implementeras storskaligt. Det är därför viktigt att plastbranschen gör nödvändiga satsningar nu.

Men det är också tydligt att det ändå kommer att ta tid innan dessa åtgärder kan ge effekt. Det är därför väsentligt att man arbetar också med att öka materialeffektiviteten och vidta åtgärder som kan minska användningen av plast.

En studie publicerad i Nature Climate Change pekar just mot att ingen åtgärd i sig räcker för att radikalt minska utsläppen. Det krävs en samlad strategi som också innehåller åtgärder för att minska efterfrågan på plast.

DELTA I DEBATTEN

Vill du skriva en debattartikel eller en replik?

Kontakta Ny Tekniks debattsida på debatt@nyteknik.se

Tänk på detta:

• Texten ska vara unik för Ny Teknik.

• Texten ska vara max 4 000 tecken inklusive mellanslag.

• Undvik förkortningar och utropstecken.

• Peka ut och beskriv ett problem eller en lösning, samt hur du eller ni vill lösa problemet eller ta vara på möjligheten.

• Var tydlig med vem du eller ni debatterar med och varför.

• Bifoga gärna porträttbild och ange fotobyline.

Ökad materialeffektivitet är en väsentlig strategi för att nå en mer cirkulär ekonomi och ett klimatneutralt samhälle. Detta är inte specifikt för plast utan gäller många andra material som stål och biomassa också.

Samhället kan inte bara satsa på lovande tekniska lösningar som först behöver utvecklas och sedan kanske implementeras i framtiden. Man behöver också arbeta med att begränsa efterfrågan av ohållbara material och produkter.

Göran Finnveden, vicerektor för hållbar utveckling och professor miljöstrategisk analys, KTH