Elbilstest: Volkswagen ID7 – ”Levererar en helgjuten eldriven folka”

Det är nu ett halvt decennium sedan Volkswagen startade sin elbilsresa under ”ID-flagg”. Det började med Golf-ersättaren ID3, fylldes på med crossovers ID4 och ID5.

Bilar som jag har testat, men som aldrig riktigt lyckats övertyga mig. Lätt udda design, plastig interiör, undermålig mjukvara och detta till en hög prislapp.

Nu har turen kommit till det som går under namnet ID7. Och nu menar VW att man har gjort sin läxa och tagit kritiken till sig. Är då det här bilen där VW visar var skåpet ska stå – eller är det bara ytterligare en i raden av överprisade axelryckningar till elbilar som sköljer över marknaden? Ny Teknik har testat.

Design

Tittar vi på designspråket har ID7 tagit ett kliv åt det mer traditionella jämfört med tidigare ID-modeller. Det är stramare och mindre gulligt bulligt. Bra tycker undertecknad som på det stora hela gillar linjerna. Fram är det smalare strålkastare samt en ljusramp mellan. Baktill är det fyrkantigt och även här en ljusram som binder samman bromsljusen. 

På insidan är det återigen mer traditionellt än vad exempelvis ID3 är. Här är det rakt och tydligt med ratt, förarinstrumentering och en så kallande svävande mittskärm. I sätet, vi hade tillvalet Ergoactive Seats, sitter man strålande och det är lätt att hitta en bra förarposition. Likväl är sikten bra trots att vi sitter förhållandevis lågt.

Något som är mindre bra är sliderkontrollen för temperatur samt de nedrans touchknapparna på ratten. Det här är design som VW-chefen själv erkänt är dåliga – och ett designval som är på väg bort. Tittar vi på interiören i övrigt är det bitvis lite plast som ”stör” i en kupé av annars hög kvalitet.

I baksätet sitter man även här bra. Det märks att det är en stor bil där man utan problem får plats med både ben och gott om huvudutrymme. 

Längst bak finns det plats att stuva 532 liter. Det är onekligen en styrka och ett gott utrymme. Som jämförelse kan exempelvis BMW:s flaggskepp IX bara mäkta med 500 liter i bagageutrymmet. Frunk erbjuds inte, däremot kan man hänga på ett ton på dragkroken (tillval). Det senare är kanske inte bäst i klassen, men det går i varje fall. Räkna med att fyrhjulsdrivna alternativ bättrar på dragvikten.

Teknik

Precis som de övriga ID-bilarna byggs ID7 på MEB-plattformen. Dock har det hänt en del sedan denna introducerade. 

Den största är en ny drivlina där man har bytt ut motorn bak mot en starkare. Denna är på 210 kW, motsvarande 286 hästkrafter, med ett vridmoment på 545 Nm. Tack vare motorn, god aerodynamik, samt att VW har arbetat om hur kylning av drivlinan sker ska förbrukningen kunnat hålla låga 1,42 kWh/mil

Batteriet i bilen är på 77 kWh (netto) och om man lyckas hålla sig väl med gaspedalen ska det gå att komma 621 km på en laddning.

Laddning sker med 11 kW hemmavid eller upp till 170 kW via snabbladdare. Det senare ska göra att man klarar en laddning10-80 på runt 30 minuter. 

För att åstadkomma detta, inte minst under den kallare delen av året, är det viktigt att sätta navigationen till en snabbladdare. Gör man det så förtempererar bilen batteriet för att kunna ge det kortast möjliga laddstoppet.

Värt att veta är att ID7 får värmepump, head up-display och laddplatta för telefonen som standard, saker som många andra har på tillvalslistan. 

På vägen

Jag ska säga att jag var rätt spänd inför testet. Inte minst för att jag inte riktigt blivit övertygad av VW:s övriga ID-bilar. 

Direkt märks det att man tagit till sig av kritiken. Till att börja med, dörr-tjoffet känns mer solitt, och när man glider ned i sätet är även det en känsla jag känner igen som VW-mässig. 

Jag rullar iväg och det är väldigt behagligt.

Bilen är tyst och tar mig med bevarad bekvämlighet från lokalvägarna upp på motorvägen utan ansträngning. Att bilen är utrustad med det adaptiva chassit märks snabbt. Vägskarvar, en riktig komfortdödare för mången hårt satt elbil, avhandlas här utan större problem. Jag har ju flertalet gånger klagat på dåliga eller mindre genomarbetade chassin – men här står jag kritik-stum. Det VW gör här är värt att berömma.

De 286 hästkrafterna är exakt vad jag behöver. De ger en betryggande acceleration från stillastående och i trafik där man ska göra omkörningar. Vridmomentet är högt, (snudd på detsamma som Phaeton med en sexliters W12:a hade). Visst, det finns många bilar som trumfar det ID7:an mäktar med, men det jag som förare av den här typen av bil förväntar mig – det uppfylls.

Ok, vill du ha ut riktigt körglädje av din bil – då levererar inte ID7 i den här tappningen riktigt på det. Även om bilen håller sig rimligt neutral i mer svängig körning är feedbacken i styrningen närapå obefintlig. Och även om det går att få en lätt bakhjulsdriven känsla – går säkerhetssystemen snabbt och obönhörligen in och dödar allt för livlig körning.

Men ge dig till tåls. Mer prestanda i form av GTX lär komma – och med drift på alla fyra kan just antisladdsystemet slappna av mer – med mer förnöjsamma köregenskaper som följd. 

I dag är det många bilar i den större storleksklassen som erbjuder bakvagnsstyrning. Det här finns inte med i ID7. Å andra sidan är svängradien väldigt bra ändå, så trots att vi har att göra med nära fem meter bil – känns den inte otymplig.

Ekonomi och förbrukning

Enligt officiella pappren ska ID7 klara sig på 1,42 kWh/mil. Det är en förhållandevis låg siffra för en bil av den här storleken. I verkligheten, med varierande temperaturer från någon minusgrad upp till plus tio landade vi på ett snitt av 1,92 kWh.

Priset på ID7 börjar på 664 900 kronor. Redan här är det en rätt kompetent bil med bland annat värmepump som standard. Men fullt utrustad som vår bil var landade priset på 826 700 kronor. 

Om man inte vill lägga så mycket pengar tycker jag ändå att dragkrok samt det som kallas för ”exteriörpaket plus” ska övervägas. Det första för att kunna dra – och det senare för att det innehåller det fina adaptiva chassit.

Summerat

”Äntligen”, så skulle jag vilja beskriva ID7. Efter att ha blivit besviken, eller i varje fall inte känt några wow-känslor för ID3, 4 och 5 kommer här nu en bil som jag verkligen tycker känns som en riktigt Volkswagen. Här har man tagit till sig av kritiken och levererar en helgjuten eldriven ”folka”.

Förvisso kommer flera av uppdateringarna även att leta sig in i de andra modellerna på sikt – men här sitter de som en smäck från start. Så här skulle det ha varit från början.

Billig är den däremot inte. Tittar man på prislappen rent objektivt på det testexemplar vi rattade (över 800 000 kr) skulle man kanske velat ha lite vassare interiör. Karossformen kanske inte heller passar alla, men det senare är inget att hänga läpp för – kombin är ju redan presenterad.