”Solcellsstöd för miljarder utan krav på energiutbyte”

2019-09-26 09:45  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Staten fördelar bidrag på 1 miljard kronor per år till solceller utan krav på miljönytta eller att installationen ger utlovad effekt. Kraven måste höjas, skriver Björn O. Karlsson och Mattias Gustafsson på Högskolan i Gävle.

Den 12 september meddelade regeringen att de skjuter till ytterligare 500 miljoner kronor under 2019 och 300 miljoner för 2020 till investeringsstödet för solceller. Sammanlagt finns därmed 1, 2 miljarder kronor tillgängliga för investeringsstödet 2019 och 835 miljoner 2020.

För att vara berättigad till ett 20-procentigt investeringsstöd krävs att solcellerna kopplas in på elnätet och att investeringskostnaden är högst 37 000 kronor per kW nominell effekt. Det innebär att staten delar ut totalt 2 miljarder kronor under 2019 och 2020 utan krav på energiutbytet från solcellerna.

Investeringsstödets utformning innebär att det betalas ut även om solcellerna installeras på en skuggad norrvägg! De som installerar solceller önskar att de är synliga från marken. Därför är väl exponerade system i dåliga lägen alltför vanliga.

Priset på solcellsmoduler ges i kronor per kW. Modulernas effekt i kW fås från testning under standardförhållanden i den fabrik som tillverkat solcellerna. Det innebär att modulernas effekt mäts vid instrålningen 1 000 W/ m2 och modultemperaturen 25°C. Dessa förhållanden fås sällan för ett installerat system.

Systemets totala nominella effekt fås genom att summera effekterna för de enskilda modulerna. Solcellsköparen betalar för en installerad effekt solcellsmoduler, men det finns ingen rekommenderad standardmetod för att mäta den verkliga effekten hos det installerade systemet. Det innebär att köparen inte vet om systemet uppfyller utlovad effekt.

Det är anmärkningsvärt att staten fördelar bidrag på 1 miljard kronor per år till solceller utan krav på installationsprovning och minsta energiutbyte. Högskolan i Gävle har utvecklat en enkel metod för installationsprovning av installerad effekt som har testats på några stora solcellssystem. Metoden som kräver att instrålningen mäts i modulernas plan fungerar tillfredsställande.

Den förväntade årsproduktionen från en solcellsanläggning beräknas med simuleringsprogram. Men det är svårt att uppskatta inverkan av skuggning och snötäckning på produktionen. Därför tenderar beräkningarna att överskatta utbytet under vintermånaderna.

I England är det ett krav att på plats göra beräkningar av skuggningens inverkan på energiutbytet för att få bidrag. Detta krav bör införas också i Sverige. System med låg elproduktion ska inte vara bidragsberättigade.

Tillverkarna av solcellsmodulerna ger vanligen en garanti att den nominella moduleffekten efter 25 års drift ska vara minst 80 procent av angiven nominell effekt vid tillverkningen. Denna garanti är dock svår eller omöjlig att utnyttja eftersom den kräver att modulerna monteras ned och att effekten mäts i laboratoriemiljö. En sådan åtgärd är dock orimligt dyr och tidskrävande.

Ett tänkbart alternativ är att systemets nominella effekt mäts enligt en standardmetod vid installationen. Köpare och säljare skriver under ett dokument där de accepterar systemets uppmätta nominella effekt. Om ägaren av solcellssystemet efter något år ifrågasätter om systemet uppfyller den utlovade garantin upprepas mätningen. Då kan garantiåtagandet relativt enkelt provas.

Tillverkningen av kiselmoduler kräver hög elanvändning. De solcellsmoduler som installeras i Sverige tillverkas i länder med stor andel kolkraft. Det innebär att de orsakar utsläpp av omkring 500 kg koldioxid per kvadratmeter modularea i de länder där de tillverkas. Motsvarande area installerad i optimalt läge i Sverige producerar årligen omkring 150 kWh el för det nordiska elsystemet. Solceller ska följaktligen installeras på platser där de har maximalt elutbyte för att minimera utsläppen per kWh producerad el.

Utbetalning av investeringsstöd för uppförande av solcellssystem bör kopplas till ett krav på att systemet installationsprovas och på en beräknad minsta mängd årlig elproduktion, förslagsvis 750 kWh per installerad kW. Dessa krav innebär att ett bidragsberättigat solcellssystem ger högt elutbyte, gör maximal miljönytta och möjliggör för köparen att utnyttja utlovade effektgarantier.

 

Björn O. Karlsson, professor, Högskolan i Gävle

Mattias Gustafsson, lektor, Högskolan i Gävle

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt