Opinion

”Motstridig politik sänker klimateffektiva biodrivmedel”

Foto: Johan Nilsson/TT
Öivind Andersson, professor, förbränningsmotorer, Lunds tekniska högskola.
Pål Börjesson är professor i miljö- och energisystem, verksam vid Lunds Tekniska Högskola och Lunds Universitet. Foto: Johanna Olofsson

DEBATT. En ensidig och icke teknikneutral satsning på el- och vätgasfordon är av flera skäl kontraproduktiv ur klimatsynpunkt, skriver Pål Börjesson och Öivind Andersson, forskare vid Lunds tekniska högskola.

Ett stort antal vetenskapliga publikationer visar att biogas från restprodukter är ett av våra mest klimateffektiva drivmedel. En statlig utredning har därför föreslagit styrmedel för att öka den inhemska produktionen av biogas. Samtidigt föreslår man nu att biogasbilar till skillnad från el- och vätgasdrivna bilar inte längre ska klassas som miljöbilar vilket kommer att skada marknaden för biogas. 

Detta är ett exempel på motstridighet i politiska signaler och styrmedel som försämrar möjligheterna att nå våra klimatmål. En ensidig och icke teknikneutral satsning på el- och vätgasfordon är av flera skäl kontraproduktiv ur klimatsynpunkt. Det främsta skälet är att den begränsar utvecklingen av hållbara och klimateffektiva biodrivmedelssystem.

Det finns en bred konsensus inom forskningen om att inget enskilt teknikspår kan ersätta fossila drivmedel inom de kommande decennierna. Det krävs en palett av klimateffektiva system och åtgärder. Elektrifiering, effektivisering, biodrivmedel, smartare transportsystem och minskat transportbehov måste samverka i stället för att begränsa varandra. 

Ett annat skäl är att dagens elbilar inte alltid är de bästa ur klimatsynpunkt på grund av elbilarnas allt större batterier med stor klimatpåverkan. Denna produktion kommer sannolikt att förbättras men det kommer att ta tid. Elhybridfordon som drivs av klimateffektiva biodrivmedel från till exempel skogsbaserade rest- och biprodukter ger oftast lägre livscykelutsläpp tack vare mindre batterier och en optimerad mix av eldrift och biodrivmedel. Att förbjuda förbränningsmotorer, som man nu diskuterar, är därför ytterligare ett exempel på bristande helhetssyn som motverkar klimateffektiva lösningar. 

Detsamma gäller lagstiftningens ensidiga fokus på utsläpp från avgasröret. Där friskrivs el- och vätgasbilar från det livscykelperspektiv som gäller för biodrivmedel. Det är inte fordonsteknologin i sig som skapar klimatutsläppen, utan den primärenergikälla som används för att producera och driva fordonen. EU:s växande elbilsflotta kommer under lång tid att vara beroende av fossilbaserad el, även med en allt snabbare utbyggnad av förnybar elproduktion, samtidigt som studier visar att utmaningar inom eldistribution och laddinfrastruktur kan vara underskattade. 

Den svenska reduktionsplikten inom vägtransport- och flygsektorn är viktiga styrmedel för utvecklingen av klimateffektiva biodrivmedel som på sikt också kan användas inom andra sektorer, som sjöfarten. Långsiktiga styrmedel har länge efterfrågats av investerare i storskaliga innovativa biodrivmedelsanläggningar när nya råvaror och produktionstekniker ska kommersialiseras.

Dessa inhemska styrmedel motverkas dock av ökande osäkerhet kring nya lagförslag inom EU. I EU:s taxonomi för hållbara investeringar och direktiv om förnybar energi föreslås ökade generella begränsningar mot biobaserad energi och biodrivmedel som till stor del saknar vetenskaplig grund. 

Mångårig forskning visar hur bioenergisystem kan utformas för att maximera klimat- och miljönyttor och undvika negativa effekter på andra miljömål. Denna kunskap ignoreras till stor del i EU:s nya lagförslag. Långsiktigt hållbara bioenergisystem måste utformas på olika sätt i olika delar av EU, där vi i Sverige har våra specifika förutsättningar.

Generella styrmedel på EU-nivå är alltså kontraproduktiva även i detta avseende. Detta är ytterligare ett, och kanske det allvarligaste exemplet på politisk motstridighet – det mellan svenska styrmedel och EU:s kommande lagförslag inom biodrivmedelsområdet. 

Sammanfattningsvis går politiken, framför allt inom EU, i otakt med den nödvändiga utvecklingen av parallella lösningar som måste tas tillvara för att nå klimatmålen. Frågan är hur många år vi ska förlora innan politiken blir medveten om att alla hållbara lösningar krävs, oavsett teknologi, för att bli kvitt dagens fossilberoende.

Pål Börjesson, professor, miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola

Öivind Andersson, professor, förbränningsmotorer, Lunds tekniska högskola