Väktarna i rymden

Esa och EU startade för åtta år sedan ett projekt kallat GMES – Global Monitoring for Environment and Security.  Syftet är att använda satellitbilder för övervakning av miljö och säkerhet för medborgarnas bästa. (I själva verket sattes det första fröet till Gmes under det tumultartade EU-mötet i Göteborg den 15–16 juni 2001. Ni minns väl Göteborgskravallerna?)

I systemet ingår en rad jordobservationssatelliter plus ett centrum för bildanalys och distribution. En serie nya jordobservationssatelliter är projekterade, och redan nästa år, sommaren 2013, planeras uppskjutning av inte mindre än tre stycken: Sentinel 1 ska undersöka jorden och havsisen med radarvågor, Sentinel 2 ska med högupplösta bilder i många frekvensband övervaka skogar och grödors utveckling, och Sentinel 3 ska mäta temperatur och andra parametrar över hav och land. Ytterligare två, Sentinel 4 och 5, projekteras.

Tanken är att satellitbilder ska kunna ge en mängd viktig information – från uppgifter om väder och vind till prognoser av kommande skördar, skogstillväxt, vattentillgång, jorderosion, klimatförändringar, förändringar i havsisens och glaciärernas utsträckning och mycket annat.

Inom Gmes finns också en mängd delprojekt. Ett av dem kallas EMS – Emergency Mapping System. Om en naturkatastrof inträffar – översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, jordskred eller liknande – ska man snabbt med satellitbilders hjälp kunna skaffa sig en överblick över skadorna. Tekniken går ut på att man jämför bilder tagna av ett område efter katastrofen med bilder tagna före. Med hjälp av datoranalys kan man snabbt se förändringarna, de kan handla om byggnader som rasat, översvämmade områden eller nedbrunnen skog. Med en fungerande organisation ska satellitbilderna kunna ge en helhetsbild över skadornas omfattning och geografiska utsträckning inom några timmar.

Det gäller alltså att det finns gamla bilder av området att jämföra med?

– Just det, säger Rober Meisner vid Esa. Satellitbilder åldras snabbt och förlorar i värde. Men när de blir gamla kan de lustigt nog plötsligt bli mer värdefulla än när de var nya.

Analys av bilderna ger också viktiga uppgifter som behövs för att räddningsinsatser ska kunna organiseras effektivt. Vilka vägar är farbara? Hur omfattande är översvämningarna/bränderna/jordskreden? Finns broar kvar i området? Hur kan den drabbade befolkningen undsättas?

Systemet är i gång sedan april 2012, och kom till användning bland annat vid vårens skogsbränder i Ungern och jordbävningarna i Italien och Bulgarien den 20 och 22 maj.

De nya Sentinelsatelliterna bygger på erfarenheter från jord- och havsövervakningssatelliten Envisat som sändes upp av Esa för tio år sedan. Den var stor som en buss, och försedd sin tids bästa instrument som tog bilder av jordytan både i radar och i olika vågländer. Envisats livslängd var beräknad till 5 år, vilket senare utsträcktes till sju. Satelliten fungerade emellertid så bra att man lät den gå ytterligare tre år på övertid.

Men den 8 april i år var det slut. Envisat slocknade helt. Den varken sände eller tog emot några signaler.

Till en början trodde man att den träffats av ett stycke rymdskrot som slagit ut dess kraftförsörjning, men bilder tagna av den franska satelliten Pleiades på 100 kilometers avstånd visar att Envisat fortfarande håller ut sitt segel av solpaneler mot solen.

Att skicka upp en hel ny serie satelliter är inte billigt. Faktum är att Gmes ännu inte finns med i EU:s budget, och flera finansministrar i EU-länder protesterar mot att behöva betala för projektet.

– Gmes kommer att löna sig. Det är något som Europa inte har råd att vara utan, säger Jacqueline McGlade från European Environment Agency. Det finns inget liknande system någonstans i världen.

Men visar inte amerikanernas Landsat-satelliter i princip samma sak som Sentinel ska göra?

– Jo, men tyvärr har president Obama tvingats dra ner den amerikanska rymdbudgeten med 20 procent för 2013. Det blir inga nya Landsat inom överblickbar framtid.

Men blir det några fler Sentinel-satelliter då?

– De tre första är klara och betalda av Esa, men än finns inga pengar för driften. I värsta fall får de läggas i malpåse till finansieringen är klar.

Tycker verkligen alla att det är bra att bli övervakade från ovan?

– En gång när jag visade satellitbilder för de boende i ett villaområde kom en dam och slog sin handväska i huvudet på mig. Det visade sig att man på bilderna tydligt kunde se en rad svartbyggen och odeklarerade pooler. Så visst finns det folk som inte vill bli sedda.

– Inför olympiaden i Peking protesterade Kinas regering mot att vi släppt ut satellitdata som visade att luftkvaliten i den kinesiska huvudstaden var sämst i världen. Sådan reklam ville de inte ha. Och under lång tid protesterade man i Brasilien över att vi kunde visa hur regnskogen höggs ner okontrollerat. Det där har det lyckligtvis blivit stopp på.

Och hur är det med bilder över militära anläggningar och andra hemliga installationer?

– Jodå, det förekommer en viss censur. Just därför lämnas inte Gmes satellitbilder ut till andra än berörda myndigheter.