Moogs magiska musiklåda

2001-01-31 12:59  
Av Jan Melin 08-796 66 09

Ingenjören Robert Moog är så intimt förknippad med syntar att "moog" och "synt" var synonyma begrepp under hela 1970-talet.

 
1971 skapade han sitt banbrytande instrument Minimoog. Den första moderna bärbara synten. För den bedriften får han nu Polarpriset som delas ut av Kungliga Musikaliska Akademien. För första gången under prisets tioåriga historia belönas en ingenjörsbedrift. Tidigare har det enbart gått till musiker och kompositörer.

Innan Minimoog dök upp på scenen var syntarna stora som bokhyllor, kostade hundratusentals kronor och hittades främst i elektronmusikernas studior.

Men utifrån dagens perspektiv hade Minimoogen klara begränsningar. Den var monofonisk och kunde bara spela en ton i taget. Ljuden som mödosamt ställts in via knapptryckningar och reglagevridningar kunde inte heller sparas.

Prophet 5.
I slutet av 1970 dök så syntar upp som inte hade de begränsningarna. Störst blev Prophet 5 från amerikanska Sequential Circuits. Det var den första helt programmerbara synten. I den användes analog teknik för ljudskapandet och digitala kretsar för programmering och lagring.

Nackdelen med Prophet 5 och konkurrerande liknande syntar var priset. Det låg kring 40 000 kronor, tre gånger så mycket som vad en Minimoog kostade.

Yamaha DX7.
Om den första syntrevolutionen dateras till 1971 och Minimoogens födelse så blir 1983 nästa stora milstolpe. Då presenterade japanska Yamaha sin helt digitala synt DX7. Det blev döden för både analogsynten och den amerikanska syntindustrin som helt dominerat marknaden. Nu blev syntarna i ett slag överkomliga i pris. En DX7 kostade bara en tredjedel av priset för exempelvis en Prophet 5. Trots att den var sin tids mest populära synt tillverkades bara drygt sju tusen exemplar medan Yamahas sålde 160 000 DX7or mellan 1983 och 1987.

Samma år som de nya digitala syntarna lanserades besökte Ny Teknik Robert Moog i hans lilla verkstad djupt inne i North Carolinas skogar. Dit hade han dragit sig tillbaka efter att ha sålt sitt företag Moog Music.

Ny Teknik frågade om han trodde att de dyra analoga syntarna skulle slås ut av den japanska anstormningen:

"Nej så blir det inte", sade Robert Moog med ett försiktigt skratt.

Trots att digitalsyntarna helt tog över marknaden visade det sig att de analoga föregångarna inte var helt uträknade.

I mitten av 1990-talet återupptäcktes de gamla analogsyntarna av en ny musikergeneration. De hade tröttnat på det vassa diskantrika digitalsoundet och lockades istället av analogsyntarnas varma ljud.

Nu blev det full fart på musikhandlarna som letade fram och dammade av sina gamla utrangerade syntar och klistrade dit hutlösa prislappar.

15 år efter Ny Tekniks möte med Robert Moog är det dags för en ny intervju. Han är kvar i sin verkstad på South Turkey Creek Road och säger att han är glad över att analogsyntarna är tillbaka.

- Jag kan inte direkt säga att jag hade förutsett återkomsten. Men den förvånar mig inte, säger Robert Moog via telefon.

- Det finns mycket kvar att göra med det analoga ljudet som är intressant för musikerna.

Ett problem för musikerna som återupptäckte det analoga ljudet var bristen på instrument. De gamla rariteterna var alldeles för få och nytillverkade analogsyntar hade svindlande priser.

Nord Lead.
1995 löstes det problemet. Då dök den första "virtuella analoga" synten upp. En synt som med digitalteknik återskapade de klassiska syntarnas ljud, funktioner och spelsätt. Den döptes till Nord Lead och är en helsvensk produkt från stockholmsföretaget Clavia.

Den är idag en favorit bland världens syntmusiker och har sålts i fler exemplar än både Minimoog och Prophet 5.

Till och med Robert Moog är imponerad av Nord Lead. Han sa till Ny Teknik att han provspelat den och tycker att det är ett mycket fint instrument.

Men det finns en utmanare till den svenska succésynten. I sommar ska Robert Moog lansera sitt nya instrument som har arbetsnamnet "New Performance Synthesizer". Hans första analoga klaviaturinstrument sedan han konstruerade Micromoog 1974.

Men det blir ingen "virtuell analog" synt. Robert Moog är sitt ursprungliga koncept trogen och använder enbart analoga kretsar för ljudskapandet. Han håller till och med fast vid att en riktig synt är monofonisk.

Men innan den premiärvisas ska Robert Moog skaka hand med den svenska kungen och få Polarpriset på en miljon kronor.

Jan Melin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt