Vem vinner rymdkampen – Sverige eller Norge?

2022-02-10 06:00  

Esrange bygger en ny raketbas för att skjuta upp satelliter. Samtidigt byggs norska Andøya Spaceport med samma mål. Båda vill skjuta upp den första raketen i år. Men bara en kan bli först.

Antalet satelliter i omloppsbana är på väg att explodera. Tanken är att de ska bistå med allt mer kommunikation och jordobservationsdata åt oss som är kvar nere på jorden. Den tekniska utvecklingen medger i dag allt mindre satelliter som kan skjutas upp i stort antal för att till exempel erbjuda bra kommunikationstäckning. 

Uppskjutningskapaciteten är dock begränsad. I Europa finns ännu ingen kapacitet över huvud taget (bortsett från ESA:s anläggning i Franska Guyana på den sydamerikanska kontinenten). För att skjuta upp något i omloppsbana krävs betydligt större raketer än vad de befintliga baserna på den europeiska kontinenten mäktar med i dagsläget. 

Foto: Jonas Askergren

Dagens satelliter åker "piggyback"

De små satelliter som i dag skjuts upp globalt åker vanligen med som extralast när större satelliter skjuts upp med de riktigt stora raketerna, som Spacex Falcon 9. Detta kallas för att åka ”piggyback” (“rida på ryggen”) – men innebär ofta långa väntetider. 

Ett flertal medelstora raketer, 30–40 meter höga, håller därför på att tas fram för att tillgodose behovet av att skjuta upp småsatelliterna.  

Det finns ett antal europeiska initiativ för att erbjuda dessa raketer någonstans att avfyras från, varav två av dem som kommit längst båda finns på Nordkalotten. 

Grafik: Jonas Askergren

Utanför Kiruna finns förstås raketbasen Esrange, som sedan flera år jobbat för att skaffa sig förmågan. Andøya Space bygger en liknande anläggning på Lofoten. Båda har som mål att skjuta upp den första raketen under året. Dessutom finns en rad initiativ i övriga Europa, där Storbritannien också siktar på 2022.

"Vi ligger snäppet före Andøya"

Philip Påhlsson, programansvarig på Swedish Space Corporation (SSC), menar dock att Sverige har ledartröjan i nuläget. 

– Nu är jag visserligen partisk, men vi ligger snäppet före Andøya. Det mesta är på plats på Esrange, säger han till Ny Teknik.

Philip Påhlsson. Foto: SSC

Inom projektet Smallsat Express designas den nya uppskjutningsanläggningen Spaceport Esrange, eller Launch Complex 3 (LC-3) i mer tekniska termer. Den spänner över ett 200 x 500 meter stort område och ligger cirka 3,5 kilometer från nuvarande basområde, eftersom de större raketerna kräver ett större säkerhetsavstånd. 

Så här ser den befintliga basen på Esrange ut. Längst bort i bilden syns avfyrningstornet för sondraketerna. Foto: SSC

Moderniseringen av Esrange har skett i flera steg sedan 2015. I oktober 2020 fattade regeringen det beslut om finansiering som innebär att satellituppskjutningar läggs till basens förmåga.

En illustration av hur Spaceport Esrange ska se ut. I verkligheten har finns förändringar gjorts som inte framgår av bilden. Foto: SSC

Tre avfyrningsplattor

Spaceport Esrange får tre avfyrningsplattor. Den minsta är redan klar och tänkt för mindre raketer samt testuppskjutningar. Den andra är menad för tester av den återanvändbara raketen Themis, som den europeiska rymdorganisationen ESA står bakom. Också den är färdigbyggd. Den tredje plattan blir för de största raketerna, omkring 30 meter höga, som ska kunna bära 1,5 ton nyttolast till en låg solsynkron eller polär bana. Plattan befinner sig just nu i designfasen.

Integreringshallen, där raketerna monteras ihop inför uppskjutning, har nyligen uppförts och vädertätats. Ett nytt kontrollrum ska också på plats, men det får vänta. Till en början ska uppskjutningarna styras och övervakas från kontrollrummet på det befintliga basområdet. 

– Tanken är att ha ett nytt kontrollrum på plats under andra halvan av 2023, säger Philip Påhlsson.

Så här såg byggplatsen på Esrange ut i början av februari. Integreringshallen är vädertät. Foto: SSC

Den enda uppskjutningskunden som SSC hittills har berättat om är polska Satrevolution. Ett samförståndsavtal har skrivits, gällande en konstellation satelliter för jordobservation. 

– Vi har en hel del uppskjutningar på gång men väljer att vänta med att publicera dem. Vi vill inte framställa Smallsat Express som ett Powerpointprojekt. När andra arbetar med snygga 3d-renderingar så arbetar vid med grävmaskinerna i stället, säger Philip Påhlsson.

Andøya Space: "En kapplöpning"

På Andøya, en ö i toppen av Lofoten, har det precis som på Esrange skjutits upp raketer sedan 1960-talet. Även där har det hittills bara handlat om mindre sondraketer som inte når omloppsbana. Raketbasens ägare är Andøya Space, som till 90 procent ägs av norska staten. 

Så här ser Andøyas befintliga bas ut, där sondraketer har skjutits upp sedan 1960-talet. Foto: Tore Meek/TT

Den nya anläggningen, Andøya Spaceport, ska byggas som en utlöpare i havet ungefär tre mil sydost om den befintliga. Målet är tre avfyrningsplattor, men i väntan på att marknaden växer byggs bara en.  

Att bli först att få upp en raket tycks vara viktigt. 

”Detta är en kapplöpning där vem som blir först har stor betydelse”, sa Odd Roger Enoksen, direktör på Andøya Space, till NRK i maj 2020. 

Samma månad meddelade den norska näringsministern att 365 miljoner kronor skulle avsättas till projektet, som totalt beräknas kosta 1,3 miljarder. Beskedet innebar att bygget kunde dra igång. 

Tidsplanen har dock fått revideras flera gånger, bland annat på grund av pandemin. Tidpunkten för första uppskjutningen har till exempel flyttats från 2020 till 2021 och nu senast till tredje kvartalet 2022.

Bygget är ännu inte igång, men så här är det tänkt att Andøya Spaceport ska se ut. Foto: Andøya Space

Bygget är inte igång

Ny Teknik har inte lyckats få till en intervju med Ingun Berget, chef för den orbitala verksamheten på Andøya Space. I stället har vi fått skriftliga svar på frågor ställda via mejl.  

Bygget av den första rampen har ännu inte dragit igång. 

“Vi har just nu flera tillståndsansökningar ute på samråd och väntar på att de ska bli godkända. Vi förväntar oss att första spadtaget ska ske i slutet av februari”, skriver en talesperson för Andøya Space.

På frågan om Andøya Space denna gång kommer att hålla tidsplanen och få iväg den första raketen mot slutet av 2022 får vi inget tydligt besked.  

“Det är våra kunder som måste svara på när de är redo för uppskjutning”

Innospace och Isar Aerospace

Andøya Space har redan slutit flera samförståndsavtal med kunder, till exempel sydkoreanska Innospace  samt tyska Isar Aerospace (som även har kontrakt med Esrange gällande rakettester). Kontraktet med Isar gäller i upp till 20 år.

Andøya Space har skrivit avtal med tyska Isar Aerospace Technologies som utvecklar bärraketen Spectrum, här illustrerad. Foto: Isar Aerospace Technologies GmbH

Så skiljer sig baserna åt

På papperet är den svenska och den norska raketbasen ganska lika. Båda ska erbjuda uppskjutning av satelliter av liknande storlek, till samma omloppsbanor (polär och solsynkron), med hjälp av raketer av liknande storlek och nyttolastkapacitet. Båda befinner sig på liknande breddgrad (67 °N för Esrange respektive 70 °N för Andøya), vilket innebär goda förutsättningar för nämnda omloppsbanor. Och båda präglas av stark statlig inblandning. 

Men på vilket sätt skiljer de sig åt? Philip Påhlsson betonar att Esrange har flera sidoverksamheter som uppskjutningsföretag kan tänkas uppskatta, bland annat en testanläggning för raketer och motorer. 

– Det har inte Andøya, vilket innebär att inför varje uppskjutning måste kunden utföra ett acceptanstest någon annanstans och sen skeppa raketen dit, säger han. 

En annan fördel, enligt Philip Påhlsson, är att SSC har världens största civila marknätverk för kommunikation med satelliterna, som kunden kan använda för att tanka ner och analysera data när de är i drift.

SSC har världens största civila marknätverk för kommunikation med satelliterna. Foto: TT

Det faktum att Esrange ligger mitt i landet medan Andøya ligger vid kusten har också betydelse, men mest vid utprovning av återanvändbara raketer, påpekar han. 

Andøya Space siktar också på fler årliga uppskjutningar vid full drift: 30 jämfört med Esranges 12. 

”Dog leg”-manövrar kan undvikas

Andøya Space påpekar att en av fördelarna med deras raketbas är att de kan erbjuda uppskjutningar utan att bärraketen behöver passera genom något annat lands luftrum. Så kallade ”dog leg”-manövrar kan därmed undvikas, där raketen behöver ändra bana under färd. Dessutom är det förhållandevis enkelt att ta sig till ön, både för personal och gods. Där finns bland annat en av Norges längsta landningsbanor för flyg samt möjligheten att ta emot stora containerfartyg.  

Philip Påhlsson poängterar att ”rymdracet” mellan de båda anläggningarna förvisso är bra för att hålla uppe ångan i projektet.  

– Men i det långa loppet tror jag att det kommer att bli ett nära samarbete med våra vänner i Norge, säger han och påpekar att det finns ett stort behov av fler anläggningar som dessa i Europa.

Fakta: Spaceport Esrange 

Vad: Raketbas för uppskjutning av små satelliter i polär och solsynkron omloppsbana, samt för tester av återanvändbara raketer. Ligger i anslutning till den befintliga rymdbasen Esrange som har skjutit upp sondraketer sedan 1960-talet. 

Första uppskjutning: Planerad till 2022.

Ägare: Swedish Space Corporation (SSC), som i sin tur ägs av svenska staten. 

Uppskjutningskapacitet: 1,5 ton till låg omloppsbana. 

Uppskjutningsfrekvens: De första åren två till fyra uppskjutningar per år, på sikt en per månad. 

Finansiering: 500 miljoner kronor, men planer finns på ytterligare investeringar.

 

Fakta: Andøya Spaceport

Vad: Raketbas för uppskjutning av små satelliter i polär och solsynkron omloppsbana från Andøya, en ö i norra Lofoten. Ligger cirka tre mil söder om den befintliga basen som har skjutit upp sondraketer sedan 1960-talet. 

Första uppskjutning: Planerad till tredje kvartalet 2022.

Ägare: Andøya Space ägs till 90 procent av norska staten, samt till 10 procent av Kongsberg Defence & Aerospace. 

Uppskjutningskapacitet: Liknande som Esrange (1,5 ton) men det beror på raketens totalvikt. 

Uppskjutningsfrekvens: På sikt 30 raketer per år. 

Finansiering: Totalt över en miljard norska kronor, varav staten bidrar med 365 miljoner. 

Andra europeiska raketbasprojekt 

Storbritannien: Regeringen beslutade i fjol att Storbritannien återigen ska skaffa sig orbital uppskjutningsförmåga. Åtminstone sju platser utreds, från Newquay i södra England till Sutherland i norra Skottland. Det handlar både om vertikala uppskjutningar från marken samt horisontala från flygplan. Siktar på första uppskjutningen 2022. 

Portugal/Azorerna: Startade 2018 ett program för satellituppskjutningar från Santa Maria, en ö tillhörande den autonoma ögruppen Azorerna. Beslut om att bygga basen har ännu inte fattats. 

Tyskland: Konsortiet German Offshore Spaceport Alliance vill bygga en flytande raketbas som ska kunna skjuta upp satelliter från Nordsjön. Den tyska regeringen meddelade i september 2021 att den stödjer planerna, men det är fortsatt oklart när de kan realiseras. 

Italien: Planer på att etablera en rymdhamn i italienska Taranto-Grottaglie gällande rymdturism med Virgin Galactic finns sedan 2018. På senare tid har det på konferenser även talats om att hamnen även ska få kapacitet att skjuta upp satelliter, enligt Philip Påhlsson på SSC. 

Franska Guyana: Den europeiska rymdhamnen finns sedan många år i Franska Guyana, på den sydamerikanska kontinenten, på grund av närheten till ekvatorn. Härifrån skjuts satelliter redan upp men då med större raketer än vad som är aktuellt för de anläggningar som nu byggs och planeras i Europa. 

Johan Kristensson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt