”Så många frågor om Tjernobyl är fortfarande obesvarade”

2019-06-13 06:00  

Tjernobyl fortsätter att fascinera flera decennier efter att olyckan inträffade. Med den nya, hyllade tv-serien ”Chernobyl” har frågan om vad som egentligen hände fått nytt liv. Ny Teknik bad några KTH-forskare ge sin syn på saken.

(Texten har uppdaterats)

Det första avsnittet av ”Chernobyl” premiärvisades på HBO den 6 maj 2019. Det dröjde inte länge innan serien utnämndes till en av världens bästa genom tiderna på filmdatabasen IMDB.

I fem avsnitt har vi fått följa den dramatiserade, men verklighetsbaserade berättelsen om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986, i den dåvarande sovjetrepubliken Ukraina. Den beskriver katastrofen efter ett misslyckat försök att testa hur länge turbinerna kunde leverera reservström. Men också hur olyckan hanterades efteråt.

På KTH finns tre doktorander i historiska studier som inte bara forskar på olika aspekter som berör Tjernobyl. De har också följt serien noga, och arrangerade en visning av det sista avsnittet i Sveriges första kärnreaktor R1, på högskolans campus.

Läs mer: Tv-serien Chernobyl hyllas världen över – här är allt vi vet om katastrofen

– En av de mest spännande sakerna med Tjernobyl, och ett av de viktigaste skälen till att folk fortfarande är så intresserade av olyckan, är att så många frågor fortfarande är obesvarade, säger Achim Klüppelberg, som i sin forskning tittar på Sovjetunionens kärnkraftshistoria.

Kan du ge något exempel?

– Ja, vad hände egentligen med alla de andra som befann sig i kontrollrummet när olyckan skedde? I tv-serien får du se skiftchefen Aleksander Akimov, chefsingenjören Anatolij Djatlov, operatören Leonid Toptunov och några till. Men det borde ha funnits ett tjugotal personer där, så vad hände med dem? Det är inte heller klarlagt hur många explosioner som faktiskt inträffade. De flesta källor säger två, men andra säger fler. Och vad är egentligen konsekvensen för en människa att utsättas för radioisotoperna? Det är inte heller klarlagt, men en enormt viktig fråga, inte minst efter olyckan i Fukushima, säger Achim Klüppelberg.

Läs mer: Drönare har upptäckt oväntade radioaktiva hetfläckar nära Tjernobyl

Tjernobyl är alltså långt ifrån ett avslutat kapitel. Flera decennier efter att olyckan inträffat kommer fortfarande nya rön. För två år sedan presenterade exempelvis tre svenska forskare en ny teori om hur haveriet egentligen startade. De menar att olyckan orsakades av en kärnexplosion i reaktorns bränslerör.

– Det finns fortfarande många aspekter av olyckan som vi inte förstår, och ur expertsynvinkel och politisk hänsyn är kärnkraften fortfarande föremål för debatt. Det går inte att avgränsa det till att frågan enbart berör ett totalitärt samhälles mörka sidor. Olyckor har skett på andra håll, och efter Tjernobyl. Det väcker frågan om vi bör utgå från att teknik alltid fungerar, eller om vi ska anta att den kommer att brista någon gång eller att vi kommer att göra det i vår användning av den? säger doktoranden Johan Gärdebo.

Svenska satellitbilder avslöjade haveriet

Han har forskat på en aspekt som inte lyfts fram i tv-serien Chernobyl: att Tjernobyl var den första stora händelse där civila satelliter användes för att beskriva vad som skett på marken.

Med satellitbildernas hjälp kunde svenska Rymdbolaget knyta olyckan till Tjernobyl. De kunde visa att reaktor fyra faktiskt hade kraschat, och bilderna gav världen bättre kännedom om olyckans omfattning.

– Det blev förstås något väldigt sensationellt, och ett sätt att marknadsföra svenska satelliter och svensk expertis, säger Johan Gärdebo, som har skrivit en längre text om händelserna i Ny Teknik.

I det här arbetet spelade journalister från Ny Teknik en viktig roll, och reportern Christer Larsson belönades med Stora Journalistpriset för sitt sätt att använda satellitdata i avslöjande journalistik.

Vad tycker ni om serien ”Chernobyl”?

– De har använt faktiska, historiska figurer och gjort dem till arketyper, och komprimerat berättelsen. Vissa verkliga personer har lämnats helt utanför, andra har fått en mer framträdande roll. I serien framstår Sjerbina (vice regeringschef för ministerrådet och bränsle- och energiminister Boris Jevdokimovitj Sjerbina, som spelas av svenske Stellan Skarsgård i serien, reds. anm.) som en partiperson helt utan kunskap om kärnkraft. Och Legasov (kärnfysikern Valerij Legasov, spelas av Jared Harris, reds. anm.) framstår som något av ett helgon eller som samvetet, Men de här kommissionerna bestod egentligen av ett dussintal personer. Historien om Legasov är fortfarande väldigt omdebatterad, liksom varför det här experimentet i reaktor 4 ens behövde utföras under de här förhållandena, säger Achim Klüppelberg.

”Serien visar att kärnkraft är en riskabel teknik”

Siegfried Evens, som forskar på global förvaltning och styrning av risker i samband med kärnkraft, är imponerad över hur väl genomarbetad serien verkar vara.

– Du behöver visserligen inte vara en fantastisk manusförfattare för att göra en bra serie om Tjernobyl, olyckan är så uppskruvad, dramatisk och sensationell i sig själv. Men det är ändå anmärkningsvärt hur mycket research de har gjort, och att de har lyckats göra en serie som är så bra cinematografiskt. Sedan blir det många förenklingar, och Ulana Khomyuk (kärnfysiker som spelas av Emily Watson i serien, reds. anm.) fanns ju inte ens på riktigt, säger han.

Läs mer: Ny teori: ”Tjernobylkatastrofen började med en kärnexplosion”

I serien framstår olyckan som en sovjetisk katastrof, men manusförfattaren Craig Mazin har också framfört att han inte vill ägna sig åt ”Sovjet-bashing”.

– Det finns karaktärsdrag som är sovjetiska, som lögnerna och det väldigt auktoritära systemet. Men den här typen av katastrof hade kunnat ske i västvärlden också, och har varit nära att ske, som Windscale-olyckan 1957 eller Harrisburgsolyckan 1979. Det är också viktigt att ha med sig. Serien gör det tydligt att kärnkraft är en riskabel teknik eftersom det är människor som skapar, använder och styr den. Sovjetunionen som samhälle kunde orsaka en kärnkraftskatastrof, men det kan andra samhällen och andra kontexter också göra, säger Siegfried Evens.

Han menar att kärnkraft utmärker sig eftersom tekniken är grundad i den militära och hemliga sfären kring atomvapen. Det här påverkar vilken information det övriga samhället får tillgång till, och knyter tekniken till specifika nationer.

Det fanns en brist på transparens efter olyckan i militära Tjernobyl, men också efter olyckan i den kommersiella reaktorn Fukushima, säger Siegfried Evens. Det är en konsekvens av teknikens historia och nationella kulturer.

– De som ska granska vad som skett har inte särskilt mycket egen makt, utan är beroende av den officiella information de får.

”Vi har kommit närmare svaret om vad som hände”

Johan Gärdebo menar att Chernobyls framgångar är ett tecken på tiden vi lever i nu, där så mycket handlar om yta, marknadsföring och ”post-sanning”.

– Här kommer en serie med ett bra manus, men där man också är uppmärksam på något som vi som historiker tycker är viktigt: källkritik. Vi kan därför behöva kompromissa mellan olika narrativ för att komma så nära sanningen som möjligt. Sanning är vad Tjernobyl egentligen handlar om, om ett system som bygger på lögn och en olycka som inte går att täcka över. Det är det här som imponerar mig mest med serien, och som gör den så viktig. Trots alla lögner finns fortfarande en sanning, och en möjlig jakt på sanning.

Vi kommer kanske aldrig att få veta helt säkert vad som egentligen hände i Tjernobyl, men vi kommer definitivt att komma närmare svaret, säger Achim Klüppelberg.

– Vi har ändå kommit mycket längre i dag än var vi var för 20 år sedan, så ja, jag skulle säga att det görs framsteg.

Chernobyl – en av världens bästa tv-serier?

Den hyllade HBO-serien ”Chernobyl” är skapad och skriven av amerikanske Craig Mazin. Svenske Johan Renck står för regin. Bland skådespelarna finns också flera svenskar, däribland Stellan Skarsgård och Fares Fares.

I seriens fem delar får tittarna följa händelseförloppet som ledde fram till kärnkraftsolyckan i reaktor 4, men framför allt hur olyckan hanterades efter att den hade inträffat, med alla försök att dölja sanningen.

Craig Mazin har delvis baserat sin skildring på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs bok ”Bön för Tjernobyl”.

Tjernobylolyckan – en tidslinje

Den 25 april 1986 förberedde personalen vid Tjernobyls reaktor 4 ett test som skulle hjälpa dem att åtgärda ett allvarligt fel. Reaktorn kunde bli av med kylvattenförsörjningen vid ett plötsligt strömavbrott och experimentet skulle avgöra om man kunde använda kraften från de nedvarvande ångturbinerna för att driva kylvattenpumparna.

Planen gick ut på att sänka effekten till 700 megawatt värme, långt under normal drift, stänga av en rad automatiska nödstoppsfunktioner och sedan påbörja försöket. Det skulle leda till en katastrof.

Tidigt på morgonen den 25 april sänktes effekten från 3 200 till 1 600 megawatt, men en elnätsoperatör i Kiev begärde att testet skulle skjutas upp på grund av kraftbrist. Reaktorn stod kvar på sin låga nivå under resten av dagen.

Först 23.04 kunde förberedelserna fortsätta. Effekten sänktes gradvis. Nattskiftet tog över.

En sekundär förbränningsprodukt, Xenon-135 som är en mycket stark neutronabsorbent, spelade en avgörande roll för vad som sedan hände. Xenon-135 tenderar att bromsa kedjereaktionen i reaktorn. Den byggs upp under drift, men ”bränns bort” så länge effekten är hög. När reaktorn går ner i effekt byggs ett överskott av Xenon-135 upp.

Den 26 april klockan 00.05 hade reaktorn nått 700 megawatt, men mängden Xenon-135 som byggts upp under dagen fick effekten att rasa spontant.

00.28 När effekten fallit till 500 megawatt förde operatören Leonid Toptunov in styrstavar för långt i reaktorn, och effekten föll okontrollerat till 30 megawatt. Reaktorn var praktiskt taget nedstängd. Ännu mer Xenon-135 bildades.

01.00 Leonid Toptunov ville stoppa reaktorn, men chefingenjören Anatolij Djatlov insisterade på att testet skulle fullföljas. Det innebar att de på något sätt måste höja effekten igen. Nästan alla styrstavar drogs ut ur kärnan, men effekten steg ändå bara till 200 megawatt. Det enda som höll tillbaka reaktorn var nu den neutronabsorberande xenonisotopen.

Anatolij Djatlov bestämde sig för att starta testet på den låga nivån. Flödet av kylvatten ökades, dels på grund av testet, dels för att hålla kylvattnet över tillåten nivå. Detta sänkte reaktorns effekt ytterligare, och fler styrstavar drogs ut. Den stora mängden relativt svalt vatten i reaktorn ökade känsligheten.

Om effekten nu steg skulle vattnet explodera till ånga, som absorberar färre neutroner med ännu större effektökning som följd.

01.23 var förberedelserna för testet klara, men på en nivå långt under den rekommenderade.

01.23.04 Ångturbinen började varva ned, samtidigt som den alstrade elektricitet till kylvattenpumparna. Nödgeneratorn startade som planerat, men under en kort tid minskade flödet till pumparna. Effektökningen i härden, när det kvarvarande vattnet kokade till ånga, parerades av automatiska system.

01.23.40 Nödstoppsknappen ”AZ-5” slogs till av någon operatör. Det kan ha varit en rutinåtgärd för att stänga reaktorn efter testet. Styrstavarna började sjunka ner i härden, men på grund av problem med grafitspetsarna ökade reaktiviteten våldsamt i den lägre delen av reaktorn.

01.23.43 Reaktorns effekt hoppade till 530 megawatt.

01.23.46 Varningssystem för härdens reaktivitet löste ut.

01.23.48 Säkerhetsventiler för ångtryck löste ut och dumpade överskottsånga.

01.23.49 Bränslestavar sprack av ångtrycket. Tre felmeddelanden registrerades av de automatiska systemen:

”Tryckökning i reaktorinneslutningen”

”Spänningsfall – 48v”

”Aktuatorfel hos automatisk kraftregulator 1 och 2”

01.24 Någon noterade i skiftchefens loggbok: ”Kraftiga smällar registrerade. Nödstopp-stavar stoppade innan brytare; strömförsörjning till nödstopp-stavarnas drivsystem avstängda.”

Förmannen Valeij Perevozchenko hade utsikt över reaktorhallen och såg de 350 kilo tunga locken på bränslestavarna ”hoppa som om en folksamling kastade hattarna i luften".

När effekten plötsligt hoppade upp spräckte ångtrycket några bränsleelement i reaktorns nedre del. Det heta bränslet kom i kontakt med kylvattnet, som exploderade till ännu mer ånga. Styrstavarna klämdes fast, en tredjedel ned i reaktorn.

Effekten hoppade till 30 gigawatt, tio gånger mer än vid normal drift. Nästa ångexplosion förstörde reaktorn. Det 2 000 ton tunga locket kastades upp och landade på snedden i den öppna reaktorhärden. Bränslestavar och styrstavar slets sönder.

Mellan två och tre sekunder senare skedde en ny, betydligt kraftigare explosion. Efterhandskonstruktioner pekar på att detta var en kortlivad kärnreaktion motsvarande tio ton TNT.

Reaktorhallens tak och väggar förstördes. Höggradigt radioaktiva grafitblock, bränslekanaler, trasiga bränslestavar och annat material från reaktorn kastades ut. Där det landade utbröt bränder, bland annat på reaktorhallens tak. Den trasiga byggnaden bildade en skorsten som drev på branden. Radioaktiv rök steg ovanför lågorna.

Källa: Det här är en komprimerad version av tidslinjen i artikeln ”Tjernobyl – den omöjliga katastrofen” av Niklas Dahlin, publicerad i Teknikhistoria 2016.

Ania Obminska

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt