”Min Apple Watch fick mig att tro att jag var svårt sjuk”

2019-05-06 06:00  

Det är ingen tvekan om att hälsoprylar är här för att stanna. Men efter sju månader med en Apple Watch kan man konstatera att mycket arbete återstår, skriver Ny Tekniks Peter Ottsjö.

Det kommer en notis på min Apple Watch. Det är vårdgivarens bot som meddelar att ett avvikande värde upptäckts. Jag lämnar in kompletterande prover för automatisk analys som, naturligtvis, matchas mot mitt dna och mina gamla journaler. Resultat och besked om lämpliga åtgärder återges via ytterligare en notis.

Så kunde en recension av Apple Watch 15 ha börjat, såvitt vi nu bär information runt handleden om tio år. Dessvärre måste jag visst stanna i nuet, med den fjärde modellen av Apples armbandsur.

Och vad ska jag säga om den? Att min femåring tycker det är kul med urtavlan där Musse Pigg berättar vad klockan är, som en 10-talets hyperkommersiella svar på Fröken Ur? Hur behagligt det är med vibrationerna den ger från sig i meditationsappen, när man uppmanas att andas in? Att den har en batteritid som kräver att man laddar den varje natt? Hur enastående elegant den är, så där som bara Apple kan när de fått några år på sig?

Det första jag gjorde var att bada med den, för det hade jag sett andra göra på reklamen, och det såg ju kul ut. Eftersom den klarade det testet började jag använda den som telefon och blev rätt överraskad av den goda samtalskvaliteten. Med ett separat mobilabonnemang kunde jag dessutom lämna min Iphone hemma och ändå lyssna på musik via Apple Music. Nu är jag en Spotify-människa – och föga förvånande är Spotify inte lika enkelt att använda på en Apple-klocka.

Läs mer: Så blev han världens mest uppkopplade man

Efter sju månader med en Apple Watch står det dock klart att allt det där är mer eller mindre irrelevant, åtminstone jämfört med detta: 27 ms, 26 ms, 35 ms, 27 ms, 22 ms, 31 ms, 33 ms, 23 ms, 18 ms.

Det du läser är min genomsnittliga hjärtfrekvensvariabilitet per månad från september 2018 till maj 2019. Hjärtfrekvensvariabilitet ska inte förväxlas med hjärtfrekvens. Variabiliteten handlar inte om antalet slag per minut, utan om skillnaden i tid mellan hjärtslagen. Hrv-värdet är ett genomsnitt av variabiliteten på ett antal hjärtslag i en följd. Och hrv, har jag lärt mig, är en rätt stor deal. Vill man avlyssna det autonoma nervsystemet – och därmed kroppens stressnivåer – är hjärtfrekvensvariabilitet en svårslagen metod.

”Är nämligen värdelösa”

Apple Watch mäter hrv med en optisk hjärtsensor som bygger på fotopletysmografi-teknik. Blod reflekterar rött ljus, men absorberar andra färger, som ljuset från Apple-klockans gröna ledlampa. När blod vid varje hjärtslag strömmar genom handleden fångas mer grönt ljus upp, något som registreras av klockans ljuskänsliga fotodioder.

Läs mer: Jag och mitt chip väntar in ett teknikskifte

Men hur häftigt det där än låter så är frågan om Apple över huvud taget borde återge de månadssnitt jag noterat här ovan. De är nämligen värdelösa.

Först trodde jag att de var värdelösa för min personliga hälsas skull. Även om alla experter på det här området poängterar att hrv-värden kan skilja sig åt ganska markant mellan individer så behöver man inte vara läkare för att snabbt förstå att högt är bra och lågt är dåligt. Och mina värden är låga. Mina värden är sönderstressad-på-väg-att-få-en-hjärtattack-vilken-dag-som-helst-låga, åtminstone enligt min lekmannamässiga (och därför högst diskutabla) diagnos.

Det kunde jag ju gott ha, som slarvar för mycket med motionen och kosten och som lägger sig för sent och som jobbar för mycket. Plötsligt kunde mitt dåliga samvete addera siffror – ett mycket potent vapen – till sin redan imponerande arsenal.

Dessbättre tog det inte lång tid att desarmera hotet. Apple Watch tycks ta hrv-värden vid mer eller mindre slumpmässiga tider på dagen. 16 april mättes mitt hrv vid sex tillfällen, från morgon till kväll. 30 april blev det bara ett, klockan 22.26 på kvällen. Men eftersom så mycket i våra liv påverkar det autonoma nervsystemet – som mitt kopiösa intag av kaffe till exempel – ska hrv bara mätas en gång per dag. Allra helst när man precis vaknat. Det är till och med rekommenderat att man vid mätningen använder en och samma position, gärna liggande. Först då får man data som faktiskt kan ge information om hur det är ställt med det autonoma nervsystemet.

Uppmaningar om att resa sig upp

Att Apple i ett snyggt diagram redovisar mitt genomsnittliga hrv-värde, som saknar all relevans, säger mycket om tillståndet på deras hälsosatsning just nu. Medan de tjänar pengar på sina kunders personliga hälsa så blir dessa kunder inte nödvändigtvis mycket klokare av att använda en Apple Watch som mätverktyg. I sämsta fall kan användarna bli oroliga helt i onödan. I bästa fall lägger de tid och möda på att tolka vad de data Apple samlar in egentligen säger.

Jag tror – eller hoppas åtminstone – att dessa brister handlar mindre om storbolagscynism, och mer om att vi befinner oss i den allra första fasen på en ny era, där sjukvård digitaliseras och automatiseras och där diagnoser ställs utifrån individens unika förutsättningar. Sedan går det att diskutera lämpligheten i att ett privat teknikbolag tar den väldigt lukrativa rollen som mellanhand i en sådan kedja.

Läs mer: Svenskarna ska stoppa it-attacker mot din kropp

Att hrv-mätningarna är en blunder förtar inte det faktum att Apple gör en hel del rätt ur andra aspekter. Man får till exempel små, beteendevetenskapligt kompatibla, uppmaningar om att resa sig upp, om att ta promenader, om att ta några djupa andetag då och då. Detta illustreras på urtavlan i form av tre färgglada ”aktivitetsringar” som nollställs varje morgon och som fylls på under dagen, såvida man inte förblir stillasittande. Vad som krävs för att fylla ringarna kan användaren ställa in efter behag.

Apple-klockans falldetektering är den funktion som bäst stämmer överens med mitt inledande fiktiva exempel på en framtida Watch, eftersom användaren vid ett fall inte behöver göra något alls mer än att vänta på hjälp: ett nödsamtal till räddningstjänsten sker automatiskt. Apple Watch klurar med hjälp av inbyggda sensorer och en algoritm ut vad som kan klassas som ett fall. Jag har än så länge haft turen att inte ramla och jag har inte försökt lura algoritmen, men kan konstatera att det finns gott om exempel där funktionen faktiskt räddat livet på folket.

För bara någon månad sedan var det en 80-årig kvinna i München som fick hjälp, och räddningstjänstens rapport av förloppet skulle Apple kunna använda i sin marknadsföring. ”Hennes klocka hade ett falldetekteringssystem och klockan slog efter fallet larm till räddningstjänsten. En operatör tog emot samtalet. Han hörde ett Watch-meddelande som sade att en person drabbats av ett svårt fall. Klockan skickade också olycksplatsens koordinater. Polisen använde dessa data för att identifera en adress och en ambulans ryckte ut...klockan slog också larm till kvinnans son, vars nummer var registrerat i klockan som en larmmottagare.”

”Kan vara livräddande information”

En annan värdefull funktion – som sedan någon månad också är tillgänglig för svenska användare – är att Apple Watch kan ta ett elektrokardiogram. På klockans undersida, och på klockans krona, sitter elektroder som kan mäta elektriska signaler. När användaren håller ett finger mot kronan skapas, enligt Apple, ”en sluten krets mellan ditt hjärta och dina armar, så att elektriska impulser i bröstkorgen kan mätas.”

Att jag kan ta ett eget ekg på egen hand när som helst, med en vanlig (om än dyr) konsumentpryl, känns fortfarande som en liten revolution. Och eftersom ekg-mätningar är hårt reglerade är Apple – till skillnad från hrv-mätningarna – extremt tydliga med vad detta mobila elektrokardiogram gör och inte gör. Den upptäcker inte hjärtattacker, blodproppar, stroke eller andra hjärtproblem. Men den kan ”kontrollera om dina hjärtslag visar tecken på förmaksflimmer” och det kan vara livräddande information eftersom förmaksflimmer kan innebära en ökad risk för blodpropp och stroke.

”Dags att stå upp”, meddelar min klocka nu. Innan jag lyder den befallningen vill jag dock bara konstatera det uppenbara och påminna om det kanske mindre uppenbara. För det första: Apple Watch är helt och hållet en hälsopryl som också har en del funktioner man hellre använder sin telefon till. För det andra: inom kort kommer alla aspekter av vår personliga hälsa att mätas, bedömas och åtgärdas mer eller mindre automatiskt. Poängen måste vara att människor ska få rätt vård utan att lägga tid på att, som jag gjorde, ställa egna stolliga diagnoser. Först då kan science fiction-scenariot jag började med ovan bli verklighet. Och jag gissar att det är en framtid Apple gärna vill bli först till.

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt