De lade grunden för det omänskliga arbetet

2020-05-09 07:21  

TEKNIKHISTORIA. Frederick Winslow Taylor använde tidtagaruret som vapen mot maskning, slarv och tidsspillan. Han lade grunden för en pressad produktion som till sist blev omänsklig. Men taylorismen har gjort digital comeback.

13,8 sekunder. Det behövde arbetare 106 Andersson vid Eskilstuna stålpressnings AB i genomsnitt för tredje pressningen till smörjkopp nr. 64. Förslag på ackordspris per 100 pressningar: 35 öre.

Tidsstudiemannens klockning från 1918 är ett tidigt exempel på svenskt industriarbete organiserat enligt Frederick Winslow Taylors vetenskapliga principer. Allt som kunde mätas skulle mätas.

Taylor experimenterade i 30 år med att rationalisera arbetet i den amerikanska stålindustrin, så att man kunde maximera utnyttjandet av råvaran, utveckla verktyg och maskiner – men framför allt få ut högsta möjliga prestation av arbetarna.

Frederick Winslow Taylor. Foto: GRAP/WIKIMEDIA

Frederick Winslow Taylor växte upp i en puritansk familj med högsta ideal att alltid och ovillkorligen göra rätt för sig. Som ung förman på stålverket Midvale i Pennsylvania i början av 1880-talet bestraffade han arbetare hårt om de ”maskat” eller orsakat maskinfel – ”saboterat” maskinen. Uppsägningar och indragen lön var vanligt. Bara den som oavbrutet gjorde sitt bästa dög.

En grundbult för industrialismen var precisionsmätning av tid, som inleddes med pendeluret 1656 och sekundvisaren 1690. Och 1862 uppfanns stoppuret. Det användes inom idrott, men Taylor tog det in i industrin. Arbetsmoment kunde därmed klockas på hundradelar av en minut när i ”vetenskapligt noggranna tidsstudier”.

Taylor bröt ner tillverkning i enkla moment som en okvalificerad och obegåvad arbetare klarade. Överflödiga moment togs bort och bästa uppmätta resultat upphöjdes till ”normaltid”. Den som jobbade snabbare fick lönepåslag – avancerade moment gav saftigare påslag. Den som inte klarade kraven kunde enkelt bytas ut.

Läs mer: Fords liv styrdes av bilproduktionen

”Att det är skillnad mellan en god arbetare och en man ur högen är ett faktum, som varje arbetsgivare väl känner till. Att den duglige arbetaren under gynnsamma omständigheter är i stånd att uträtta två till fyra gånger som mycket som den senare på samma tid, är däremot en nyhet för de flesta”, skriver Taylor i sin bok Verkstadsledning från 1903, då han finslipat systemet under 20 års tid.

Hand i hand med stoppuret gick stämpelklockan, som uppfanns 1890. Med den kontrollerades att arbetarna kom i tid till jobbet och inte gick hem för tidigt. Tidmätning, standardisering av uppgifter, tuff arbetsledning och lön efter prestation var centralt.

Makarna Gilbreths stoppur. Foto: SMITHSONIAN

Taylors lockbete var pengar: ”Goda arbetare icke blott äro villiga utan glada att få lämna sin högsta möjliga arbetsprestation, förutsatt att man betalar dem 30–100% mera”.

Principerna för verkstadsarbetet byggde Taylor ut till en modell för hur ett företag ska drivas, i Rationell arbetsledning (Principles of Scentific Management) från 1911.

Taylorismen kom tidigt till Sverige. En av de första annonserna efter en tidsstudieman var införd i Svenska dagbladet 1928, där en person ”med håg för modern verkstadsproduktion” söks. De fanns tidigare, som i Eskilstuna, men under 30-talets krisår tog efterfrågan fart, för att kulminera på 1950-talet.

Läs mer: Mannen som skapade det kemiska kriget

Mätningarna kunde även vittna om ”vederbörande arbetares arbetsvillighet”, konstaterade en statlig utredning om arbetslöshet 1931. Rationaliseringens effekter utreddes några år senare.

Arbetarna avskydde förstås metoderna, men Taylor fick många efterföljare. Henry Gantt skapade ett schema – använt än i dag – där linjer radvis visar när personal, material och maskiner ska finnas på plats för olika moment. Frank Gilbreth använde filmkamera för att identifiera ”det enda bästa” sättet att utföra varje moment.

Men Gilbreth såg också arbetsställningar som inte var bra, och föreslog alternativ. Därför betraktas han och hustrun Lillian, psykolog, som pionjärer inom ergonomin. De insåg att högre lön inte var arbetarnas enda drivkraft, och föreslog bland annat bättre belysning, schemalagda raster och förslagslådor.

Montörer i en engelsk cykelfabrik 1964. Foto: TT

Taylors idéer anammades också på oväntat håll. Taylorismens blomstring sammanföll med Ryska revolutionen, där ledaren Vladimir Lenin var stor beundrare av Taylor. Vetenskap och teknik skulle göra det nya Sovjetunionen starkt och mäktigt! Ledarna kunde styra hela landets produktion, medan det i västvärlden fanns många företagare som nobbade Taylors metoder.

Lenins tankar förverkligades av metallarbetaren, poeten och agitatorn Aleksej Gastev, som såg framtiden i maskinerna. ”Tekniska diagram är produktionens övergripande manometer”, drömde Gastev i ett manifest från 1918. Vetenskapsmän och ingenjörer hade alla lösningar. Med maskinerna i centrum skulle arbetare, ledare och administratörer gå i samma blåställ och stämpla in på samma sätt. All individualism skulle utplånas.

Gastev var inte olik Taylor: bestämd och krävande, beundrade idrottares fysiska prestationer, men var besviken över att ryska arbetare inte höll måttet. Fast de kunde bli effektivare, lovade han. 1920 fick han klartecken att bilda Centrala arbetsinstitutet för att effektivisera framför allt den tunga industrin.

Sovjetisk karikatyr av Aleksej Gastev och hans program för "människans mekanisering". Under 20-talet försökte han förvandla den sovjetiske industriarbetaren till en sorts mänsklig robot som utförde precisa, optimerade rörelser.

Arbetare tilldelades passande uppgifter utifrån fysiska mätningar och psykologiska tester. Institutet uppgav sig ha utbildat över en miljon arbetare. Men att verksamheten ytterst byggde på amerikanska principer sågs inte bara med blida ögon. 1938 angavs Gastev för antisovjetisk verksamhet och arkebuserades.

Hans tankar om mätning, effektivisering och övervakning övergavs däremot aldrig.

Med Taylor som ledstjärna lanserade biltillverkaren Henry Ford ”flytande produktion”, eller löpande bandet. Varje arbetare behövde bara utföra ett enda moment, om och om igen. Det blev en succé bland arbetsgivare, då tiden och därmed kostnaderna pressades maximalt.

Samtidigt minimerades kraven på kunskaper och engagemang. Arbetet blev monotont och själsdödande, arbetaren en obetydlig kugge i det stora maskineriet – drastiskt skildrat av Charlie Chaplin i filmklassikern Moderna tider.

I Japan skapade Toyota ”lean production” med inspiration av ”fordismen”. I Sverige blev Volvo 1949 först att införa Methods-Time Measurement, MTM, där arbetet klockades och analyserades. Metoden var populär tills allt fler uppgifter automatiserades på 1960-talet.

Ännu ett system med klockning var UMS, Universal Maintenance Standard. Det infördes 1966 av det statliga gruvbolaget LKAB, jämte ledarskapskonsulten George Kennings teser om auktoritärt ledarskap. Till exempel värderas en anställd utifrån ”hans bidrag till hela organisationens framgång” och att en ”icke-chef bara behöver följa givna order.”

Det utlöste Stora gruvstrejken 1969–70, som ledde till att UMS-systemet skrotades. Ett antal sektorer följde ”gruvisarnas” exempel i en strejkvåg, som bland annat pressade riksdagen att stifta lagarna om anställningsskydd, LAS (1974) och medbestämmande, MBL (1976).

Taylorismen i Sverige dödförklarades. Men den visade sig vara mer livskraftig än så.

En sökning på ordet ”tidsstudieman” i Kungliga bibliotekets tidningsdatabas visar en svacka från mitten av 1970-talet, men stark ökning från millennieskiftet – även om en tidsstudieman i dag kallas ”standard time manager”. Taylorismen är tillbaka, i digital skepnad.

Nu är tidspressen stor även inom tjänstesektorn, med budfirmor, call centers och hemtjänst.

– Det har accelererat med gig-ekonomi och bärbara enheter, som till exempel registrerar när ett bud startar, hur långt det åker, hur många paket som delas ut, säger informationsarkitekten Jonas Söderström, som har skrivit boken Jävla skitsystem! om nytaylorismen.

Han nämner ett amerikanskt företag som utvecklat en elektronisk namnbricka med inbyggd kamera och mikrofon, som registrerar alla steg, pauser och möten med kunder. Allt kan påverka den prestationsbaserade lönen.

”Stressdoktorn” Tomas Danielsson, beteendemedicinare och byggnadsingenjör, har mött många av dem som pressats. Hemtjänstpersonalens tider hos brukare och förflyttningstider registreras i mobilen, medan jäktade mellanchefer jobbar på väg hem, när barnen somnat och på helgerna.

Smarta telefoner, plattor och andra mobila enheter suddar ut gränserna mellan arbete och fritid, mellan det som är nödvändigt och inte. Vi behöver lära oss att pausa och reflektera innan vi doserar vår arbetsinsats, är Tomas Danielssons ordination.

– Det kallas vid många namn: vi ska jobba smartare, annorlunda, modernare. Men grunden är att maximera varje persons insats, se till att den producerar mer. Det är inget annat än taylorism i förtäckta termer.

---

Det här är en artikel ur tidingen Teknikhistoria. Prenumerera på den här!

Gilla Teknikhistoria på Facebook

Mats Karlsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt