Så gick det till när satellitdivisionen såldes

2013-02-14 15:45  

Satellitdivisionen inom SSC, Swedish Space Corporation, såldes för ett par år sedan. Men nu visar Riksrevisionens granskning att det fanns pengar i bolaget för att behålla verksamheten.

Riksrevisionen har nyligen genomfört en granskning av den svenska rymdverksamheten. I granskningen ingick även en genomgång av omständigheterna kring försäljningen av satellitdivisionen på SSC. Bakgrunden är att det bland rymdaktörer i Sverige finns en uppfattning att försäljningen innebar att man sålde ut en nationellt utvecklingsstrategisk tillgång.

Det statliga bolaget SSC driver verksamheten vid rymdbasen i Kiruna och hade fram till 2011 en satellitdivision. Här utvecklades och byggdes sex forskningssatelliter från början av 1980-talet till 2010. Satelliterna hade alla ett specifikt forskningssyfte och byggdes aldrig i serier.

När satellitdivisionen bildades år 2000 var ett av målen att bli mindre beroende av statliga pengar genom att utöka sin kundportfölj, till exempel inom telekom och jordobservationer (jorden observeras med hjälp av data från satelliter).

I början av 2000-talet fick SSC möjlighet att vara huvudleverantör till ESA:s månsond Smart-1.  I samband med detta utvecklades teknik och kunskap och satellitdivisionen växte. Projektet kallades Smart-Olev men fick aldrig svensk finansiering.

2006 ändrades styrningen av SSC och ledningen byttes ut. Nu ställdes krav på att uppnå de ekonomiska mål som ägaren hade satt upp.

2011 tog styrelsen beslut att avkastningen skulle redovisas nedbruten per division. Samtidigt som SSC inte fick fler beställningar innebar det att satellitdivisionen hade för höga kostnader.

Förlusterna för satellitdivisionen blev till slut för svåra att hantera för bolaget och divisionen såldes den 1 juli 2011 till det tyska företaget OHB för en krona.

Vid försäljningen förde SSC också över en kassareserv om knappt 20 miljoner kronor, som motsvarade de skulder SSC hade till OHB.

Nu utgör divisionen bolaget OHB Sweden. Riksrevisionen konstaterar att OHB är ett av de rymdföretag som har växt mest på rymdmarknaden under senare år och har vunnit flera strategiska upphandlingar, till exempel för att vara huvudleverantör för 22 Galileosatelliter.

När försäljningen beslutades 2011 poängterade styrelsen i SSC särskilt i ett protokoll att ”försäljningen berodde på ägarens avkastningskrav i kombination med icke utökade anslag inom rymdområdet. Det är inte styrelsen som valt att ändra verksamhetens inriktning.”

Men Riksrevisionen konstaterar, även om den inte vill ta ställning i frågan om försäljningen, att det vid tillfället vid försäljningen fanns likvida medel i SSC som skulle ha kunnat användas för att finansiera utvecklingsstrategiska projekt.

Och även efter försäljningen av satellitdivisionen bedömer revisionsfirman Ernst & Young, som Riksrevisionen har anlitat i sin granskning, att det blir svårt för SSC att klara avkastningskravet på tio procent. Sedan 2005 har SSC uppnått avkastningsmålet endast under år 2008 och 2010, och då har det klarats endast som ett resultat av extraordinära intäkter.

Linda Nohrstedt

Mer om: Esrange Rymden

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer