Pakistansk ingenjör sålde kärnvapenkapacitet till Iran

2005-05-10 23:00  

I FN-högkvarteret i New York sammanträder just nu representanter för så gott som alla jordens länder för att uppgradera ickespridningsavtalet NPT, Non-Proliferation Treaty. Det finns mycket att diskutera. Inte minst sedan det visat sig att den pakistanske kärnvapeningenjören A Q Khan under flera decennier sålt både apparatur för upparbetning av uran till vapenkvalitet och konstruktionsritningar på atombomber av Hiroshimatyp på svarta marknaden. Köpare har varit bland andra Iran, Nordkorea och Libyen.

Den 19 december 2003 gjorde den libyske presidenten Moammar Khaddafi ett sensationellt utspel.

- Från och med nu, sa Khadaffi, överger Libyen alla planer på att skaffa sig massförstörelsevapen.

Ertappad med brallorna nere

Det visade sig emellertid snart att det fanns en anledning till Khaddafis fredsutspel. Två månader tidigare, den 4 oktober, hade nämligen ett tyskägt fraktskepp vid namn BBC China på väg från Dubai till Tripoli bordats av inspektörer i Suezkanalen. Ombord upptäcktes stora mängder delar till gascentrifuger för uranupparbetning. Delarna var tillverkade på beställning i Malaysia av en firma vid namn Scomi Precision Engineering, och sedan hade de exporterats via en rad olika hamnar för att förvirra eventuella efterforskare.

När inspektörer från IAEA och NPT började nysta i saken visade det sig att Libyen i hemlighet och i strid mot internationella avtal köpt en hel nyckelfärdig vapenuranfabrik bestående av inte mindre än 10 000 (tiotusen) gascentrifuger. Anläggningen skulle vid full produktion kunna förse Libyen med fem kärnstridsspetsar årligen. Ungefär 500 miljoner dollar hade Libyen betalat för utrustningen.

Kärnvapenkapacitet till salu på svarta börsen

Nu rullades ett internationellt nätverk upp. Det visade sig att den pakistanske ingenjören A Q Khan, "den pakistanske atombombens fader", och hans kompanjoner ända sedan 1980-talet sålt kärnvapenkunnande och gascentrifuger till hugade spekulanter på svarta marknaden. Apparaturen hade tillverkats i delar i Sydafrika, Malaysia, Turkiet och en rad andra länder.

Bland köparna fanns Iran, Nordkorea och Libyen, men det ryktades om att Khan även erbjudit sina tjänster till Irak och Syrien (vilka emellertid inte nappade) och Afghanistan, på den tiden landet styrdes av talibanerna. Även al-Quaida påstås ha fått erbjudanden.

"Den muslimska atombombens fader"

Abdul Quadeer Khan föddes 1935 i Bhopal i Indien av muslimsk familj. Han tog ingenjörsexamen i Karachi 1960. Han studerade sedan först i Berlin, därefter i Belgien där han tog en doktorsgrad i metallurgi vid universitetet i Leuwen. Därefter fick han jobb på forskningsavdelningen hos Urenco i Holland, det gemensamma bolag som upparbetade uran till de engelska, tyska och holländska kärnkraftindustrierna.

E n ingenjör blir nationalhjälte

1974 gjorde Indien sitt första kärnvapenprov, vilket väckte panik i Pakistan. När Khan 1976 begav sig hem till Pakistan igen hade han med i bagaget kunskapen om uranisotopseparation med gascentrifuger. Han blev omedelbart chef för det pakistanska kärnvapenprogrammets laboratorium, och byggde successivt upp den upparbetningskapacitet som gjorde att Pakistan kunde framställa sina första kärnvapen 1998.

Men Khan tänkte inte nöja sig med att bli nationalhjälte som "den muslimska atombombens fader". Han beslöt sig för att slå mynt av sina kunskaper.

Khan arresterad

Under många år gick det bra, och pengarna flödade in. Men vid jul 2003 sprack bubblan, och Pakistans president Musharraf tvingades motvilligt ingripa. I februari 2004 arresterades Khan, och tvingades till offentlig avbön. Därefter har han av pakistanska myndigheter hållits i husarrest. När USAs utrikesminister Condoleezza Rice i mars 2005 besökte Pakistan tilläts varken hon eller någon annan tala med Khan.

Idag har alla jordens länder - utom Nordkorea, Pakistan, Indien och Israel - anslutit sig till icke-spridningsavtalet NTP. Medlemmarna förbinder sig att inte skaffa kärnvapen mot att de försäkras teknisk hjälp för att skaffa sig civil kärnkraft. Dessutom förbinder sig kärnvapenmakterna att på sikt avrusta.

Irans kärnkraft ger kärnvapenkapacitet

 

Det knepiga med avtalet är att kärnvapenmakterna uppenbarligen inte alls tänker dra ner på sina arsenaler, utan tvärtom planerar för nya generationer av kärnvapen. Och att material och utrustning som behövs till den civila kärnkraften mycket väl kan användas i ett lands produktion av massförstörelsevapen. Ett exempel på detta är Iran, som hävdar att de gascentrifuger man köpte av A Q Khans nätverk bara ska användas i den civila kärnkraftproduktionen

Det finns redan idag nya hårdare regler för export av material som kan komma att användas för produktion av massförstörelsevapen. Däribland säkerhetsrådets resolution 1540. som förbjuder alla stater att leverera misstänkt material till andra än statliga myndigheter.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer