Populärteknik

När laxen kom till människan

Max Troell, systemekolog vid Stockholms universitet, vill ha balans i vattenbruket. Foto: Kaianders Sempler
Ingrid Underland, CTH, vill få ut mer än filén ur matfisken. Foto: Kaianders Sempler

Vi måste sluta med att dammsuga världshaven efter fisk och i stället börja med rationellt hållbart havsbruk, skriver en rad forskare i en ny bok från forskningsrådet Formas.

Publicerad

En dag tog människan sin vän hunden och gick ner till viken där en liten båt låg. Människan fattade årorna, rodde ut en bit på vattnet och ropade sedan med hög röst:

”Hej du glada vilda lax som simmar runt i havens djup. Kom hit. Jag har ett förslag som kan gagna oss båda.”

Efter en stund kom laxen simmande fram till den lilla båten. ”Vaereom?” frågade laxen. ”Försök inte fånga mig, för de hinner du inte. Jag är mycket snabbare än du.”

”Självklart, och det skulle aldrig falla mig in. Nej, vad jag tänkte var att du skulle börja jobba för mig. För lön, naturligtvis. Till att börja med får du mat varje dag. Så mycket du kan äta.”

”Jaså”, svarade laxen. ”Och vad ska jag göra?”

”Inget särskilt. Det räcker med att du simmar in i den här stora buren och stannar här under hela ditt liv. Sedan, när du levt färdigt och är fet och stinn, tar jag ditt kött. För det behöver du ju inte längre då. Så är du av med det problemet.”

”Jaha, det låter ju inte så betungande. Men vad blir det för mat? Jag är ganska kräsmagad, som du kanske vet. Inte alls som mina bryllingar karparna, simmande grönsaker som äter vad som helst. Men jag vill ha färsk frisk fisk, hoppkräftor och annat smått och gott med mycket omega tre och sex.”

”Inga problem. Jag har en köksmästare som tillagar högkvalitativa och delikata pellets av fiskmjöl, alger och annat. Mycket protein- och vitaminrika och hälsosamma dessutom. Fråga hunden. Han får också torrfoder. Pedigree Pal, Science Plan och allt vad det heter. Bra för pälsen och stärkande för benstommen och tänderna.”

”Hmm”, sa laxen och spände ögonen i hunden, som mycket riktigt såg frisk ut med glänsande päls. ”Är det gott?”

”Voff”, sa hunden och viftade på svansen.

”Hmm”, sa laxen. ”Har du mer att erbjuda?”

”Jodå. Jag skyddar dig också mot dina fiender. Du slipper vara orolig över de glupska sälarna. Och blir du sjuk ger jag dig medicin. Och det gäller inte bara dig utan alla dina glin i framtiden också.”

”Åkej”, sa laxen efter att ha funderat en stund. ”Då säger vi så. Men om jag inte gillar maten smiter jag.”

”Gör det”, sa människan och öppnade ingången till en stor fiskbur i havet. Och laxen simmade in och människan stängde efter honom.

Uttaget av vildfisk i världshaven är ohållbart. Det har vi vetat länge. På 1970-talet kollapsade torskbestånden vid Newfoundland på grund av överfiskning, och de har ännu inte hämtat sig. Så vad göra?

Svaret heter fiskodling.

Liksom jordbruket en gång ersatte jägar- och samlarekonomin måste havsbruk ersätta vildfisket om maten ska räcka till i framtiden. I dag är så mycket som hälften av den matfisk som konsumeras i världen odlad. 90 procent av vattenbruket sker i Kina och Sydostasien. Det handlar där till en stor del om karp och räkor, men även ätliga alger.

Faktum är att det i Sverige odlades en hel del fisk i sjöar och dammar i Småland på 1700- och 1800-­talen. Så mycket att en del gick på export till Tyskland. Men det var då. Numera är det Norge som är ledande i Skandinavien med stora laxodlingar längs kusterna. Till skillnad mot karparna, som huvudsakligen är vegetarianer, är lax och torsk rovfisk som kräver proteinrik fisk som foder. Det säger sig självt att det är ohållbart att föda upp lax med tio gånger så mycket vildfångad småfisk, så branschen försöker att ersätta foderfisken med annat,  musselmjöl, soja, alger med mera. Ett problem är då att fiskens innehåll av nyttiga fleromättade fetter, omega tre och sex, minskar. Dessa fettsyror bildas inte av fisken själv, utan av plankton som fisken lever på.

Sverige ligger efter när det gäller lax, men på senare tid odlas allt mer röding i sjöar och kraftverksdammar i norr. I reglerdammar kan vattennivån under året variera med tiotals meter. Det gör att stränderna eroderar och undervattensvegetationen försvinner. Resultatet blir extremt näringsfattiga vatten. Produktionen av plankton upphör, och till sist svälter den vilda fisken i magasinen ihjäl. En lösning på detta är att börja odla fisk i kassar. Fiskarnas exkrementer göder bottenlevande organismer.

Överfiskningen av torsk i Östersjön har lett till att bestånden av skarpsill, torskens främsta föda, har vuxit till. Tyvärr innehåller skarpsillen ofta stora halter av fettlösliga miljögifter, vilket gör att den inte bör ätas alltför ofta. De stora mängderna skarpsill gör också att torsken har svårt att komma tillbaka – torskynglen blir uppätna av skarpsillarna innan de har hunnit växa till. Det är därför för närvarande ekologiskt hållbart att ta upp stora mängder skarpsill ur Östersjön och göra fiskfoder av det. I processen kan man ta bort miljögifterna. Man kan alltså rena Östersjön samtidigt som man får foder.

Ett nytt foder går under namnet ”Baltic Blend” och anses vara det ultimata sättet att ta tillvara resurser. Det består av en blandning av skarpsill, musselmjöl och ett mjöl gjort på mikrober som vuxit till på socker i rest­avfall från skogsindustrin.

Forskningsrådet Formas har just kommit ut med en liten antologi i pocketformat, där en rad forskare redogör för havsbruket i Sverige och världen i dag.