Hur ska det gå 2013?

2013-01-16 06:30  

2012 var krisernas och de uppskjutna beslutens år. Ska det bli bättre under 2013? Ska EU:s ledare till sist komma överens om vad som behöver göras för att rädda euron och stoppa recessionen i Grekland och Sydeuropa? Och kommer världens ledare att äntligen ta sitt förnuft till fånga och vid nästa klimatmöte vidta mått och steg för att förhindra en framtida katastrof?

Välkomna till år tvåtusentretton, enligt vårt sätt att räkna. Som alla märkt gick världen inte under när maya-kalendern gick ut den 21 december 2012, till New Age-rörelsens eskatologers stora besvikelse.

Nu ska vi kanske inte bli alltför kaxiga över detta, för även om den omedelbara undergången uteblev så är det många orosmoln som tornar upp sig vid horisonten. Trots att EU fick Nobels fredspris 2012 knakar det olycksbådande i unionen. I Storbritannien har euroskeptikerna fått vind i seglen och i Tjeckien har president Vaclav Klaus velat minska EU-samarbetet till ett minimum. Och den gemensamma valutan har visat sig ställa till med en ekonomisk katastrof i Sydeuropa, och då i synnerhet i Grekland.

”Det skulle bli så bra” är titeln på en bok av journalisten Björn Elmbrant som kom i höstas. Här går han igenom hela utvecklingen från EUs skapande fram till eurokrisen. Han är inte nådig mot vare sig politiker eller eurokrater och han sparar inte på krutet. EU är, dundrar Elmbrant, ett luftslott där politiska drömmar segrat över förnuft och ekonomiska realiteter.

Egentligen startade problemet med euron redan med Berlinmurens oväntade fall i november 1989, en händelse som tog Europas alla politiker på sängen. När den tyske kanslern Helmuth Kohl en månad senare proklamerade en tiopunkters deklaration om en tysk förestående återförening blev Frankrikes dåvarande president François Mitterand rasande över att inte vara tillfrågad.

Han sa ingenting till mig! Ingenting! Tyskland kan glömma en återförening om landet inte finns med i en stark europeisk gemenskap, deklarerade Mitterand surt.

Kanske inte så konstigt. Hela efterkrigstidens europeiska politik och ekonomiska samarbete inom EEC hade gått ut på att hålla det tyska ekonomiska undret och den urstarka D-marken i schack. Vad man ville ha var ett europeisk Tyskland, inte ett tyskt Europa.

Resultatet blev, säger Elmbrant, att besluten om införandet av en gemensam europeisk valuta hastades igenom. När euron ett decennium senare infördes, först i digital form 1999 och sedan med sedlar och klingande mynt 2002, visste alla att det var ett hastverk. Men man tänkte att bristerna kunde åtgärdas successivt när systemet väl kommit i gång.

Så blev det nu inte. Vad som i stället hände var den styrränta som centralbanken i Frankfurt satte passade Tyskland, men var alltför låg för länderna i söder. Detta ledde till överhettning på fastighetsmarknaderna i Sydeuropa med åtföljande bankkrascher från 2008 när bubblorna brast.

Detta hade väl inte gjort så mycket – man kan tycka att bankerna får skylla sig själva – men för att rädda småspararna gick staterna gick in med kapital och refinansierade bankerna. Detta medförde ökade statskulder som marknaden mer än villigt täckte med lån till hutlösa räntor, vilket orsakade stora budgetunderskott. Grekland blev bankruttmässigt.

Efter segslitna diskussioner beslutade EU, IMF och europeiska centralbanken ECB att gå in med räddningspengar till Grekland på villkor att landet förband sig att dra ner kraftigt på budgeten. Det diskuterades till och med att sätta en tjänsteman från ECB som överrock i det grekiska finansministeriet för att kolla att villkoren följdes. Detta ledde till kravaller i Aten och till att regeringen Giorgos Papandreou föll.

Det är här som Björn Elmbrants kritik blir skoningslös. Hur kan man tillåta oavsättliga tjänstemän och eurokrater från ECB, IMF och kommissionen att sätta demokratin ur spel och tvinga på länder en åtstramningspolitik som får arbetslösheten att skjuta i vädret, får pensionärerna att svälta och skapar social oro och grogrund för nyfascistiska partier på yttersta högerkanten? Var är demokratin? Vart har de keynsianska tankarna om att en ekonomisk recession bäst botas med ökande investeringar tagit vägen? I dåliga tider ska man vara spendersam, i goda tider spara. Det går inte att svälta sig till välfärd.

Björn Elmbrant anklagar EU:s politiker för att inte stå upp för demokratiska grundvärden och för att sitta för mycket i knät på bankerna. Vidare anklagar han den europeiska centralbanken och IMF för att driva politiska frågor utan demokratiskt mandat och därigenom skapa social oro som bäddar för politisk extremism samt för att med sin besparingslinje försvåra för en legitim opposition.

Över en tallrik delikat indisk räk­stuvning med spenat samtalar jag med ekonomijournalisten Gunnar Örn, författare till boken ”Nationalekonomi för nyfikna”.

Hur kan man rädda ekonomin i Sydeuropa? Är det euro-obligationer till fast låg ränta som gäller för att täcka statsskulderna i Grekland, Spanien och Italien?

– Ja, euroländerna går redan smygvägen i borgen för varand­ras skulder, trots att det strider mot Europa­fördraget.

I dag förfogar EU över en budget om en procent av unionens bnp. Man säger ofta att det behövs betydligt mer överstatlighet för att kunna få ordning på ekonomin i söder. Är det så?

– Ja, om euron ska överleva tror jag att unionen måste förvandlas till en federal förbundsstat med egen beskattningsrätt.

Men det kommer väl aldrig Storbritannien att gå med på?

– Nej. Och det är inte säkert att väljarna i resten av EU accepterar det heller. För en så omfattande förändring kan inte ske bakom ryggen på medborgarna.

Hur ska det gå under 2013? Kommer Europas politiker att ta förnuftet till fånga och lyckas lösa eurokrisen, eller kommer man att fortsätta att förhala besluten? Kommer Grekland att tvingas lämna euron? Kommer Katalonien att bryta sig ur Spanien? Kommer EU att överleva?

Men inte bara det. Det finns annat än Europa mellan sol och måne. Kommer världens länder att kunna enas om åtgärder för att hålla klimatförändringen inom rimliga gränser? Kommer världens livsmedelsproduktion att räcka till, eller kommer spannmålspriserna att skjuta i höjden och åter orsaka upplopp i tredje världen? Kommer den egyptiska revolutionen att utvecklas i demokratisk riktning eller mot en repressiv teokrati? Och hur ska det gå i Syrien? Kommer Iran att fortsätta arbetet med att skapa egna kärnvapen? Kommer 2013 års bärplockare i de svenska skogarna att för en gångs skull få rimligt betalt?

Se där en rad frågor som bara framtiden kan ge svar på. 2013 har alla förutsättningar för att bli ett dramatiskt år.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt