Enkla blad gjorde Gillette till kung

2013-06-07 08:30  
King Camp Gillette startade 1895 ett teknikkrig om rakning, som fortfarande pågår. Foto: Keystone/Getty Images

TEKNIKHISTORIA. 1895 fick King Camp Gillette en fantastisk idé. Han skulle skapa ett rakblad som var så billigt att det kunde kastas när det blev slött. Här är historien om kungen av rakblad.

Gillettes rakhyvel tog kampen mot skäggväxten in i det moderna samhället. Män behövde inte springa hos barberaren och kvinnor behövde inte riskera skärsår för att se prydliga ut. Rakhyveln, ”safety razor”, med sina utbytbara blad blev en av tidernas största konsumentprodukter.

1895 var de traditionella rakknivarna vanligast, men det fanns produkter som liknade Gillettes. En av dessa var Star Safety Razor. Den hade skapats av bröderna Fredrik och Otto Kampfe på patent som gick tillbaka till 1880 och såldes som en innovation som skulle göra hemmarakningen till en bekväm vardagslyx. Bladet byttes inte ut, utan skärptes som en vanlig rakkniv. Den såldes i amerikanska kataloger under många år.

Gillettes vision var blad som var så billiga att de kunde kastas och bytas ut när de blev slöa, i stället för att slipas. Kunderna skulle köpa nya blad år efter år fast de redan betalat för sin rakhyvel. Det krävde billig produktion, men det fanns tekniska problem. Bladen skulle massproduceras genom att stansas ut i tunn, valsad plåt, men det var svårt att ta fram stål som höll skärpan. De saknade också styvheten som fanns hos bröderna Kampfes mer traditionella, tjocka knivblad. Ett av Gillettes genidrag var att konstruera hållaren så att bladet låses fast i ett böjt läge och därför hålls styvt medan precis lagom mycket egg sticker ut för att den ska skära hår men inte hud.

Gillette sparade pengar på alla håll. Tunnare blad krävde inte bara mindre stål utan var också snabbare och enklare att slipa.

Patentet, som beviljades 1904, innebar att tillverkningskostnaden sjönk dramatiskt. Men Gillette var inte blyg för att ta betalt för sina produkter.

Enligt myten var Gillettes modell att sälja billiga hyvlar för att göra kunderna beroende av dyra ersättningsblad. I själva verket var själva rakhyvelskaften prismässigt 1905 års Iphone. En hyvel med 12 blad kostade 5 dollar, en tredjedels veckolön för en industriarbetare. En förpackning med 12 extrablad kostade en dollar. Star-hyveln kostade bara 1,45 dollar och hade dessutom ett blad som räckte lika länge som en kniv om det sköttes rätt. Ändå sålde Gillettes hyvlar som smör. I början erbjöd företaget omslipningar av rakbladen för 2,5 cent för den ekonomiskt medvetne, men det var mindre kända märken med egna system som Ever-Ready och Gem Junior som konkurrerade om lågprismarknaden.

Produktionen startade 1903, redan innan patentet beviljats. Det året sålde King Gillette 51 rakhyvlar och 168 blad. 1915 hade Gillette Safety Razor Company fabriker i USA, Kanada och flera europeiska länder och sålde 450 000 rakhyvlar och 70 miljoner blad.

1918 gick USA in i första världskriget på ententens sida. Gillette knep ett statligt kontrakt och hans rakhyvlar följde med varje amerikansk soldat till Europa. Tiotusentals kom tillbaka till ett civilt liv som nya Gillette-kunder. Den marknadsföringskuppen upprepade Gillette-företaget under andra världskriget.

Patentet från 1904 täckte rakhyvlar, tunna dubbeleggade blad och kombinationer av dessa. Så länge de gällde, fram till 1921, kunde han hindra andra firmor att ge sig in på den delen av marknaden medan företaget stärkte sin position. Gillette höll hela tiden höga priser, men när patenten gick ut började de sjunka något, bland annat genom att företaget gav bort hyvlar i marknadsföringskampanjer.

Framtiden såg ljus ut och Time Magazine konstaterade att eftersom bara en tredjedel av världens 800 miljoner män med skäggväxt ännu var ”civiliserade” borde den framtida marknaden för rakhyvlar vara mycket stor. Omkring 1915 började marknadsföringen rikta sig mer mot kvinnor än tidigare. Ärmlösa klänningar, och senare korta kjolar och genomskinliga strumpbyxor, förändrade attityden till hår på benen och under armarna.

Rakning var big business under mellankrigstiden i USA. Patentstrider och tävlingar mellan jättelika reklamkampanjer i radio och tv var årliga fenomen, samtidigt som taktisk forskning och utveckling pågick i bakgrunden. Konkurrenterna var många och uppfinningsrika.

1930 införde Gillette en ny typ av blad, understött av en marknadsföringskampanj för 10 miljoner dollar. Men det visade sig att Probak, ett dotterbolag till Auto-Strop, var redo med ett blad som passade Gillettes nya hyvlar. Den produktive uppfinnaren Henry Jaques Gaisman grundade 1906 Auto-Strop Safety razor Co. vars rakhyvel Valet Auto-Strop Razor var en mindre konkurrent till Gillette under många år. Den hade en inbyggd rakbladsskärpare så att användaren slapp köpa en extra, dyr slipningsapparat.

1921 hade Gillettes originalpatent förfallit, och 1928 hade Auto-Strop fått ett eget patent på blad. Nu kunde företaget paradoxalt nog stämma Gillette för patentintrång. Gillette löste det genom att köpa Auto-Strop till överpris för att få slut på processerna, men liknande problem fortsatte att uppstå under åren.

Det fanns också hot från mindre nogräknade konkurrenter. I augusti 1927 följde polisens spanare en bil från Irvington till Newark i New Jersey. Några män lämnade över paket till en kvinna i en skum gränd. Det ledde till en räd på Peerless Blade Corporation där hundratusentals pirattillverkade Gillette-blad togs i beslag. Totalt hade ligan lager på två miljoner blad till ett värde av 150 000 dollar.

Gilettes reklamare kallade hans hyvel för den första nyheten inom rakning på 5 000 år, och även om han inte var ensam uppfinnare bland rakentusiasterna låg det något i påståendet. Ända sedan faraonernas tid hade människor rakat sig med knivar av olika slag.

Några av de tidigaste kända verktygen är förhistoriska rakningsprylar i form av vässade snäckskal, hajtänder och knivar av flinta eller obsidian. De äldsta är 20 000 år gamla.

Rakknivar av metall finns dokumenterade sedan 4 000 till 3 000 före vår tideräkning då rakknivar av brons och guld placerades med sina ägare i gravar i det Egypten. Därifrån spred sig slätrakningen till det antika Grekland och på 500-talet före vår tideräkning till Rom, kanske av den mytologiske kungen Lucius Tarquinius Priscus. I en mosaik från omkring 100 före vår tideräkning i Pompeji skildras Alexander den store som slätrakad. Han ska ha förbjudit sina soldater att odla skägg för att inte fienden skulle kunna luggas under närstrid. Statyer av kvinnor från antiken återger kroppar utan behåring.

De tidigaste knivarna var ofta stora, halvmåneformade klingor. I Sverige har flera bronsåldersrakknivar hittats, utsmyckade och med olika former på bladet. En del är smala och kurviga, andra ser ut som en bakvänd tårtspade.

De första moderna rakknivarna, med smala blad som viks in i skaftet, tillverkades i Sheffield på 1680-talet. Uppfinnaren Benjamin Huntsman gjorde ett genombrott för vassare och mer hållbara rakknivar på 1740-talet med en metod för att gjuta stål. Han skapade ett extra hårt stål för eggverktyg, ibland kallat ”Sheffield silver steel”. Det hade hög finish och kunde hålla en tunn egg. Det används än i dag av några franska knivtillverkare. Knivarna krävde fortfarande både handlag och träning. De behövde också underhåll. Om de förvarades fel kunde den känsliga eggen förstöras av rost. De behövde strigling mot en fin läderyta före rakning, och periodvis också en slipning på sten. Om den utfördes i fel vinkel kunde kniven bli näst intill obrukbar, och det var något som ofta överlämnades till proffs. Den som hade råd rakade sig helt enkelt hos barberaren.

Gillette och de andra rakhyveluppfinnarna löste visserligen problemet med skärsår och minskade skräcken för att raka sig på tåget, men rakningen krävde fortfarande vatten, spegel och lödder. Det var oundvikligt att någon skulle försöka förenkla processen ett steg till.

Jacob Schick, rakapparatens fader, var driftig redan som ung. Vid 16 var han ansvarig för järnvägen till faderns kolgruva. Sen slog han sig på en militär karriär och tjänstgjorde från 1898 i det fillipinsk-amerikanska kriget, ett blodigt och utdraget gerillakrig.

Det finns flera skrönor om hur Jacob Schick fick idén till den elektriska rakapprataten. Enligt en historia blev han sängbunden med svår dysenteri under sin andra tjänstgöringsperiod i Filipinerna, och blev motiverad att hitta något sätt att sköta rakningen utan att behöva ta sig till badrummet.

I en annan version föddes torrakningen 1910 när han prospekterade efter guld i British Columbia och Alaska. Han blev skadad och fast i ett basläger i -40 graders kyla. Det var uppenbarligen inte läge att raka sig med vatten och lödder, och eftersom han ändå hade tid över skissade han en mekanisk rakapparat som drevs från en extern motor med hjälp av en böjlig kabel.

Hur processen än gick till hade Jacob Schick ett embryo till en lönsam uppfinning, men de tillverkare han kontaktade avfärdade planerna. Det första världskriget, som gav Gillette så stora framgångar, innebar för Jacob Schick att han fick lägga drömmarna på hyllan. Han gick i stället tillbaka i aktiv tjänst och hamnade i Storbritannien som administratör.

När han lämnade armén för andra gången fortsatte han grubbla över rakningen, men från en annan vinkel. Med vanliga lösa rakblad var det möjligt att skära sig när man skulle byta blad. Jacob Schick konstruerade ett eget system där bladen förpackades i laddramar. Användaren kunde fylla på rakblad utan att vidröra dem med fingrarna, och det efterliknade hur man fyller på magasin med en snabbladdare. ”Magazine Repeating Razor” skulle ”använda principerna bakom repeterande eldvapen i en rakhyvel inte mycket större än en rejäl bläckpenna”.

Försäljningen startade 1926, men Jacob Schick såg uppfinningen som ett sidospår. Den skulle ge honom resurser att satsa på rakmaskinen, och han sålde företaget vidare 1928. Året efter fick han patentet på rakapparaten godkänt.

I början var intresset måttligt. Med den första modellen fick användaren hålla en tung elmotor i ena handen och själva rakapparaten i den andra. Mellan dessa gick en styv kabel för kraftöverföringen. Det var klumpigt och antagligen obekvämt. Mekanismen liknade en slåttermaskin. En stålkant med skåror fångade upp skäggstråna medan ett blad som skyttlade fram och tillbaka under stålkanten skar av dem.

1934 hamnade Schick i konflikt med företaget Dictograph och ägaren Archie Moulton Andrews, en tidigare affärskumpan som skapade en konkurrent kallad Packard Lektro-Shaver. Den hade en klinga som i stället gick i en pendelrörelse. Schick stämde företaget för patentintrång och vann, men varumärket levde vidare under många år.

Försäljningen gick trögt tills Jacob Schick miniatyriserade konstruktionen till en enhandsapparat som i stort sett liknar de som används i dag. 1936 såldes hans rakapparat för 15 dollar styck och fanns i 500 000 hem.

Vid sidan av fanns en annan kategori, helmekaniska rakmaskiner, som inte behövde elektricitet men som ändå lovade torr och snabb rakning. De var perfekta för den resande försäljaren. Ett exempel var Torens Riviera från tidigt 1950-tal. Den drevs av ett urverk som drogs upp med ett vred på apparatens baksida och såldes med slagorden ”Icke-elektrisk” och ”Raka er överallt – på land, till sjöss och i luften”. Andra modeller drogs upp med snören och använde tunga svänghjul. Batteridrivna rakapparater kom inte förrän på 1960-talet, men tog snabbt marknadsandelar.

Rakhyveltillverkarna svarade med ny teknik. 1960 skapade ingenjörerna på Gillette ”Super Blue Blade”, ett blad med kemiskt behandlad egg som skulle ge en extra slät rakning. Den marknadsfördes specifikt för att möta hotet från rakapparaterna, som sedan Schicks tid tagit en stadig portion av rakningsmarknaden.

Billiga, lösa rakblad var fortfarande det som sålde mest, bland annat för att tunna skivor kolstål i blöt miljö rostar snabbt. 1965 började den brittiske tillverkaren Wilkinson Sword sälja rostfria rakblad. De tidigare bladens rostbenägenhet hade hållit uppe försäljningen. På kort tid minskade marknaden till en sjundedel, och Wilkinson Swords del av den ökade dramatiskt. Gillette och andra konkurrenter svarade med egna rostfria produkter. Tekniken fanns på plats sedan länge, och det var dessutom Gillette som satt på patenten. Företaget fick stora licensintäkter från Wilkinson Sword.

Teknikutvecklingen körde ibland in i återvändsgränder. Bandrakhyvlarna använde kassetter med en rulle vässat stål. När eggen blev slö rullade man fram en ny. De första modellerna skapades på 1930-talet, men inte förrän med 1965 års Gillette Techmatic tog försäljningen fart. Schick svarade med sin snarlika "Auto-Band" och en kortvarig konkurrensstrid bröt ut. Bandhyvlarna blev dock aldrig en stor framgång, utan dök upp och försvann ungefär parallellt med kassettbanden. En av de mer långlivade var American Safety Razors "Flicker" för kvinnor.

Det var en ny försäljningsmodell där själva skaftet inte var värt något. Tillverkarna hamnade i ett nytt teknikkrig. Tvärtemot den modell Gillette startat med var nu skaften billiga eller gratis medan de allt mer avancerade rakbladshuvudena var dyra.

Företaget introducerade sitt "rakhyvelsystem" Trac II 1971. I stället för ett enkelt rakblad hade den två smala rakblad ovanför varandra i en plastkassett. Reklamen påstod att den gav en bättre rakning, och priset för en kassett var betydligt högre än för ett traditionellt rakblad.

Tillverkarna hamnade i ett nytt teknikkrig där det gällde att hela tiden presentera nya system med nya finesser. 1990 kom Gillette Sensor, den första hyveln med fjäderbelastade blad. Det koreanska företaget Dorco säljer rakhuvuden med sex blad. Det finns parfymerade rakhandtag, blad med mjukgörande remsor, vibratorer och inbyggda skäggklippare. Marknadsföringen av rakapparater och rakhyvlar särskilt för kvinnor är massiv.

1932 dog Gillette, 77 år gammal. Själv var han en livslång övertygad utopisk socialist och författare, men han hade skapat en av de mest utpräglat kapitalistiska försäljningsmodellerna som världen skådat.

För den som vill ta en genväg förbi 110 år av produktutveckling går det dock fortfarande att köpa en gammeldags rakkniv, en rakborste och en raktvål.

Från Teknikhistoria

Artikeln kommer från tidningen Teknikhistoria, som görs av Ny Tekniks redaktion. Vill du prenumerera? Du hittar information på www.teknikhistoria.com

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt