Bibliotheca Alexandrina

2002-01-09 13:00  
Alexandria Det sägs att det var den arabiske kalifen Omar som på 600-talet beordrade att alla böcker i det berömda antika biblioteket i Alexandria skulle brännas. Var böckerna oförenliga med Koranen fanns ju ingen anledning att bevara dem, och var de förenliga med den rätta läran var de obehövliga. Enligt uppgift användes bokrullarna som bränsle i stadens badhus.

- Lögn och antiarabiska rykten! hävdar Suzanne Mubarak, hustru till Egyptens president och filosofie doktor i litteraturhistoria. I själva verket hade biblioteket förstörts långt tidigare. Nämligen år 47 f Kr, då Julius Caesar brände den egyptiska flottan inne i hamnen. Elden spred sig via hamnmagasinen till biblioteket, och någonstans mellan 40 000 och 70 000 bokrullar brann upp.

Den kristne biskopen Kyrillos av Alexandria lät sedan år 398 förstöra det som fanns kvar av biblioteket och dess skrifter, eftersom de ansågs hedniska. Så det fanns kanske inte så mycket kvar för Omar att bränna.

Ett splitter nytt bibliotek står idag bara ett hundratal meter från den plats vid östra hamnen i Alexandria där man menar att det antika biblioteket låg. Bibliotheca Alexandrina, Egyptens stolthet, blev färdigt i höstas men väntar fortfarande på sina böcker, datorer och katalogisering. Den 23 april 2002 måste allt vara klart, för då kommer biblioteket att invigas med pompa och ståt av tillresta internationella prominenser.

Initiativet till ett nytt internationellt bibliotek i Alexandria togs 1986 av en herre vid namn dr Mustafa el'Abedji. Hans tanke var att skapa arabvärldens största och modernaste forskningsbibliotek och ett centrum för dialog mellan kulturerna i östra medelhavsregionen. Unesco nappade på projektet, och lovade att bidra till finansieringen av byggnaden. 1989 utlystes en internationell arkitekttävling. Ett förslag från den norska arkitektbyrån Snøhetta i Oslo segrade, och idag står byggnaden färdig. Exteriört påminner den närmast om en jättelik tårta som kantrat. Vid sidan av tårtan ligger en stor svart fotboll. Den kommer med tiden att inrymma ett planetarium.

Interiört domineras biblioteket av en jättelik pelarsal med takfönster, stor som en bättre internationell flygterminal. Läsesalarna ligger som terrasser i den väldiga hallen. Min guide Ingy, en söt flicka som egentligen är illustratör - fast det finns ju inga jobb - berättar att längst ner finns avdelningarna för filosofi och religion. Över dem litteratur och språkvetenskap. Därefter kultur, vetenskap, ekonomi, utställningslokaler och i framtiden förhoppningsvis samlingar av gamla originalmanuskript.

På terrasserna högre upp ska det bli ungdomsbibliotek med kafé och en speciell avdelning för blinda, med både böcker och datorer speciellt anpassade för synskadade. Allra högst finns två konferensrum som liknar vip-läktarna på en idrottsarena.

250 miljoner dollar lär bygget ha kostat, varav Unesco bidragit med en stor del. Sammanlagt innehåller biblioteket 70 000 kvadratmeter golvyta, inklusive kontorsutrymmen och magasin. Golven är av amerikansk ek, väggarna av svart granit från Zimbabwe. Internetanslutna arbetsbord med stolar i ljus bok är ritade av Snøhetta och levererade från Norge.

Det hela är skandinaviskt svalt, elegant och modernt, men känns en smula malplacerat i den arabiska miljön.

Bokhyllorna gapar fortfarande mestadels tomma. Jag undersöker hyllorna i avdelningen för teknik och naturvetenskap, men hittar bara några böcker om näringslära. Det hela liknar mer ett antikvariat än ett internationellt forskningsbibliotek.

Ingy påstår att det idag finns uppemot 200 000 böcker i biblioteket, men att det i framtiden kommer att innehålla totalt 8 miljoner titlar, inklusive de i de underjordiska magasinen. Fast frågan är när böckerna ska dyka upp.Och hur man ska kunna katalogisera dem, för datasystemet är ännu inte levererat.

I själva verket är det en rad frågor som infinner sig. Kommer man att klara att fylla biblioteket med innehåll? Och vem ska använda sig av det? Kommer det att dra till sig forskare?

Eratosthenes - den förste att korrekt mäta jordens omkrets - var bibliotekarie i Alexandria på tvåhundratalet före Kristus. På den tiden var biblioteket ett intellektuellt centrum och staden en internationell metropol. Idag är den en sömnig egyptisk provinsstad. Visserligen med fem miljoner invånare, men ändå. Ingen åker hit.

- Risken är att biblioteket blir ett fiasko, muttrar Olaf Berggren.

Han föddes i Alexandria av svensk-grekiska föräldrar på den tiden staden ännu dominerades av européer. Numera är han bibliotekarie på Tøyen i Oslo.

- Ett bibliotek ska inte ha en massa onödig luft, säger han. Det är dyrt att avfukta stora luftvolymer, och böckernas fiende nummer ett är fukten, som ofelbart för med sig mögel. En kunnig arkitekt, som Kjetil Thorsen på Snøhetta, inser naturligtvis att ett riktigt bibliotek borde byggas i ett enda plan, och inte på snedden som denna kapsejsade aladåb. Men så vinner man inte någon arkitekttävling. Därför ser kåken ut som den gör, och den kommer att bli alldeles för dyr i drift. Bara luftkonditioneringen kostar en förmögenhet. Idag är Egypten hårt skuldsatt och har inte råd med några excesser. Man tror sig kunna finansiera biblioteket genom avgifter, och hoppas få tag i böcker genom donationer, men vem tusan kommer att vilja betala för att sitta i ett bibliotek om där inte finns riktiga böcker?

Men, tänker jag, kanske är den här byggnaden först och främst till för att visas upp för utländska gäster. För att vara ett monument över egyptisk modernism, och då framför allt över presidentparet Mubarak. En nystiftad lag gör att biblioteket lyder direkt under den egyptiske presidenten.

Olaf Berggren är också skriftexpert. Det är han som plockat fram alla de märkliga bokstäver ur världens 120 olika kända skriftspråk som pryder bibliotekets fasad.

- Fasaden har utformats av fru Snøhetta själv, Jorunn Sanness. Hon stod tufft emot alla krav från egyptierna att man skulle skrivit något om att Allah är stor, och envisades med att bara använda enskilda skrivtecken utan specifik betydelse. Vilket inte hindrade att oväntade problem uppstod. Som när de egyptiska stenhuggarna plötsligt vägrade hugga in ett komplicerat burmesiskt skrivtecken. Om man vände det upp och ner kunde det nämligen tolkas som ett mycket fult ord på arabiska.


 

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer