”Sverige behöver en försörjningsstrategi – men endast stora beredskapslager är fel väg att gå”

2020-06-17 10:30  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. I coronakrisen är det lätt att önska sig tillbaka till när Sverige hade stora beredskapslager. Men en ensidig satsning på lagerhållning är fel väg att gå, skriver Martin Allard och David Sällh.

Coronapandemin har på flera sätt blottat samhällets sårbarhet. Inte minst blev bristen på skyddsutrustning och andra nödvändiga varor ett obehagligt uppvaknande för många.

Insikten om att samhällsviktiga verksamheter inte enbart kan bygga på principen om lean production just in time börjar få fäste bland beslutsfattare inom såväl offentliga som privata verksamheter. Vissa menar att vi står inför en samhällsekonomisk omvandling.

Samtidigt finns en risk att pendeln slår över åt andra hållet, och att vi hemfaller åt gamla tankemönster. I kristider kan det vara attraktivt att visa politisk handlingskraft genom till exempel satsningar på storskaliga statliga beredskapslager.

Lagerhållning var tidigare en viktig del av den svenska försörjningsberedskapen. I förråd över hela landet lagrades stora kvantiteter legeringsmetaller, kol, olja och drivmedel till bland annat jordbruk samt spannmål, socker, kvävegödselmedel, proteinfodermedel och växtskyddsmedel.

Vi menar att en ensidig satsning på lagerhållning är fel väg att gå.

Staten behöver istället utveckla ett helhetsperspektiv på försörjningsberedskap, med en mix av instrument som utformas efter olika sektorers förutsättningar.

Fyra instrument framstår som särskilt viktiga:

Lagerhållning. Medlemskapet i EU i kombination med en övergång från planekonomisk försörjning till flödesekonomi samt privatiseringar av många samhällsviktiga verksamheter har inne- burit att storskalig lagerhållning nästan helt har avvecklats. Viss lagerhållning finns dock fortfarande, som vissa läkemedel och medicinteknisk utrustning samt oljeprodukter och råolja.

Lagerhållning har uppenbara begränsningar. Det går inte att lagerhålla tjänster, det vill säga den kompetens som i dagens samhälle i många fall finns inom näringslivet. Vidare är det långt ifrån alla varor som lämpar sig för lagerhållning under lång tid. Slutligen binds mycket kapital upp i lager.

Omställning. Förberedelser för alternativ produktion var en viktig del av det gamla totalförsvaret. Staten kunde ersätta företag, i syfte att stärka landets försörjningsberedskap, för investeringar som möjliggjorde omställning av fredstida produktion till krigsviktiga varor eller ersättningsprodukter. Regelverket för det finns kvar men har inte tillämpats på många år. Samtidigt visar coronakrisen att många företag har förmåga att snabbt ställa om produktionen.

Friformsframställning. Friforms-framställning har funnits sedan 1980-talet men fick sitt genombrott under 2000-talet. Försvarsberedningen pekar på att tekniken får stora konsekvenser för tillverkningsindustrin och dagens logistikförsörjningskoncept.

Även om det finns begränsningar i tillverkningshastighet för storskalig produktion är det tydligt att teknikutvecklingen går snabbt. Med friformsframställning behöver inte färdiga produkter lagerhållas, enbart det material som krävs för framställning. Det innebär i sig stor flexibilitet, utan de kostnader som är förknippade med traditionell lagerhållning.

Överenskommelser. Några år efter Sveriges anslutning till EU slog regeringen fast att EU-marknaden är det för Sverige relevanta försörjningsområdet. Utan tvivel har EU-medlemskapet gynnat Sverige och svenska företag. Å andra sidan uppstår spänningar mellan medlemsstater när solidariteten sätts på prov, i synnerhet när det uppstår brist på nödvändiga varor i alla eller många länder samtidigt. Sverige har bilaterala avtal om ekonomiskt samarbete i internationella krislägen med Norge och Finland.

Vi föreslår att regeringen – tillsammans med företag som bedriver samhällsviktiga verksamheter – utvecklar en försörjningsstrategi med dessa instrument som grund. Strategin bör innehålla:

1. System som gör att myndigheter kan ställa krav på tillgänglighet och leveranssäkerhet vid upphandling av samhällsviktig verksamhet, vilket i sin tur leder till större omsättningslager hos berörda företag. Fördelarna med lagerhållning i privat regi är att varorna då ingår i befintliga flödeskedjor som marknaden är van att hantera.

2. Uppdrag till ansvariga myndigheter att skapa sig en bild av försörjningsläget inom respektive sektor, förmågan till omställning och alternativ produktion bland företag som bedriver samhällsviktig verksamhet, samt behov av åtgärder för mer robusta distributionskedjor.

3. Satsningar på forskning och tillämpning av friformsframställning.

4. Kompletterande samarbeten och moderniserade avtal med andra länder som bygger på utbyte av varor för ömsesidig nytta, i synnerhet de nordiska länderna.

Lagerhållning av vissa strategiska insatsvaror under någon eller några veckor för att motstå omedelbara produktionsbortfall vid störningar i distributionskedjor – i kombination med förberedelser för alternativ produktion och kapacitet till friformsframställning – ger en mer flexibel och robust försörjning än storskalig statlig lagerhållning.

Martin Allard, expert totalförsvar, 4C Strategies samt fd utredningssekreterare Utredningen om totalförsvarets försörjningstrygghet

David Sällh, expert försörjningstrygghet och hållbara energisystem, 4C Strategies

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt