Opinion
”Sverige behöver en ambitiös vätgasstrategi”
DEBATT. Vätgasen blir avgörande för omställningen av svensk industri och transportsektorn. Vi måste kunna leverera vätgas under 1 USD per kg innan år 2050. Detta är en monumental utmaning för Sverige och kräver en nationell strategi, skriver Per Langer, vd Fortum och Johan Svenningsson, vd Uniper.
Tillgång till fossilfri vätgas, i stor skala och till ett konkurrenskraftigt pris kommer att bli en överlevnadsfråga för svensk industri och välfärd. Men det saknas en plan för hur det ska gå till.
Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt bygga vidare på den vätgasstrategi som Fossilfritt Sverige presenterar i dag, 21 januari. Med en ambitiös och trovärdig vätgasstrategi som grund står vi redo att sjösätta omfattande investeringar till gagn för svensk industri och klimatomställning.
Det är inte längre en fråga om utan när vätgasen blir ett avgörande bränsle, insatsvara och energibärare för svensk industri och transportsektor. Nyheterna om nya vätgasprojekt duggar tätt och hittills har det i Sverige annonserats konkreta projekt som skulle kräva nära 70 TWh ny elproduktion om vätgasen ska tillverkas med elektrolys.
För att klara klimatmålet till 2045 behöver ytterligare projekt tillkomma och det är inte osannolikt att elanvändningen behöver öka med över 100 TWh utöver dagens 140 TWh. Det här är en helt ny situation och det får ambitiösa prognoser om elanvändningens utveckling från bara ett par år sedan att framstå som inaktuella.
Men det behövs inte bara stora mängder el för att vätgasen ska slå igenom. Det behövs en hel värdekedja med produktion, lagring, distribution och användning. För att kunna hävda oss internationellt är målbilden tydlig. Vi måste kunna leverera vätgas under 1 USD per kg innan år 2050. Detta är en monumental utmaning för Sverige som – förvisso har viss erfarenhet av vätgas inom industrin – men till skillnad från kontinenten inte har samma erfarenhet av vätgas eller någon storskalig gasinfrastruktur på plats.
Den goda nyheten är att vi trots det har alla möjligheter att lyckas. Oberoende analyser visar att Sverige och Norden kan producera vätgas till bland de lägsta kostnaderna i världen. Vi har unikt goda förutsättningar för att tillverka billig fossilfri el, framförallt från vindkraft, vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme. Vätgasen kan också endast till en begränsad del blandas i befintliga naturgasnät vilket innebär att det i många fall måste byggas helt ny infrastruktur.
Våra goda förutsättningar gör oss också till en potentiell exportör av vätgas. Även med kraftigt utbyggd förnybar elproduktion kommer Tyskland behöva importera flera hundra TWh vätgas per år. För EU som helhet handlar det om över 1000 TWh. Sverige och Norden kan vara ett tryggt geopolitiskt val om vi tidigt visar vår avsikt.
För att enbart de inhemska projekten ska bli verklighet behövs investeringar på tusentals miljarder kronor de kommande decennierna. Om det ens ska vara möjligt måste det skapas ett förutsägbart, stabilt och långsiktigt ramverk för både vätgasens och elproduktionens utveckling. Det är därför mycket glädjande att regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige i dag publicerar en ambitiös vätgasstrategi med flera konkreta förslag om hur vätgasutvecklingen ska ta fart.
Med Fossilfritt Sveriges strategi som grund finns nu goda möjligheter att ta arbetet vidare och utveckla en nationell strategi som behandlar ett antal avgörande strategiska vägval som berör inte bara Sverige, utan hela Norden med vår gemensamma elmarknad.
Det första vägvalet är geografiskt. Ska vi satsa på att agera inom en svensk, nordisk eller europeisk vätgasmarknad? Svaret på den frågan ger sannolikt helt olika infrastrukturbehov.
En renodlad svensk marknad leder till ett antal vätgashubbar vid industriellt strategiska platser såsom Luleå, Oxelösund och Stenungssund. Elproduktionen behöver i denna strategi antingen vara nära användningen för att minska distributionskostnaderna eller så behöver elnätet – till skillnad från idag – samplaneras med dessa industrihubbar och finnas på plats i förväg.
Om vi i stället ska vara en del av en nordisk eller europeisk vätgasmarknad behöver infrastrukturen skalas upp i alla led. Vätgasen behöver tillverkas nära elproduktionen och föras över till kontinenten i gasledningar på havsbotten snarare än via elnätet. Att föra över vätgas i gasledningar är betydligt billigare jämfört med att föra över samma energimängd över elnätet.
Vi är övertygade om att ett ambitiöst europeiskt vägval, där vi både förädlar vätgasen själva och exporterar till kontinenten, ger oss bäst förutsättningar att säkra den svenska industrins konkurrenskraft samtidigt som vi bidrar med maximal global klimatnytta.
Det andra vägvalet handlar om vilken teknik som ska användas för att tillverka den fossilfria vätgasen. Ska vi gå på EU-kommissionen linje och enbart satsa på direktansluten sol- och vindkraft, alltså att den generella elmixen från elnätet inte får användas även om den kommer från fossilfri vatten-, kärn- och biokraft, eller ska vi – vilket Fossilfritt Sverige även föreslår – ha en mer teknikneutral inriktning där alla fossilfria kraftslag får användas?
Att på förhand kraftigt begränsa inte bara vilka utan också på vilket sätt fossilfria tekniker får användas leder i vår mening till en orimlig detaljstyrning som kommer att begränsa och fördyra vätgasens utveckling. Vi är därför övertygade att all fossilfri produktion av vätgas från den svenska elmixen kommer att behövas.
Det tredje vägvalet handlar om finansiering och marknadsmodeller. Ska vi lita på att dagens marknad eller behöver vi nya verktyg? Att återinvestera i all dagens elproduktion, bygga mer än 100 TWh ny produktion, investera hundratals miljarder i nya elektrolysörer och göra allt detta på ett sätt som säkerställer en låg systemkostnad, hög leveranssäkerhet på under 25 år är minst sagt en gigantisk utmaning.
Enligt vår uppfattning är dagens elmarknad inte alls utformad för detta utan premierar i stället fragmenterade lösningar med låg systemnytta och på ställen i elnätet där det råkar finnas plats för tillfället. Vi behöver sannolikt en större översyn av hela elmarknaden om vi ska få till en bättre styrning mot ett övergripande systemperspektiv.
Detta är långt ifrån de enda frågorna som behöver hanteras och svaren är sannolikt inte heller svart-vita men de är av sådan avgörande natur att de måste vara tydligt och trovärdigt hanterade på en hög politisk nivå. Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt bygga vidare på det viktiga arbete som Fossilfritt Sverige har startat.
Med en ambitiös och trovärdig vätgasstrategi som grund står vi redo att sjösätta omfattande investeringar till gagn för både svensk industri och klimatomställning.
Per Langer, vd Fortum Sverige
Johan Svenningsson, vd Uniper Sverige