Opinion

”Låt företagen ta fullt ansvar vid en kärnkraftsolycka”

Foto: Efrem Lukatsky
Jens Mogard, civilingenjör.

REPLIK. Ni har helt rätt om kärnkraften men ändå helt fel. Det är kostnaden vid en eventuell olycka som är kruxet med kärnkraft. Gemene svensk har inte har en aning om hur oskyddade de är vid en eventuell olycka, skriver Jens Mogard civilingenjör.

Personligen har jag varit en stark förespråkare för kärnkraft, liksom Hans Blix med flera som i en debattartikel manar till att bygga ut kärnkraften. Men olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl fick mig att tänka om.

Under mina tjänsteår i USA på 90-talet samt genom samtal med personer insatta i kostnadsmodellerna för kärnkraftsindustrin i USA respektive Europa, kom jag till insikt om varför kärnkraftsutbyggnaden i USA tvärnitade efter Harrisburgolyckan medan den fortsatte i Europa. Både USA och Europa har en kapitalistisk tro på företagande så varför denna skillnad?

Kruxet ligger i ansvaret för en eventuell olycka. I mer renodlade kapitalistiska ekonomier tar aktörerna fullt ansvar för eventuella olyckor. I USA måste företaget som driver en kärnkraftsanläggning stå för riskerna, det vill säga betala en försäkringspremie för att driva kärnkraftverket. Dessa premier gick upp dramatiskt i USA efter Harrisburgolyckan. Tekniken visade sig inte vara så säker som experterna på området påstått.

Radioaktivt nedfall

När den civila kärnkraftsutvecklingen började ta fart i Europa på 50-talet, kom de forna västeuropeiska länderna överens om att staten i respektive land skulle står för riskerna vid en eventuell atomolycka. Närmare bestämt betydde det att varje land måste ta hand om skadorna i det egna landet vid ett eventuellt radioaktivt nedfall.

Om till exempel Barsebäcksverket drabbats av en härdsmälta och radioaktivt nedfall blåst in över Köpenhamn, då skulle Danmark fått ta den ekonomiska smällen, inte den svenska staten. Detta var en av anledningarna till varför Danmark verkligen låg på för att Barsebäcksverket skulle stängas ner.

Staten tar risken

I dag måste företagen som driver kärnkraftverk i Sverige täcka kostnader för skador upp till ett par miljarder kronor, men fortfarande är det den svenska staten som står för lejonparten av den ekonomiska risken. Ett par miljarder kronor räcker inte långt om Stockholm blir obeboeligt efter en eventuell olycka i Forsmark och radioaktivt nedfall kanske drivs söderut med vindar från norr.

När Fukushimaolyckan inträffade dök aktiekurserna för många försäkringsbolag världen över under ett par timmar. Kurserna återhämtade sig först när Japans regering gick ut och deklarerade att olyckan var orsakad av en naturkatastrof. I Japan står den japanska staten som garant vid eventuella naturkatastrofer annars hade försäkringspremierna blivit för höga.

50 år av subventioner

När Hans Blix med flera debattörer nu argumenterar i Ny Teknik för utbyggnad av kärnkraften så har de rätt i sak, att klimatpåverkan, läs CO2, är låg från kärnkraft. Men som vän av ordning är det fel att förtiga att kärnkraftsindustrin är kraftigt subventionerad sedan mer än 50 år.

Risken, det vill säga försäkringskostnaden för en eventuell olycka måste tas med i kalkylerna när jämförelser görs mellan olika energikraftsalternativ. Lägg korten på bordet. Vad är den sanna försäkringskostnaden?

Varför kan jag som privatperson inte försäkra mitt hem och mina egendomar mot skador från en eventuell atomolycka? Inget försäkringsbolag, mig veterligen tar på sig risken för en kärnkraftolycka, varken för privatpersoner, företag eller fastighetsägare. Vilka regler gäller när mitt hus är värdelöst och jag sitter kvar med lånet hos min bank? Vem står för risken? Inte är det företaget som driver kärnkraftverket!

Bekänna färg

Det är dags för er kärnkraftförespråkare att bekänna färg. Om ni tror på demokratiska och kapitalistiska system är svaret nej till fortsatta subventioner av kärnkraft och därmed tillhör kärnkraften det förgångna, liksom olja och kol. Kärnkraften är inte konkurrenskraftig. Om ni däremot är anhängare av att staten alltid ska subventionera och stå för notan när väl olyckan kommer, så fortsätt förespråka kärnkraft.

Hur löser vi då energifrågan utan kärnkraft? Svaret på den frågan är dels termisk energi från jordens inre. Tekniken är känd sedan länge. Dra en sladd från Island till Europa, det är lika enkelt som att lägga en gasledning i Östersjön. Vad väntar vi på? Fortsätt även att sätta upp solpaneler.

Jens Mogard

Civilingenjör