”Konceptet Grön tillväxt saknar substans”

2016-09-15 09:12  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Radikal miljöpolitik kan på kort sikt leda till lägre tillväxt än annars. Det gäller bland annat klimatfrågan och kemikaliepolitiken. Men på lång sikt kan det vara en förutsättning för fortsatt tillväxt, enligt Per Kågeson som skrivit en ESO-rapport om Grön tillväxt.

Grön tillväxt är ett ganska nytt begrepp som har OECD som främsta pådrivare och intressent. Bakgrunden synes ha varit ett behov av att öka inslaget av miljöinvesteringar i de nationella stimulanspaket som följde på finanskrisen och ett intresse av att värja sig mot kritiken mot att fortsatt ekonomisk tillväxt belastar naturresurser och miljö på ett sätt som inte är hållbart.

I litteraturen saknas dock kriterier för när grön tillväxt kan anses föreligga. För att begreppet ska vara meningsfullt måste en sådan tillväxt rimligen leda till att hushållningen med naturresurser och miljö förbättras i minst samma takt som kan vara fallet i en situation där ekonomin inte tillväxer alls.

Den avgörande frågan om fortsatt ekonomisk tillväxt, mätt som BNP, är en tillgång eller ett hinder i miljöarbetet har inte fått något uttömmande svar i det pågående arbetet med grön tillväxt. Den underliggande teorin är otydlig och metoderna för mätbarhet är föga utvecklade. Någon akademisk granskning av konceptet finns ännu inte.

Som det används i litteraturen, dominerad av ett antal rapporter från OECD, skiljer sig grön tillväxt i ringa grad från begreppet miljömässigt hållbar utveckling. Skillnaden jämfört med konceptet grön ekonomi, med UNEP som främsta intressent, är också liten och består huvudsakligen av en starkare betoning på att hushållning med miljö och naturresurser kan förenas med ekonomisk tillväxt från en redan hög nivå.

Bevisen har dock hittills varit otillräckliga. Baserat på egna rapporter menar OECD att skärpta miljökrav, rätt utformade, inte behöver leda till reducerad produktivitetstillväxt. Men det finns påtagliga problem med den valda metodiken och området är ännu föga utforskat.

Det förefaller rimligt att anta att de merkostnader som vanligen, men inte alltid, blir följden av skärpta krav på miljövård och hushållning med naturresurser belastar berörda företag på ett sätt som åtminstone på kort sikt innebär en nackdel för dem i förhållande till konkurrenter i länder med en mindre ambitiös lagstiftning. Kostnaderna kommer också att ta konsumtionsutrymme i anspråk samtidigt som en del av dagens utgifter för t.ex. hälso- och sjukvård bortfaller.

Merkostnaden kan i vissa fall bli så betydande att en radikal politik, i varje fall på kort sikt, leder till lägre tillväxt än annars. Det gäller bland annat klimatfrågan och kemikaliepolitiken. Men på lång sikt kan en ambitiös miljöpolitik visa sig vara en förutsättning för fortsatt tillväxt.

Det arbete som hittills utförts med grön tillväxt som mål har i mycket hög grad varit inriktat på växthusgaser. Bland övriga områden märks hushållning med mark och vatten samt ansträngningar att bevara fiskbestånd och biologisk mångfald. Kemiska hälsorisker och långsiktiga hot mot livsmedelsförsörjningen har inte uppmärksammats i tillräcklig utsträckning liksom inte heller risken för uppkomst av nya miljöproblem till följd av teknisk utveckling och introduktion av nya material.

Sveriges 16 miljökvalitetsmål visar på större bredd och har fördel av tydliga och tidsbestämda mål. En svaghet hos den svenska politiken är dock att vikten av kostnadseffektiva insatser hittills inte betonats i tillräcklig utsträckning. Detta gäller särskilt valet av styrmedel och åtgärder inom transport- och energipolitiken.

Fördelar med konceptet grön tillväxt är att det tvingar fram ett tydligare fokus på kopplingen mellan miljö och ekonomi samt dess betoning av betydelsen av kostnadseffektiva styrmedel och åtgärder. Det svenska miljömålsarbetet skulle kunna förfinas och förbättras genom att i detta avseende lära av arbetet med grön tillväxt.

Man kan beträffande den svenska ansatsen också fråga sig om det från effektivitetssynpunkt är förnuftigt att utgå från ett ”generationsmål” som innebär att alla miljökvalitetsmål ska vara uppfyllda till samma tidpunkt. När man misslyckas med att nå detta mål till 2020 kanske det finns anledning att i det fortsatta arbetet överväga skilda tidtabeller för olika miljökvalitetsmål?

Per Kågeson, författare till ESO-rapporten ”Grön tillväxt under lupp – en ESO-rapport om ett begrepp i tiden”.

Expertgruppen ESO

ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, inrättades 1981 som en självständig tankesmedja under Finansdepartementet, med uppdraget att söka svar på frågor för den offentliga ekonomin. ESO arbetar med analysunderlag inför framtida finanspolitiska och samhällsekonomiska utmaningar.

Mer om: Debatt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt