”Gör som tv-kockarna - ta in de arbetslösa”

2014-08-26 05:09  
Redan 2002 startade kocken Jamie Oliver sin restaurang Jamie Oliver’s Fifteen och anställde 15 arbetslösa ungdomar. Sedan dess har flera tagit efter, både tv-bolag och restauranger.

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Vi ingenjörer borde gå i bräschen för att skapa ett samhälle där avståndet mellan dem som jobbar och dem som drömmer om att få jobba minskar. Anta utmaningen: ett företag - ett arbete till en långtidsarbetslös, uppmanar Thomas Strange.

Efter att med lågt ställda förväntningar tittat på premiäravsnittet av ”Leifs restaurang” i TV4 kan jag konstatera att det påverkade mig på ett sätt jag inte förväntat mig.

Man kan avfärda Mannerströms projekt att få in långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden som en gråtmild PR-kupp utan andra ambitioner än att göra bra TV - men man kan också välja att se en filantropiskt lagd människa som faktiskt menar vad han säger: att det är en mänsklig rättighet att få göra rätt för sig.

Leif är antagligen just rätt person för jobbet, att med hjälp av en tv-kanal och ett produktionsbolag skapa förutsättningar för några få människor som aldrig varit i närheten av den arbetsmarknad som så många, särskilt svenskfödda ingenjörer, tar alldeles för givet.

Leif är, sin storhet inom sitt yrke och sitt förmodade goda hjärta till trots, bara en (1) person - numerärt sett. Det innebär naturligtvis att effekten av pågående restaurangprojekt blir ringa, sett till den stora skara människor som aldrig kommer i åtnjutande av vare sig tv-exponering eller goda råd av Mäster själv.

Lek med tanken, att alla Sveriges teknikföretag tog sig an uppgiften att göra samma sak, att ge en kille eller tjej som på politikersvenska ”står långt från arbetsmarknaden”, en tidsbegränsad anställning på ett halvår eller så - i verkstaden, på lagret, på labbet eller var man nu tror att man behöver ett par extra händer.

Effekten skulle vara avsevärd. En utopi måhända, men att ingen enda människa, filantrop eller ej, kan göra allt, står helt klart. Men att alla kan göra något har antagligen inte undgått ens de mest ihärdiga bakåtsträvare.

Vi ingenjörer borde med vår vana att hantera kulturella skillnader, vårt ofta prestigelösa förhållningssätt till kollegor, leverantörer och kunder, och vår goda vilja att hitta den bästa lösningen - gå i bräschen för att skapa ett samhälle där avståndet mellan dem som jobbar och dem som drömmer om att få jobba minskar.

Kan vi anta utmaningen, ett företag - ett riktigt arbete till en långtidsarbetslös människa? Det blir många vändpunkter i många människors liv det, och jag har en känsla av att Mannerström skulle tycka om den tanken.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt