Liggande kopparkapslar utreds för miljoner

2014-10-16 05:30  

SKB har satsat 100 miljoner på att forska kring en annan slutförvarsmetod av än den man ansöker om i miljödomstolen. Metoden är billigare men ”långtifrån mogen”.

Bolaget Svensk Kärnbränslehantering, SKB, ansökte 2011 om att få bygga ett slutförvar i Forsmark där kopparkapslarna med kärnavfall ställs i borrade hål, under deponeringstunnlar. Hålen och tunnlarna ska sedan fyllas med bentonitlera.

Metoden heter KBS-3V och är SKB:s huvudspår. Ansökan om att få använda den granskas sedan dess i mark- och miljödomstolen, och av Strålsäkerhetsmyndigheten.

Den alternativa metoden, KBS-3H, innebär billigare lagring – men metoden är samtidigt mindre utprövad när det gäller säkerhetsaspekterna.

Här placeras kopparkapslarna i stället liggande, horisontellt, i förvaret. De läggs i bentonitlera i varsin behållare, kallad supercontainer. Dessa placeras sedan efter varandra i långa borrade hål.

Såväl i det stående som i det liggande konceptet tänks kapslarna förvaras på 450 meters djup i Forsmarks urberg.

SKB forskar på den liggande modellen tillsammans med sin finska motsvarighet Posiva. Under åren 2003–2013 har SKB lagt ned cirka 3,1 miljarder på FoU som rör slutförvaret. Utvecklingen av KBS-3H har samma tid kostat nästan 200 miljoner kronor, varav SKB stått för ungefär hälften av projektpengarna – omkring 100 miljoner kronor.

Fram till och med 2016 jobbar nu SKB med att ta fram en färdig systemdesign. Bolagets motiv för att utreda modellen med liggande kapslar är ekonomiska och miljömässiga.

– KBS-3H innebär ett betydligt mindre berguttag, i och med att deponeringstunnlarna inte behövs. Därigenom går det också åt mindre mängder bentonitlera som utfyllnadsmaterial, säger Magnus Kronberg, kemiingenjör och biträdande projektledare för H-projektet. Det senare leds från Finland, som också valt KBS-3 för sitt slutförvar.

Mängden berg som måste fraktas bort vid bygget av slutförvaret kan minskas med hälften om man byter metod, bedömer SKB.

Att deponeringshålen borras innebär dessutom mindre störningar på berget när det är dags att bygga, jämfört med dagens metod då tunnlar sprängs fram, enligt Kronberg.

På SKB:s bergslaboratorium på Äspö, i Oskarshamns skärgård, har SKB-ingenjörerna borrat ett deponeringshål på 220 meters djup i syfte att utveckla tekniken för horisontell lagring. Gången är 1,85 m i diameter och 95 meter lång.

Längst in i borrhålet har man placerat en supercontainer, med kopparkapsel och bentonitlera men utan kärnavfall. Den borrade gången har förslutits med en titanplugg.

Med hjälp av olika sensorer undersöker och övervakar man nu bland annat mängden vatten i bentonitleran, svälltrycket, både i förhållande till berget och inuti komponenterna, samt rörelser i systemet. Dessutom granskar man om pluggen är tät, enligt Magnus Kronberg.

2016 planerar man ett göra liknande försök, fast då på 410 meters djup, i högre atmosfärstryck.

Enligt SKB:s teknikchef Magnus Westerlind är KBS-3V bolagets huvudmetod. Men om horisontell lagring fungerar väl kan SKB på sikt byta till den deponeringsmodellen. I så fall måste SKB lämna in en ny slutförvarsansökan, bedömer han.




Gilla Ny Teknik på Facebook!

Ny supercontainer och plugg

  • Behållaren i vilken kopparkapseln ska ligga i projektet KBS-3H var ursprungligen tänkt att byggas i stål. Men eftersom stål lätt korroderar kommer den att göras i den stabilare metallen titan i stället. Ett perforerat titanskal-nät omger bentonit och kapseln, och pluggar av titan används för att försluta deponeringshålen.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer