Ge skrotbilen en andra chans

2014-10-29 07:47  

KRÖNIKA. Får jag köpa din bil? En bekant som ärvt sina föräldrars gamla trotjänare blev överraskad när spekulanterna började ringa.

Någon annons hade han inte satt ut. Ändå erbjöd sig flera okända personer att hala upp några tusenlappar för bilen, en Toyota Corolla, som sett sina bästa dagar.

Själv har jag förundrats över annonserna på temat ”Skrotbilar köpes, oavsett skick” som återkommer vecka efter vecka i lokaltidningen. Är det hederliga bilköpare, svartskrotare eller illegala exportörer som suktar efter alla gamla kärror? Inte en aning.

Men att tiotusentals bilar aldrig når det lagliga insamlingssystemet är ett faktum. Många slaktas av oseriösa bilskrotar, som vill komma åt värdefulla metaller utan att leva upp till miljökraven. Andra hamnar i händerna på miljö- och ekobrottslingar som exporterar dem på ljusskygga vägar. Framför allt till Afrika och Mellanöstern. Vissa märken är extra eftertraktade, som storsäljande Toyota-modeller med mer än tio år på nacken.

Mängder av bilvrak dumpas även hemma i Sverige. Varje år tar landets kommuner hand om uppemot tiotusen övergivna skrotbilar, enligt en rapport som Naturvårdsverket gjorde för några år sedan. Att forsla bort de gamla vraken går på bortemot 20 miljoner kronor årligen, en nota som skattebetalarna tvingas stå för. Trots det står många bilkadaver kvar ute i naturen och ställer till problem när oljor, kvicksilver, bly och pcb läcker ut. Fula är de också.

Dessutom går massor av råvaror till spillo när bilen gör sin sista resa illegalt. Ur en enda kaross kan man plocka ut cirka 700 kilo järn, kilovis med koppar, aluminium, plast plus bränsle som kan eldas upp och ge energi.

Varför lämnas inte alla bilar in på lagligt sätt då? En orsak kan vara att det svider i plånboken. Om bilen inte rullar längre måste den bärgas, och det kan vara långt till närmsta auktoriserade bildemonterare. Efter att skrotningspremien togs bort år 2007 är bilägaren inte garanterad någon ersättning alls för besväret.

Även på skrotpremiens tid hamnade bilvrak på avvägar. Kanske för att beloppet var för lågt, kanske för att vissa bilskrotar passade på att ta ut en mottagningsavgift i samma storleksklass. Men premien tycks ändå ha haft effekt. Flera i branschen kan i alla fall vittna om att färre bilar når auktoriserade firmor efter att premien försvann.

I början av september fick Naturvårdsverket ett nytt uppdrag av dåvarande miljöminister Lena Ek. Om ett drygt år ska myndigheten presentera ett förslag på hur bilar ska hamna i rätta händer när de tjänat klart. Många hoppas på en ny skrotningspremie. Men då måste systemet utformas så att pengarna inte göder skrotfirman utan hamnar i bilägarens ficka. Då ökar chansen att ägare av gamla trotjänare står emot anbuden från okända spekulanter.

Vad min bekant svarade på propåerna? Han tackade nej. Och slutade att svara i telefon när han fick samtal från okända nummer.



Följ Ny Teknik på Facebook!

Charlotta von Schultz

Mer om: Skrotbilen

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer