Försvarets vindtunnel har fått nya vingar

Den stora vindtunneln i Ulvsunda industriområde nära Bromma flygplats har en gång använts till att skapa en stark flygindustri på 40-talet. Nu ska jag flyga fritt i luften, med hjälp av en vingdräkt.

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) i Ulvsunda, Bromma, stod färdig 1940 och hade till uppgift att utföra forskning för utveckling av flygtekniken inom landet. FFA var hemligt militärt uppbyggt och blev en central anläggning för Saab, Försvarsmakten och flera inblandade i utvecklingen av svenska stridsflygplan. Modeller som J 21, J 29 Tunnan, J 32 Lansen, J 35 Draken och JA 37 Viggen var stridsflygplan som Saab och Försvarsmakten testade i tunneln.

Anläggningen ritades 1938 av far och son Erik och Lars-Erik Lallerstedt, och byggnadens grundare och första chef hette Ivar Malmer. Under tre decennier var han den svenska flygteknikens främsta förespråkare. Nu har den horisontella vindtunneln, lågfartstunnel 1 (LT1) som nästan är fyra meter i diameter, fått en ny uppgift och snurrar för fullt.

När dörren slår igen bakom mig möts jag av ljudet från en byggarbetsplats och lukten av trä. Tunneln har sedan många decennier stått redo att användas igen, men allt runt omkring behöver sig ett lyft. Genom en glasdörr ser jag någon som sitter och arbetar vid en dator. Han lyfter på huvudet, möter min blick och ler. Peter Georén är ingenjör och teknisk forskare från KTH och en av grundarna av företaget Inclined Labs AB, som driver Indoor Wingsuit Flying.

– Vi har byggt om en militär flygvapenanläggning till en nöjeskonstruktion! säger han.

Wingsuit Flying är likt fallskärmshoppning

Indoor Wingsuit Flying är väldigt likt fallskärmshoppning, fast inomhus. LT1 blåser luft genom en inglasad lutande ”flygsträcka” med mjuka mattor på golvet och skyddsnät vid in- och utlopp. Dräkten man har på sig, en ”wingsuit”, har vingar mellan benen och mellan armar och kropp, som blåses upp av vinden så att den blir en aerodynamisk flygplansvinge, vilket gör att man lättar från marken, och ja, flyger precis som ett flygplan. Golvet kan jämföras med en lutande landningsbana. Det måste blåsa en viss hastighet snett fram- och underifrån för att man ska bli svävande och stillastående i luften, svävandes med dräkten i motvinden. Så skillnaden mot att flyga i en vertikal tunnel, där vindhastigheten är dubbelt så hög och det blåser rakt uppåt och man så att säga svävar på en luftkudde, är att vingdräkten bildar en riktig flygplansvinge som lyfter dig och som man själv styr och segelflyger i motvinden.

När jag frågar Peter Georén varför han utvecklat tunneln på det här sättet svarar han att det varit otroligt kul att få vara med i en så unik startup. Det fanns inget tidigare patent på idén och allt började med ett blankt papper.

– Jag älskar också att lära ut. Det är roligt att se när det klickar hos folk och de inser att de faktiskt flyger helt själva, det är häftigt. Vingdräktsflygning inom fallskärmshoppning är inte för alla, men det här kan de flesta testa på utan riskerna som följer med när man hoppar från ett flygplan eller en klippa.

När allt var klart anställdes duktiga instruktörer – en av dem är fallskärmshopparen Jarno Cordia från Nederländerna.

– Första gången Jarno testade tunneln blev han eld och lågor, och i dag är han säkert världens duktigaste inom just wingsuit, säger Peter Georén.

”Flög i sex och en halv timme i sträck”

Vi rör oss en trappa upp. Först nu ser jag hur den glasade flygkammaren ser ut. Inuti den svävar två personer bredvid varandra, båda i varsin vingdräkt i en skarp orange färg. Ljudet från bygget har ersatts med brum från tunneln. På väggen hänger en blå vingdräkt. Den ser ut som en overall som man hade när man var liten, fast med vingar under armarna och mellan benen. På vingarna finns fickor på båda sidorna, för luftintag. Detta gör att det inte behövs lika mycket vindhastighet för att lyfta från marken.

Efter en liten genomgång av flygteknik och när jag lyckats få på mig dräkt och hjälm hjälper Jarno Cordia mig in i tunneln. Han visar mig tecken med handen hur jag ska röra min kropp, eftersom jag inte kan höra honom för bullret. Vinden blir starkare och starkare och till slut lättar jag från marken. Trots att jag har en säkerhetslina på mig känns det som att jag flyger fritt. Men oj så svårt det är! Minsta rörelse med axlar och huvud har stor betydelse och formen på kroppen är jätteviktig för att behålla flygpositionen.

Instruktörerna berättar att första gången man flyger brukar tre minuter vara lagom, det är mer ansträngande än man tror. De som är lite duktigare kan köra längre, men sällan över tio minuter i sträck. Jarno Cordia berättar att han nyligen slog världsrekord för längst tid i luften utan att nudda marken.

– Jag flög i sex och en halv timme i sträck! Nu väntar jag på att få komma med i Guinness rekordbok, säger han.

Jarno Cordia har varit med från början av projektet eftersom han var nyfiken på vad som kunde skapas inomhus. Han berättar att fördelen med en vindtunnel är att man har längre tid på sig om man vill lära sig något nytt. I luften, när man hoppar wingsuit med fallskärm, har du några minuter på dig innan du landar, och sedan måste man åka upp igen.

Men tunneln är inte bara för proffs. Peter Georén och Johan Strömberg berättar att det kommit folk från alla delar av världen för att testa sina vingar.

– Det kom några från Kina och vi frågade om de skulle stanna länge i Sverige, men nej de hade rest hit endast för att prova att flyga, säger Peter Georén och skrattar.

Johan Strömberg, som är också en av grundarna av Indoor Wingsuit Flying, berättar om det genomslag nyheten om wingsuit-tunneln har fått internationellt, när han blev igenkänd på en vanlig pub när han var på besök i USA.

– Folk kände igen mig och frågade om jag var killen från Sverige med wingsuit-tunneln, det var kul. Nu är nästa steg att öppna fler anläggningar i världen, en till i Europa och en i USA.

När jag fått av mig dräkten känns det i kroppen att jag gjort något den inte är van vid, och speciellt i axlarna. Nu kan jag nästan säga att jag lärt mig att flyga.