Råvaror i gamla soptippar en bortglömd skattkista

2015-08-27 05:00  

På gamla soptippar i Sverige finns metaller som bedöms vara värda mellan 50 och 75 miljarder kronor. Men skattereglerna sätter käppar i hjulet för återvinning. Så metallerna ligger kvar.

I takt med stigande metallpriser och ett större fokus på att hushålla med jordens resurser ökar intresset för att återvinna material från gamla soptippar. Fenomenet kallas deponiåtervinning, eller landfill mining på engelska.

Och det finns stora värden gömda i tipparna. Bara metallerna bedöms kunna ge mellan 50 och 75 miljarder kronor, enligt en uppskattning av forskaren Joakim Krook vid Linköpings universitet.

En soptipp, Gärstad deponi, har i ett examensarbete uppskattats innehålla värden för tre miljarder kronor, mestadels från aluminium, titan och koppar.

Än så länge har dock deponiåtervinning mestadels skett i försöksverksamhet. Det största hindret som pekas ut, både av återvinningsbranschen och forskare, är skattereglerna.

Deponiskatten innebär nämligen att resterna som blir över, och läggs tillbaka på hög, beläggs med skatt. Därför bedömer återvinningsbolagen Ragnsells och Stena Recycling att det inte lönar sig att utvinna material ur gamla tippar.

Stena Recycling har två gamla industrideponier, i Hallstahammar och Halmstad, där koppar, aluminium och järn skulle kunna återvinnas.

– Det är intressant, men ändras inte skattereglerna kommer vi inte att kunna återvinna de resurserna. Vi lägger inte fokus på det förrän skattefrågan är utredd, säger Hitomi Lorentsson, projektledare på Stena.

Syftet med deponiskatten är att motverka att sopor läggs på hög. Tanken är att de i stället ska återvinnas eller brännas för att ge energi.

Under senare år har reglerna för deponierna skärpts och flera typer av avfall, till exempel organiskt material, har förbjudits att lägga på hög. Mängden sopor som går till deponi har därför minskat.

De äldre deponierna utgör gamla miljösynder eftersom de i regel inte har tillräcklig tätning och lakvattenrening, vilket innebär att gifter riskerar att läcka ut till miljön. Naturvårdsverket har därför i en rapport konstaterat att betydande miljövinster kan göras om deponiåtervinning kombineras med sanering av de gamla tipparna.

Hittills har dock myndigheten bedömt att deponiåtervinning inte ska undantas från skattereglerna, bland annat på grund av svårigheter att kontrollera var avfallet kommer ifrån.

Men nu kan en ändring av skattereglerna vara på gång. Naturvårdsverket fick nyligen i uppdrag att se över deponiskatten och föreslå ändringar just för att gynna återvinning från gamla deponier. Förslagen ska lämnas till miljödepartementet senast i november och än så länge avslöjar inte Naturvårdsverket vad de kan tänkas innehålla.

Anders Kihl, utvecklingschef på Ragnsells, anser emellertid att deponiskatten även i ett bredare perspektiv hindrar återvinning och kretsloppstänkande i samhället. Företaget skulle nämligen kunna utvinna mer metall från den aska som bildas när sopor bränns.

Problemet är att askan måste malas för att metallen ska kunna utvinnas maximalt. Och det fina mjöl som blir kvar som restprodukt går inte att använda som konstruktionsmaterial i till exempel vägar. Det kan alltså inte säljas eller användas utan måste läggas på hög och beläggs då med skatt. Därför bedömer Ragnsells att det inte är lönsamt att utvinna mer metall ur askan.

Men om mer metall skulle utvinnas ur askan skulle det innebära besparingar på jordens resurser. Enligt Ragnsells beräkningar kan metall från ett ton bottenaska ersätta gruvbrytning som ger upphov till sex ton gruvavfall.

– Och gruvbolagen behöver inte betala deponiskatt, trots att de också lägger avfall på deponi. Vi i återvinningsbranschen måste få samma förutsättningar, säger Anders Kihl.

Sopor som förbränns ger upphov till ungefär en miljon ton aska per år. Men deponiskatt som rör sådant avfall ingår inte i regeringens uppdrag till Naturvårdsverket.

Ny Teknik har utan framgång sökt miljöminister Åsa Romson för en kommentar om deponiskatten. På nyteknik.se kan du läsa en intervju där statssekreterare Gunvor G Ericson berättar om hur regeringen ser på skatten.

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!

Deponiskatten

Deponiskatten heter formellt skatt på avfall och infördes år 2000.

Den tas ut på det avfall som läggs på hög i längre tid än tre år och överstiger 50 ton per år.

Vid årsskiftet höjdes skatten från 435 till 500 kronor per ton.

 

ANTAL DEPONIER

Uppskattningsvis finns det cirka 6 000 nedlagda deponier av olika storlek i Sverige. 15–20 procent av dessa bedöms utgöra ett hot mot närmiljön och vara i behov av en snabb sanering.

Antalet industrideponier har uppskattats till 1 000. Dessa innehåller i många fall värdefulla metaller, till exempel från gamla vitvaror, elektriska produkter och bilar.

 

AVFALLSMÄNGD ÅR 2012

I Sverige uppkom 2012 totalt 156 miljoner ton avfall. 129 miljoner ton av dessa bestod av mineralavfall från gruvsektorn.

Totalt deponerades knappt tre miljoner ton avfall (exklusive gruvsektorn) under året. Omkring 466 000 ton av dessa bestod av farligt avfall.

Inom gruvsektorn deponerades cirka 75 miljoner ton gråberg och betong. Ungefär 45 miljoner ton anrikningssand lades i särskilda sandmagasin.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt