”Tycker om att vi inte har alla svar”

2016-10-25 07:06  
Ebrahim Harati jobbar med ett projekt inom forskningsmiljön Produktionsteknik på Högskolan Väst i Trollhättan. Här jobbar han vid en utmattningsprovningmaskin som används för svetsade prover. Projektet sker i samarbete med Volvo Trucks och svetsföretaget Esab. Foto: Sören Håkanlind

Han sökte sig från Iran till en svensk högskola för att kunna forska i en mångkulturell miljö. Nu hoppas Ebrahim Harati att hans forskning ska leda till lättare och mer miljövänliga lastbilar.

Ebrahim Harati jobbar med ett projekt inom forskningsmiljön produktionsteknik på Högskolan Väst i Trollhättan. Där har han funnits sedan februari 2013.

– Redan medan jag gjorde min masterexamen visste jag att jag ville doktorera utomlands tillsammans med människor från olika kulturer. Det skulle helst vara i ett samarbetsprojekt med industrin och handla om svetsning, säger Ebrahim Harati.

Han googlade fram Högskolan Väst. Andra studenter på universitetet i Iran hade pluggat en tid i Sverige och rekommenderade landet. Dessutom visste han att många iranier bor i Sverige sedan årtionden och att han därför skulle kunna hoppas även på iranska kulturaktiviteter i landet.

Efter att bland annat ha intervjuats via Skype kom Ebrahim Harati till Trollhättan och forskargruppen inom svetsteknologi på Högskolan Väst. Som han hade hoppats finns många nationaliteter representerade: italienare, kineser, spanjorer, indier, fransmän med flera. Det projekt som Ebrahim Harati jobbar med handlar om att minska vikten på chassin till lastvagnar. Projektet sker i samarbete med Volvo Trucks och svetsföretaget Esab.

– Det finns en stark efterfrågan från fordonsindustrin på lättare material för att kunna minska bränsleförbrukningen. Därigenom minskar också utsläppen av växthusgaser. Det sätt som vi har försökt optimera vikten är genom att tillverka mindre komponenter i höghållfast stål som svetsas samman, säger han.

Normalt består chassidelar som axlar och krängningshämmare av helgjutna eller smidda stycken, vilka skulle kunna ersättas av delar tillverkade med denna nya teknik. En viktig aspekt som undersöks av Ebrahim Harati och hans kolleger är utmattning, framför allt i svetsfogarna.

– Det sägs att i 90 procent av fallen då maskiner går sönder beror det på utmattning, så det läggs mycket kraft i industrin på att hitta lösningar på de problemen.

Projektet närmar sig sitt slut. Avhandlingen är tänkt att innehålla rekommendationer för hur tekniken med svetsning av höghållfast stål ska kunna tillämpas industriellt. I juni 2017 hoppas Ebrahim Harati ha blivit doktor i produktionsteknik.

– Jag skulle gärna vilja stanna som forskare på Högskolan Väst. Det är en trevlig arbetsmiljö med många kolleger som är erfarna inom svetsningsområdet.

När han får frågan om vad som är den största utmaningen i hans arbete, så säger han att han inte upplever någon stor utmaning just nu, men att vägen hit varit mycket arbetsam. Ebrahim Haratis väg från Iran till Trollhättan var lång. Ungdomens starka intresse för matematik och fysik ledde honom till universitetsstudier i materiallära- och teknik.

De uppsatser han skrev handlade om värmebehandling av mikrolegerat stål respektive påsvetsning med laser. Bristen på resurser och utrustning för att forska i Iran var några av de saker som fick Ebrahim Harati att tidigt bestämma sig för att försöka ta sig utomlands för sina doktorandstudier.

Att som ingenjör välja den akademiska vägen har han aldrig ångrat.

– Arbetet utvecklas och förändras varje dag. Jag tycker om att vi inte har alla svar, och gillar att jobba hårt och lära mig nya saker. Det blir aldrig tråkigt.

 

Gilla Ingenjörskarriär på Facebook!                    

”Det är alltid lärorikt”

Namn: Ebrahim Harati.

Ålder: 30 år.

Bor: Trollhättan.

Utbildning: Kandidatexamen i materialteknik från Ferdowsi University i Mashhad, Iran, 2008. Masterexamen i samma ämne från Tarbiat Modares University i Teheran, Iran, 2011.

Yrkesbakgrund: Har undervisat universitetsstudenter i metallurgi i sin hemstad i Iran.

Jobbar idag: Som doktorand i produktionsteknik vid Högskolan Väst, Trollhättan. Det bästa med att vara ingenjör: Det är alltid lärorikt och blir aldrig långtråkigt.

Det sämsta med att vara ingenjör: Man kan inte nöja sig utan måste hela tiden vidare.

Gör om tio år: Forskar och undervisar vid Högskolan Väst.

Linda Swartz

Mer om: Fordonsindustri

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Ledarskap