De drar kopparn ur marken

2012-02-14 23:00  
De höga metallpriserna gör det lönsamt att plocka upp gamla uttjänta rör och kablar ur marken och återvinna metallerna. Joakim Krook, docent på tekniska högskolans avdelning Industriell miljöteknik är ledare för projektet Städer som gruvor, som testar ny teknik för att dra upp metallen. Foto: Peter Modin

Priset på koppar skjuter i höjden och det börjar bli lönsamt att ta tillvara på gamla rör, elkablar och ledningar som ligger begravda under våra städer. Linköping blir först i världen.

Förberedelserna för att dra kopparn ur marken i Linköping pågår för fullt.

Tekniska högskolan i staden undersöker hur mycket och på vilka platser det finns koppar och andra metaller. Gamla ledningar och kab­lar har skickats till ett österriskiskt företag, som testar en ny metod med vilken man drar den inre kopparkärnan ur sitt hölje. Och på Stena Metall i Karlstad förbereds ytterligare tester av samma teknik – men med riktigt långa kablar.

Till hösten räknar man med att komma i gång i Karlstad. Och någon gång nästa år börjar den verkliga kopparutvinningen i ett demonstrationsprojekt i Linköping.

– Vi hoppas att den österriska metoden ska fungera. Det är en billigare och miljömässigt mycket bättre teknik än att gräva upp kablar och ledningar. Det blir också betydligt mindre störningar ovan jord, säger Joakim Krook, docent på Tekniska högskolans avdelning Industriell miljöteknik och ledare för projektet Städer som gruvor.

Kabel-X heter den österrikiska teknik som går ut på att man gräver vid en kabels båda ändar och sedan sprutar in organisk olja i kabeln för att minska friktionen mellan kopparkärnan och manteln. Med en vinsch ska det sedan gå att dra ut kopparkärnan.

Just nu görs tester i Österrike med olika kabeltyper, skilda mantelmaterial och hur det exempelvis fungerar med kablar som skarvats.

Hur mycket gammal koppar, aluminium och järn som ligger begravt under Linköping vet man inte exakt. Norrköping är noggrannare undersökt. Under den staden har man hittat 560 ton koppar, 27 ton aluminium och nästan 4 500 ton järn, som ligger oanvänt under staden och dess gamla industriområden. Dessutom finns det stora mängder som ligger på privat mark, gamla starkströmskablar, likströms- likaväl som växelströmskablar, ledningar, rör som bara blivit kvar när man lagt ner industrier eller gått över till modernare teknik.

Med ett kopparpris på 60 kronor kilot skulle Norrköpings 560 ton koppar vara värt uppemot 34 miljoner kronor.

– För att få större lönsamhet kan man exempelvis lägga ner ny fiberoptik samtidigt som man tar upp kopparn, säger Joakim Krook.

Förutom projektet Städer som gruvor, vilket finansieras av Vinnova, pågår i Linköping tre syskonprojekt.

Utvärdering av metallutvinning från urkopplade elnät i städer, kommunala deponier och askdeponier.

De höga metallpriserna gör det lönsamt att plocka upp gamla uttjänta rör och kablar ur marken och återvinna metallerna. Joakim Krook, docent på tekniska högskolans avdelning Industriell miljöteknik, är ledare för projektet Städer som gruvor, som testar ny teknik för att dra upp metallen.

Staden som gruva

  • Demonstrationsprojektet som startar i Linköping är ett exempel på det som forskarna kallar ”Urban Mining”, staden som gruva.
  • Det vidare begreppet ”Technospheric Mining” innefattar också metaller som ligger i dvala utanför städerna – som gamla nergrävda teleledningar på landsbygden, skeppsvrak, metaller i kommunala deponier eller i askan från sopförbränning.
  • Bara runt hälften av de metaller som människan utvunnit är i bruk, enligt Linköpingsforskarna. De fyra projekten går ut på att komma åt denna dolda resurs, så billigt och så skonsamt för miljön som möjligt.

Hans Dahlquist

Mer om: Forskning Koppar

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer