Snålbilen som kan kastas på komposten

2009-04-30 12:13  

KTH Eco Cars visade i går upp sina två tävlingsbilar Aurora och Agilis inför snålbilstävlingen Shell Eco Marathon i Tyskland nästa helg. Den nya svarta skönheten Aurora är byggd av hampa och sojabönsolja - miljövänligt material som går att kompostera.

Auroras kaross är gjuten i samma form som förra årets KTH-bil Spiros, men i stället för kolfiber och exopilim har man valt hampa och tribest - en plast som är baserad på sojabönsolja.

Tribesten vakuuminjiceras i hampaväven, som sedan får härda i nära 100 grader i 17 timmar.

Bottenplattan och brandväggen är en sandwichkonstruktion med en kärna av balsaträ.

- Om vi inte vinner några andra priser så hoppas vi i alla fall på Eco-friendly Award, säger projektledaren Mikael Hellgren till Ny Teknik, som var på plats när Aurora avtäcktes på KTH:s campus på onsdagseftermiddagen.

Innerst inne är det Technical Innovation Award som hägrar för Aurorateamet.

Aurora är en parallellhybrid med en förbränningsmotor, en superkondensator och två elmotorer. Förbränningsmotorn driver bilen och laddar samtidigt superkondensatorn. När den är fulladdad stängs motorn av och bilen går på ren eldrift.

Det anses vara svårare att bygga en parallellhybrid än en seriehybrid, där förbränningsmotorns enda uppift är att se till att batterierna är laddade.

Men det som skulle kvalificera Aurora för innovationspriset är den KTH-utvecklade mottrycksmotorn, en HCCI-motor som komprimerar bränsle-luftblandningen så hår att den tänder utan tändstift och att förbränningen blir fullständigare och verkningsgraden större.

Förra året gjorde Spiros ett försök, men HCCI-motorn fungerade inte som tänkt. Nu får motorn en andra chans på Shell Eco Marathon-tävlingen.

I årets tävlingar på Euro Speedway-banan i Lausitz i Tyskland deltar fem svenska studentekipage i två klasser - stadsbilar och prototyper.

KTH tävlar med Auroa (stadsbil) och Agilis (prototyp)

Chalmers tävlar med Smarter (stadsbil) och Vera (prototyp)

Luleå tekniska universitet tävlar med Baldos II (stadsbil)

Förra året blev det fem priser till de svenska - fyra till Baldos I och ett till Spiros.

Så här ser prispaletten ut när det gäller priser för bästa bränsleekonomi:

Grand Prize för förbränningsmotorer
Grand Prize för bränsleceller
Grand Prize för solenergidrift

Koldioxidpriset
Dieselpriset
Etanol- och motorgaspriset
Biodiesel och FAME-priset

Dessutom finns sju andra priser att aspirera på:

Säkerhetspriset
Tekniska innovations-priset
Eko-priset
Designpriset

Marknadsförings- och pr-priset
Priset för bästa lagandan
Kämpaglödspriset för det lag som haft motigast men ändå kämpat på och övervunnit motgångarna

Shell Eco Marathon

Reglerna:
Reglerna är enkla – konstruera ett fordon som färdas så långt som möjligt på en fast mängd bränsle. Stort utrymme lämnas åt studenternas fantasi och kreativitet.

Prototype Class:Strömlinjeformade fordon med extrem aerodynamik. Nästan alla har tre hjul.

Urban Concept Class:Mer lik vanliga bilar – men fortfarande pyttesmå. Fyra hjul, bagageutrymme, riktiga dörrar, lyktor, bromsljus, blinkers och tvåkrets bromssystem.

Åtta tillåtna bränslen:
95 oktanig oblyad bensin, motorgas (LPG), syntetisk diesel (GTL), biodiesel (FAME), etanol, vätgas och solceller.

Shell Eco Marathon 2009:
Från och med i år körs Shell Eco Marathon på den endast åtta år gamla racerbanan Euro Speedway Lausitz i östra Tyskland, cirka 10 mil söder om Berlin och 5 mil norr om Dresden.

Tidigare höll man till på Nogarobanan i södra Frankrike.

200 lag från 29 länder i Europa, Nordafrika och Asien tävlar. 58 lag tävlar i Urban Concept-klassen och 142 i prototypklassen.

Tävlingen:
Särskilda inspektörer fyller på bränsletanken vid start och mäter kvarvarande bränsle vid målgång.

Prototypfordonen ska göra åtta varv på maximalt 51 minuter med en genomsnittshastighet på omkring 30 kilometer i timmen. Max fyra försök. Banans längd 3,2 kilometer.

Stadsbilarna kör sju varv på maximalt 53 minuter. Banans längd är 3,173 kilometer. Stadsbilarna måste göra tre depåstopp på vardera 10 sekunder för att det ska likna stadskörning.

Bränslehistoria:
1985: Vid den första tävlingen körde alla bilar på 97-oktanig bensin.
1989: Alla bilar körde på 98 oktan.
1990: Första dieselmotorn i Shell Eco Marathon.
1999: Första bilarna med motorgas LPG.
2003: Första bilarna som kör på vätgas, solenergi och biobränslen.
2006: En etanolbil vinner för första gången förbränningsmotorernas Grand Prize.

Lars Anders Karlberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt