FRA välkomnar ny kunskap om DC3:an

2011-12-02 13:04  

Efter Ny Tekniks avslöjande om DC3:an som sköts ned: FRA välkomnar ny kunskap om planets signalspaningsteknik. Experter på FRA och FOI ska diskutera utrustningen.

- Vi har inget att dölja och välkomnar ny kunskap, till exempel vad gäller detaljer kring delar som antenner med mera.

Så kommenterar Anni Bölenius, informationschef på Försvarets forskningsanstalt, FRA, Ny Tekniks avslöjande i veckan om att DC3:an hade en dittills okänd signalspaningsförmåga att snappa upp ett sovjetisk radarsikte som sände på frekvensen 10 gigaherz.

FRA vidhåller dock att mottagarna ombord inte nådde så högt som till 10 gigaherz.

- Vår bedömning var i samband med bärgningen och fortfarande i dag är att planet hade spaningsförmåga upp till 6 gigaherz, säger Anni Bölenius.

Samtidigt ska FRA nu diskutera frågan vidare med radarexperterna på Foi, Totalförsvarets forskningsanstalt.

Anni Bölenius menar också att FRA inte har velat dölja fakta kring DC3:an:

- Enligt våra experter har alla handlingar som rör sådana frågor gjorts tillgängliga från FRA för Haverikommissionen.

De efterforskningar Ny Teknik gjort under hösten visar att minst av de två radarmottagarna ombord på den DC3:a som sköts ned av ett sovjetiskt jaktplan nordost om Götska Sandön 1952 var modifierade så att de klarade att fånga signaler på frekvensen 10 gigaherz.  Det gäller de två som täckte de högsta bärfrekvenserna, de amerikanska mottagarna APR-5. Vi baserar våra slutsatser på följande underlag:

1. Det fanns redan 1948 långt gångna planer på att Försvarets forskningsanstalts avdelning 3, Foa 3, skulle vidareutveckla de amerikanska radarmottagarna APR-5, så att de klarade den höga frekvensen 10 gigaherz. Den nyare varianten kallades till APR-5M. (

2. APR-5M ingår också på en lista över signalspaningsutrustningen ombord som skrevs av kaptenen K-E Nittve, chef på Foa3, 1948. Där framgår att det handlar om "av Foa ombyggd APR-5".

3. Försvarets forskningsanstalts avdelning 3, skulle leverera tre signalspaningsutrustningar för frekvensen över 3 gigaherz och uppåt till FRA. En i november 1951 och ytterligare två före mars 1952. Det visar en rapport kring en beställning från FRA till Foa 3, Försvarets forskningsanstalts avdelning 3.

Haveriutredaren Christer Magnusson har hittills trott att beställningen gäller APR-9,. Det senare var en mottagare som officiellt kunde nå den höga frekvensen men som Sverige fick tillgång först efter kraschen. "Lyckas du klara ut vad som avses med "tre signalspaningsapparater" är jag idel öra. Texten tyder på att det var något som tillverkades på FOA "ritningsunderlaget måste göras om"" skriver Christer Magnusson, till Ny Teknik.

4. I Magnussons haverirapport från 2007 anges att två APR-5:or bärgades från vrakplatsen på 125 meters djup. De sägs vara APR-5 och APR-5A. Enligt originalhandboken hade modellen APR-5A en inbyggd tillsats, en signalblandare, som gjorde den att använda upp till 10 gigaherz, och alltså inte bara till 6 gigaherz, som FRA felaktigt uppger.

5. Enligt radarexperten Staffan Gadd, som arbetar på Foi, kunde också färdiga modifierings-kit med blandaren köpas från USA så man erhöll egenskapen att nå 10 gigaherz.

- Man kan ju undra om det var så Foa löste det? säger han.

6. I FRAs egen radarexpert Olle Finnman som beskrivit systemet anger också viss osäkerhet kring modellen. I en not till en underbilaga till systemrapporten skriver han: "De APR-5-or som fanns ombord på 79001 var antingen R98/APR-5AY eller R-111/APR-5A. De har samma tekniska data utom när det gäller kraftmatningen, 115V 400-2600Hz resp. 115V 60-2600Hz. Det mest troliga är APR-5A."

7. Olle Finnman har också uppgett för Ny Teknik att mottagarna kan ha modifierats av Foa men att man måste öppna dem och undersöka komponenterna närmare.

8. I en bilaga till det hemliga dokumentet "Redogörelse för radarsignalspaning år 1951", och som delvis avhemligats av FRA i höst, står att "I fpl begagnas ett modifierat Elgar-pejl." Datering den 2 februari 1952.

9. I ett annat Foa-dokument över flygverksamheten som avhemligats av Krigsarkivet i höst står det att Foa 3 under 1951 utförde prov med motmedelsmaterial, störsändare, varnare och mottagare.

10. Ny Teknik har hittat svenska beställningsförslag på 16 stycken APR-5-mottagare, men inget på köp av modellen APR-5A.

11. Utrustningen ombord uppges vara "delvis ny och av hemlig natur" av FRA-tjänstemän 1952.

Vår bedömning är att det var APR-5M som användes i Elgar och inte APR-5A, om man tolkar information ur dokumenten. Det stämmer också med radarexperten Nils Gilles uppgifter i ett dokument om marinens signalspaningsteknik, där han säger att APR-5 modifierades för övertonsblandning". 

Även svenska marinen var med på spåret och använde APR-5 eller som US Navy benämner SPR-2 (APR-5A, SPR-2A i de modeller som kom cirka1945).

Och skulle det faktiskt visa sig vara APR-5A ombord, så hade man möjligheter att ta emot signaler på 10 gigaherz, intygar Staffan Gadd.

FRAs kommentar i sin helhet

”Vår bedömning är, utifrån den kunskap som vi dag har att spaningsförmågan var upp till 6 gigahertz, och inte högre.

Inget i våra handlingar, som Haverikommissionen haft tillgång till, tyder på att det skulle ha funnits en modifierad version av APR-5 M ombord på DC-3:an.

DC3-utredningen 2007 redovisade tydligt bedömningen kring planets spaningsförmåga, dvs upp till 6 gigahertz, dels utifrån input från FRA och dels utifrån den materiel som plockades upp i samband med dykningarna.

Vi har varit i kontakt med FOI för att redovisa vår bedömning utifrån vårt eget underlag och för att diskutera frågan vidare mellan våra experter.

Vi välkomnar ev ny kunskap om t ex detaljerade delar såsom antenner som fortfarande kan bidra till ny kunskap om teknik. Det var också andemeningen från Haverikommissionen, att samhällets olika aktörer kunde utifrån det underlag som tillgängliggjorts bidra med med ev ny kunskap.

Haverikommissionen har fått tillgång till alla handlingar som skulle kunna bidra till att bringa klarhet till nedskjutningen av DC3 vad gäller teknisk utrustning mm.

Det finns handlingar från den tiden som fortfarande är hemliga. Orsaken är att det i dessa finns uppgifter om verksamhetens inriktning, metoder, källor och underrättelseresultat som fortfarande är relevanta och omfattas därför av sekretess.”

Mer om: Flygplan DC3

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt