Kaos ombord orsakade BP-katastrof

2010-12-27 13:23  
Foto: Kristen Mullen, AP Photo/Scanpix samt US Coast Guard

Slarv, stress, dåliga rutiner, bristande kommunikation och obeslutsamhet låg bakom explosionen på en oljerigg i Mexikanska golfen, visar en kartläggning gjord av New York Times.

Bilden som växer fram i N.Y Times undersökning visar ett skolexempel på hur dåligt planerade säkerhetssystem, stress och oklar ordergivning kan leda till ett sammanbrott i en krissituation.

I nio kritiska minuter visste bara ett fåtal ombord på oljeborrplattformen Deepwater Horizon vad som pågick.

I stället för agera snabbt och jobba tillsammans för att stoppa olyckan – som kostade elva personer livet och ett ledde till stora utsläpp av olja – tvekade både befäl och manskap vid flera kritiska tillfällen.

Även säkerhetssystemen brast. Vissa skydd var installerade men inte i funktion, en del aktiverades för sent eller användes fel, medan andra överhuvudtaget inte fanns på plats, skriver New York Times.

Tidningen har intervjuat 21 besättningsmedlemmar och läst 91 vittnesmål, när man synat bakgrunden till olyckan på oljeplattformen den 20 april i år.

På papperet var plattformen väl utrustad för att ta hand om ett utblås som inträffat i en oljekälla på havsbottnen. En mängd system skulle begränsa utblåset och samla upp utströmmande olja och gas för att förhindra en explosion.

Men förutom de rent tekniska bristerna saknades klara rutiner och övning i vem som skulle göra vad och när larmen skulle sättas i gång.

Vissa av systemen visade sig också krångliga att hantera. Ett av säkerhetssystemen krävde 30 knapptryckningar för att fungera.

Handlingsförlamning visade sig vara nästa problem. Två befäl på bryggan struntade i att sätta igång både huvudlarmet och plattformens nödstopp.

– Det var så mycket som hände på en gång, svarade ett av befälen, Andrea Fleytas, när hon senare förhördes.

I stället var det enskilda besättningsmedlemmars mod och handlingskraft som räddade livet på kollegorna, skriver N.Y Times.

Ett annat problem som de intervjuade tar upp är att BPs chefer  – vars bonusar var kopplade till hur mycket tid och pengar de kunde spara –  hela tiden tryckte på cheferna på plattformen och krävde bättre resultat.

Det kan ha lett till att manskapet ombord jobbade för snabbt och slarvigt dagen när olyckan inträffade.

Tidigare i år offentliggjorde BP sin egen utredning om olyckan. Även där slår utredarna fast att olyckan baserades på ”en lång rad sammanflätade och komplicerade händelser” som inkluderade allt från ”mekaniska fel, mänskliga beslut, teknik, operationellt genomförande och personalgruppers samspel”.

Oljeplattformen sjönk den 22 april, två dagar efter explosionerna. Stora mängde råolja strömmade fritt ur den havererade oljekällan i fem månader. Först den 19 september lyckades BP täta läckan.

Plattformen ägdes av Transocean, världens största oljeborrningsföretag, men oljekällan var BPs och det var också för oljebolagets räkning som personalen på plattformen arbetade.

USA:s regering stämde för två veckor sedan BP och åtta andra företag på mångmiljardbelopp för skadorna från oljeutsläppet. Många enskilda personer och näringsidkare har också skadeståndskrav på de inblandade bolagen.

Läs hela artikeln på New York Times nätupplaga

Jonas Hållén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt