Kan Huaweis 4g-router ersätta fiber? Vi har testat

2019-02-16 06:00  

Huawei och Tre säljer en ny ”5g-snabb” mobil bredbandslösning som ska kunna ersätta en fiberuppkoppling. Men är den mobila framtiden verkligen redan här? Ny Tekniks reporter Simon Campanello som har hårdtestat routern B2368 är djupt tveksam.

En snackis kring det kommande 5g-nätet är möjligheten att få en fiberliknande uppkoppling hemma utan själva fibern. Tack vare högre hastigheter och kortare fördröjning är det en möjlig framtid när nätet börjar bli utbyggt. Fixed wireless access, kallas det på branschspråk.

Vill du inte vänta på den dagen finns en lösning som kinesiska Huawei har tagit fram och som i Sverige säljs via operatören Tre. En router för mobilt bredband som lovar en ”5g-känsla” på det gamla hederliga 4g-nätet.

När lådan landar på kontoret kan jag direkt konstatera att det är en rejäl pjäs. Uppsättningen består av två delar, en antenn som ska monteras på husets fasad eller på balkongen och en router som sitter inne i värmen. De två kopplas ihop med en vanlig och medföljande nätverkskabel.

Själva antennen är en grå och anonym sak som med stativ mäter en bra bit över halvmetern. Av hyresvärdstekniska skäl monterades den aldrig på fasaden under testerna, utan fick ligga som en skrymmande elektronisk korv på fönsterbrädan. Men installationen är av allt att döma enkel och ett gäng expanderpluggar med tillhörande skruvar hänger med i paketet.

Läs mer: Skandalerna som skakar Huawei

Vi snackar alltså om en rätt permanent anordning. Inget som är tänkt att flyttas mellan villan och sommarstugan, utan en fast installation som alltså ska ersätta fiber eller adsl.

Huawei kallar tekniken för Wireless to the X, eller wttx, och ska enligt företaget ge en ”5g-upplevelse” i 4g-nätet. Den använder 4x4 mimo, en teknik för att kunna ta emot och sända ut fyra mobila dataströmmar samtidigt och därigenom förstärka både täckning och hastighet. Huawei lovar en 70 procentig hastighetsökning jämfört med vanligt mobilt bredband.

Fiberanslutningen tveklöst snabbare

Wttx-lösningen kan i teorin nå hastigheter på uppåt 600 megabit per sekund. I pressmaterialet säger Huawei att företaget har kommit upp i 300 megabit i svenska nät, men att normalhastigheten snarare pendlar mellan 20 och 60 mbit/s.

Där landar också alla mina hastighetstester i centrala Göteborg. Som högst går det uppemot 50 mbit/s, som längst strax under 30 mbit/s. Men det som känns skevt är att jag kan mäta upp mycket högre hastigheter på min mobiltelefon när den är uppkopplad direkt mot mobilnätet (visserligen via en annan operatör än Tre) på samma plats och vid samma tidpunkt. Det känns märkligt med tanke på Huaweis löfte om att routerns antenn ska lyfta hastigheten.

Det är fullt tillräckligt för ett koppla upp ett par datorer, mobiler och andra enheter på kontoret. Men min fiberanslutning hemma är tveklöst snabbare – och har mycket lägre fördröjningar.

Läs mer: Här är mobilerna som är först ut med 5g

Och är mer stabil. Nu har jag inget större svaj på linan under den dryga månaden som den skrymmande antennen bor på fönsterbrädet, men tre-fyra gånger slutar jag plötsligt nå nätet och måste starta om routern. Inget allvarligt, men jag kommer inte ihåg när jag senast behövde gå igenom den processen hemma.

Själva routern är inget att hänga i granen heller. Den osar standardutrustning från bredbandsleverantör och ger väl en helt okej wifi-täckning (2,4 GHz och 5 GHz), men räcker knappast till att täcka ett större hus.

Grässnittet för att styra routern är rent horribelt. Här finns ingen strömlinjeformad mobilapp utan ett klumpigt och osnyggt webbgränssnitt som du måste in på för att ändra wifi-lösenord och göra liknande inställningar. Känslan är att konfigurera en D-Link-router årsmodell 2002 snarare än en modern nätverkslösning som Ubiquiti eller Google Wifi.

Sjukt övertramp

Det sjukaste övertrampet finns ändå i instruktionsboken. Huawei rekommenderar nämligen ägaren till routern att inte byta ut det medföljande standardlösenordet. En rekommendation som går emot all säkerhetspraxis någonsin.

Men elefanten i rummet när vi pratar mobilt bredband är surfpotten. Med en fiberanslutning hemma har du en obegränsad datamängd att förfoga över, medan mobilnätet i princip alltid är förknippat med ett surftak.

Läs mer: Då kommer Huaweis vikbara telefon

100 gigabyte surf, som är Tres grundabonnemang för mobilt bredband, räcker inte långt för en Netflix-hungrig familj. Om du vill ha en "fiberkänsla" hemma är det nog läge att punga ut för 500 gigabytesabonnemanget (549 kronor i månaden inklusive routern). Annars kommer den enda känsla som Huawei-klossen frammanar att vara djup frustration.

Räcker då en halv terabyte i månaden? Det beror på, är väl det tråkiga svaret. För en barnfamilj där alla dagligen strömmar åtskilliga timmar video kommer fiber att vara den bättre lösningen, om det finns att tillgå. Mobilrouterns stora styrka är väl snarast priset. Eftersom du kan installera all utrustning själv blir insteget närmast gratis, jämfört med tiotusentals kronor för att gräva in en fiberanslutning – om det ens är möjligt.

Kanske kan läget ändras om några år. När 5g-nätet är utrullat kan vi förvänta oss lite generösare surfpott, mycket högre hastigheter och lägre fördröjning. Till dess känns en mobilanslutning som med värdighet kan ersätta fiber fortfarande långt borta.

Simon Campanello

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Debatt