När hunden kom till människan

2011-06-08 23:00  

Läs om hur det gick till när människan fick sin första vän bland djuren. Och lite om hur det gått sedan.

En dag, för mycket, mycket länge sedan, när mannen satt och försökte fästa en vass stenspets på sitt jaktspjut, kände han plötsligt att han inte var ensam. Han tittade upp och fick se hunden sitta ett stycke framför honom.

– Det där ser svårt ut, sa hunden. Att få fast stenen på pinnen, menar jag. Men ni är knepiga, ni människor, så du ska säkert klara det.

– Hmm, muttrade mannen. Vad vill du egentligen, hund? Stjäla av min mat som vanligt? Nejdu, försök inte. Det blir inget av med den saken.

– Inte alls, sa hunden. Tvärtom. Jag kommer i de ädlaste av avsikter. Min tanke är att vi skulle ingå ett avtal, förmånligt för oss båda.

– Ha! svarade mannen. Om jag känner dig rätt planerar du bara något nytt tjyv- och rackarspel. Vad kan du göra som skulle kunna gagna mig?

– Jag skulle kunna hjälpa dig att vakta, så att inga björnar, råttor eller andra djur kommer och stjäl din mat, svarade hunden. Jag skulle också kunna vakta ditt hem, och skydda dig och din familj mot inbrottstjuvar och allehanda faror.

– Hmm, sa mannen.

Bara en månad tidigare hade en björn vittjat hans skafferi, och familjen hade fått svälta en hel vecka. Kvinnan hade upprepade gånger grälat på honom för att han inte lyckats bli av med de envisa råttorna. Kanske det låg något i hundens förslag?

– Jaha. Och vad skulle du vilja ha för att du vaktar? frågade mannen.

– Jag vill bo med dig och din familj, och jag vill ha så mycket mat att det räcker till mig, min tik och våra valpar.

– Är du inte klok, utropade mannen. Det blir en förfärlig massa mat bara för lite vaktande. Varifrån tror du all den maten ska komma? Jag har svårt redan som det är att få ihop föda till min familj.

– Jag vet, sa hunden, för jag har sett hur taffligt du beter dig när du försöker jaga. Det är ett under att du får något villebråd alls. Du skulle behöva lite hjälp.

– Jaha, och vem skulle bidra med den hjälpen?

– Jag, naturligvis. Jag  skulle kunna spåra upp och driva villebrådet mot dig där du ligger gömd, och vips rusar du fram med ditt spjut.

Det hunden sa lät inte alls dumt, tänkte mannen, men fanns det någon hake?

– Jaha, och hur hade du tänkt att vi sedan skulle dela bytet?

– Fifty-fifty, sa hunden.

– Kommer inte på fråga! skrek mannen ilsket.

– Missförstå mig inte. Så här menar jag. Vi äter var och en så mycket vi behöver, och det som sedan blir över sparar vi till en annan dag. Då delar vi på det också.

– Okej, sa mannen, som nu hade lyckats få fast sin vassa stenspets på kastspjutet och blivit på strålande humör. We have a deal!

Och så sträckte han fram sin hand och klappade på hundens huvud bakom örat, och hunden slickade mannens hand med sin långa tunga. Sedan den dagen är hunden människans bästa vän, och hundens och människans valpar leker tillsammans.

Hunden var det första djur som domesticerades av människan, något som forskarna tror hände någonstans i västra Asien för runt 15 000 år sedan.

All världens hundar, hur stora eller små och vilken färg de än har, härstammar från vargen. Medveten avel har sedan skapat en uppsjö av hundraser med vitt skilda färger, former och egenskaper. Faktum är att det bara tar ett tiotal generationer för att avla fram en ny ras.

En rysk forskare vid namn Dmitrij Beljajev visade detta när han avlade tama silverrävar på 1960-talet. Genom att para de tamaste individerna fick han på 20 år fram rävar som betedde sig som bordercollies, sökte människors sällskap och viftade på svansen.

Det märkliga var emellertid att rävarna samtidigt förlorade sitt rävutseende, och kom att likna hundar även i färgteckningen och kroppskonstitutionen. Den engelske genforskaren Richard Dawkins förklarar detta med att när rävarnas anlag för ”tamhet” accentuerades, ändrades också deras hormonbalans, och nya gener i deras genom aktiverades.

På SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna utanför Uppsala, forskar man på olika hundrasers anlag för kroniska sjukdomar. Pudeln drabbas ofta av Addisons sjukdom, nedbrytning av binjurebarken. Schnautzern är känslig för sköldkörtelproblem. Bordercollietikar får ofta diabetes och schäfern exem. Människan och hunden utsätts för samma miljöpåverkan, så genom att förstå hundens sjukdomar förstår vi bättre människans.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt