Europa och rymden

2013-01-23 05:10  

Trots eurokrisen satsar Europa på rymden. Bland de rymdprojekt som närmast är på gång finns ett rymdfordon till Mars, en sond till Jupiter, ett omfattande program för land- och havsövervakning och en vidareutveckling av bärraketen Ariane-5. Ny Teknik har talat med Rymdstyrelsens generaldirektör Olle Norberg.

Den 20–21 november 2012 träffades de europeiska rymdministrarna i Neapel för att besluta om den europeiska rymdstyrelsen Esas budget för de närmaste fem åren. Från Sveriges deltog Jan Björklund. För sina olika rymdprogram äskade Esa sammanlagt åtta miljarder euro, vilket ministrarna bantade ner till sex innan vidare förhandlingar sköts upp till februari.

Vad är det Esa satsar på? Vart går våra rymdpengar?

– Till en rad intressanta program, säger Olle Norberg, Rymdstyrelsens generaldirektör. Vi har ett planerat projekt kallat Juice, en vitsig akronym som står för ”Jupiter icy moons explorer”, en sond som ska gå till Jupiters istäckta månar. Den planeras att sändas upp 2022, men därefter tar det åtta år för sonden att komma fram.

En annan resa går till Mars 2018. Exo-Mars är ett europeiskt-ryskt samarbete som syftar till att landsätta en ”rover”, ett fjärrstyrt fordon som ska borra i marken och undersöka mineral och eventuella tecken på liv på den röda planeten.

Däremot blir det inget av med en europeisk månlandning inom överblickbar framtid. Inte heller med det planerade samarbetet med ­kineserna om en sol­övervakningssatellit placerad i jordens lagrangepunkt L1 mot solen.

Satellitpositioneringssystemet Galileo rullar på, om än försenat. I dag finns fyra satelliter i omloppsbana, vilket gör att systemet äntligen kan prov­köras.

Det finns också flera program om utveckling av nya telekomsatelliter som liksom den svenska månsonden Smart-1 från 2003 ska använda eldrift i stället för vanliga raketer för att navigera rätt i omloppsbana.

Esa har också utlyst en tävling om innovativa forskningsprogram och instrument till en framtida jordobservationssatellit, Earth Explorer 7, för 2019–2020. Tävlingen avgörs våren 2013 och står mellan det projekten Premier, Biomass och Core H2O. Svemska forskare på Chalmers och Omnisys har utvecklat ett instrument vid namn "SteamR" för "Premier" som man hoppas ska väljas ut.  

Ett program kallat Space Situational Awareness handlar om rymdsäkerhet – rymdväder och rymdskrot. Det beräknas nu finnas 20 000 skrotfragment från knytnävsstorlek och uppåt i omloppsbana. Esa vill lägga upp en europeisk databas som håller reda på dem, för att slippa förlita sig på Nasa.

Mängden rymdskrot i omloppsbana ökade drastiskt 2007, när kineserna roade sig med att skjuta sönder en av sina egna satelliter bara för att visa att de kunde. Inte blev det bättre två år senare, när en rysk satellit i hög fart kolliderade med en av mobilnätet Iridiums satelliter och båda bröts upp i en mängd fragment. Det visar sig emellertid att Tyskland och Frankrike inte gärna vill ha andra länder med sig på rymdskrotforskning, troligtvis för att det finns militära kopplingar.

Den europeiska bärraketen Ariane-5 börjar bli till åren, och det har länge diskuterats hur man ska gå vidare. Ska man, som tyskarna vill, vidareutveckla Ariane-5 med ett nytt kraftigare översteg? Eller ska man, som fransmännen vill, satsa på en helt ny Ariane-6?

– I november beslutades att man skulle göra båda sakerna samtidigt, svarar Olle Norberg. Först utveckla ett nytt översteg, sedan satsa på en flexibel Ariane-6 där man kan variera lyftkraften efter lasten genom att sätta på olika antal boosterraketer.

Men det fanns även ett program som Sverige denna gång inte gav en enda krona till: Gmes – EU:s program för land- och havsövervakning. Varför inte det?

– Vi betalade extra mycket förra omgången. Gmes, som nu bytt namn till Copernicus, består av fem olika satelliter och instrument. De första tre Sentinel-satelliterna är redan färdiga och betalda, och den första kommer att sändas upp i slutet av 2013. Problemet är att EU ännu inte fattat beslut om finansiering av driften. Kommissionen vill lyfta ut Gmes-programmet ur EU:s långtidsbudget. Tills finansieringen är klar ser vi ingen anledning att betala mer än vi redan gjort.

Det råder också förvirring om vilka som ska ta hand om och betala för data från Sentinelsatelliterna. Här i Sverige har nu en samverkansgrupp för jordobservations- och säkerhetsfrågor bildats av nio myndigheter, däribland Försvaret, SMHI, Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen.

Situationen är betydligt enklare för vädersatelliterna. De drivs av Eumetsat, som levererar väderdata till Europas alla meteorologiska institut. Eumetsat är klassens ljus och fick faktiskt mer pengar än de äskade av rymdministrarna. Gmes-programmets Sentinel 4 och 5 består för övrigt av instrument som kommer att placeras på Eumetsats framtida vädersatelliter Meteosat TG och Metop SG.

Vad kostar Sveriges rymdengagemang?

– Sverige satsar totalt 900 miljoner kronor per år på rymdverksamhet via Rymdstyrelsen. Sedan går det ytterligare cirka 100 miljoner från statskassan till rymdforskning, främst via Institutet för rymdfysik och SMHI. Pengar går också till teknikutveckling vid universitet, och en grundplåt till basen i Esrange utanför Kiruna där Rymdbolaget förutom att sända upp raketer och ballonger tar ner satellitdata.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt