”Slutförvaret bra för miljön, dåligt för miljörörelsen”

2011-02-19 06:33  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Gunga skutan när det är viktigt för miljöns skull, inte bara för att ni inte får som ni vill. Det skriver Michel Karnerfors apropå ifrågasättandet av SKB och deras utredning av slutförvar för svenskt kärnavfall.

Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, och Johan Swahn, Miljörörelsernas Kärnavfallsgranskning, MKG, har i ett antal debattartiklar i Ny Teknik försökt sprida tvivel om hur Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, sköter sitt uppdrag. Jag kan inte låta bli att fråga mig: är det verkligen sant det de säger, att KBS-3 är dålig för miljön? Eller är metoden i själva verket bara dålig för miljörörelsen?

"Sätt inte bocken som trädgårdsmästare" skriver de. Men vem är bocken egentligen? MKGs medlemmar har själva något att förlora på att frågan om kärnavfall får en lösning? Kan vi verkligen lita på granskare som inte vill att SKB skall lyckas?

MKG utgörs i huvudsak av SNF och dess ungdomsorganisation Fältbiologerna och föreningen har sedan 70-talet motsatt sig kärnkraft. Ett ofta använt argument är påståendet: "Det finns ingen lösning på frågan om kärnavfall".

Nu är SKB på väg att rasera detta. Inom en månad lämnas en ansökan in som - om inget oväntat inträffar - innebär slutet för detta argument.

Om eller när myndigheterna godkänner SKBs föreslagna lösning KBS-3 innebär det inte bara att frågan är löst i Sverige, utan vi kan också exportera den här kunskapen. Hela världens kärnkraftsmotstånd vacklar när industrin helt plötsligt säger "Jo då, det finns visst en lösning". 

Och inte nog med att SKB i så fall klarar kraven; kraven är dessutom väldigt högt ställda. Industrin tar ansvar med mycket god marginal, vilket så gott som omöjliggör vidare kritik i avfallsfrågan.

En annan konsekvens av KBS-3 är att vi får ett slutförvar där bränslet kan återtas. SNF vill istället att bränslet stoppas i djupa borrhål, där man inte utan betydande kostnadsökningar och svårighet kan ta tillbaks det. Om så skulle ske innebär det att bränslet - som är till minst 95procent outnyttjat - inte blir tillgängligt för nästa generations kärnkraft.

För en rörelse som inte vill ha kärnkraft vore detta givetvis en betydande "vinst". Men om KBS-3 istället godkänns är bränslet lättillgängligt och Sverige kan få ren energi för hundratals år utan att någon ny gruvbrytning av kärnbränsle måste ske.

I den bästa av världar omvärderar en opinionsbildare sin åsikt och anpassar ödmjukt ståndpunkten när sakförhållandena ändras. Men med tanke på att kärnkraft tillsammans med vattenkraft - när hela livscykeln beaktas - redan visat sig vara renast och koldioxidsnålast i Sverige och SNF trots detta fortsätter att ösa galla över kraftformen kan vi sluta oss till att föreningen inte kommer att vara först med att säga "Vi hade fel, kärnkraft är faktiskt en bra kraftkälla" om KBS-3 godkänns. Det finns för mycket prestige, för mycket känslomässigt bagage, och för många betalande medlemmar som inte vill se detta hända.

Den romerska tänkaren Juvenalis frågade för snart 2000 år sedan: "Vem skall vakta väktarna?". Den frågan är ständigt aktuell. Vem garanterar att MKGs remiss-svar är sakliga och korrekta? Vem går i god för att deras opinionsbildning är fri från egenintressen?

Skall jag tvunget välja mellan SKB och MKG måste jag konstatera att SKB har ett mycket starkt intresse å deras huvudmäns vägnar att lösningen blir bra, eftersom det kostar kärnkraftsbolagen många miljarder kronor att frågan förblir olöst, eller att den måste städas upp i efterhand. SNF däremot har bara att förlora på att SKB lyckas. Miljön vinner, men de förlorar.

Kort sagt, en ansvarstagande kärnkraftsindustri - som möter alla krav som ställs på den - är bra för miljön men dålig för miljörörelsen.

Alla de punkter som MKG angriper är icke-kritiska för KBS-3. Metoden står exempelvis inte och faller med det nuvarande förslaget på kapsel-lösning med "nakna" kopparkapslar.

SKB jobbar i skrivande stund med kritikerna från KTH för att utforska eventuella osäkerheter. MKG kan inte på ett trovärdigt sätt hävda att SKB undviker kapselfrågan.

 Så, herrar Karlsson och Swahn, jag uppmanar er att sitta ned i båten och låta SKB slutföra arbetet med att undersöka KBS-3 och andra alternativ.

Gunga skutan när det är viktigt för miljöns skull, inte bara för att ni inte får som ni vill. Med största sannolikhet ser världen att vi har en bra lösning på kärnavfallet inom tio år. Att det nog inte blir den lösning som ni hoppades på får ni helt enkelt bittert svälja. Det är  miljön som ska hamna i främsta rummet, inte miljörörelsen.

Michael Karnerfors
Medlem i nätverket Nuclear Power Yes Please

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt