Opinion

”Sluta försvara petroleumindustrin - öka etanol- och metanolhalten”

Björn O. Gillberg vill se ökad inblanding av etanol och metanol. Bilden är ett montage. Foto: Görel Hintze/Pixabay

DEBATT. Våra bilar kommer under lång tid framöver att behöva drivas av förbränningsmotorer. Ökad inblandning av etanol och metanol i bränslet vore logiskt. Men EU:s regel om syrehalt fungerar som petroleumindustrins sista försvarslinje, skriver Björn O. Gillberg, Värmlandsmetanol.

Drivmedel som består av en enda komponent, till exempel etanol och metanol, brinner effektivare än bensin. Resultatet blir energibesparingar och renare avgaser jämfört med bensin. Detta faktum har bland annat sin grund i att bensin är en blandning av hundratals olika komponenter samt att bensin inte innehåller syre. Syre främjar som bekant förbränning.

Metanol respektive etanol innehåller cirka 50 viktprocent respektive cirka 35 viktprocent syre. Metanol är närmast att betrakta som ett raketbränsle på grund av det höga innehållet av kol och syre. Metanol fungerade därför med framgång som drivmedel för Tysklands V2-raketer under andra världskriget.

Används syreinnehållande drivmedel som metanol och etanol minskar motorns behov av syre via insugningsluften. Det resulterar i sin tur i minskad tillförsel av kväve via insugningsluften och därmed minskad halt av miljöskadliga kväveoxider i avgaserna.

Sammanfattningsvis är alkoholer som metanol och etanol jämfört med bensin, miljövänligare och energieffektivare. Alkoholernas högre oktanvärde spelar i sammanhanget en roll. Det medger högre kompression, vilket höjer motorns energieffektivitet. En renodlad metanolmotor drar cirka 30 procent mindre energi jämfört med en bensinmotor.

Nu ska ju Sverige ha en fossilfri fordonsflotta framemot 2030. Frågan är hur man når dit. Under lång tid framöver kommer våra bilar att drivas med konventionella förbränningsmotorer. Logiskt sett borde vägen till renodlad drift med biodrivmedel gå via ökad inblandning av alkoholer som metanol och etanol. Men det finns en hake, nämligen EU:s så kallade oxygenatkrav (syrekrav), som vid låginblandning begränsar syrehalten i blandningar av bensin och alkoholer.

Under förgasarmotorernas tid var det gängse drivmedlet bensin. Motorerna liksom förgasarna var designade utifrån förutsättningen att syre för förbränningen endast skulle tillföras via insugningsluften. När man på 1980-talet började med alkoholinblandningar i bensinen, bland annat metanol och etanol, fanns risk att förgasarmotorerna skulle matas med för mycket syre. Dåvarande EG (1985) och sedan Sverige, begränsade därför genom det såkallade oxygenatkravet halten syre i bensin. Utifrån kravet tilläts initialt högst 3,0 volymprocent metanol respektive 5,0 volymprocent etanol i bensin.

Efter påtryckningar från den europeiska jordbrukslobbyn höjde sedan EU för några år sedan den maximalt tillåtna etanolmängden till 10 volymprocent. Analogt borde också den tillåtna mängden metanol i bensin ha höjts. Men det stoppades av den mäktiga etanollobbyn, som till och med 2007 försökte få till stånd ett förbud för metanolinblandning. Som argument användes bland annat att Volvo var emot metanol.

Förbudet blev aldrig av tack vare att Margot Wallströms agerade inom EU kommissionen. Jan Erik Sundgren, dåvarande vice vd Volvo AB, drog också sitt strå till stacken genom att i en skrivelse till kommissionen påpeka att Volvo inte var emot metanol som drivmedel.

Dagens bensindrivna fordonsflotta, försedd med insprutningsmotorer och datoriserade feedbacksystem, klarar utan problem höga halter syre i drivmedlet. Inblandningar av metanol och etanol i bensin upp till ca 35 volymprocent är inget problem.

Tyvärr är drivmedelsbolagen ointresserade av att medverka till att det förlegade oxygenatkravet ändras, så att det blir fritt fram för väsentligt högre inblandningar av metanol och etanol i bensin. EU:s oxygenatkrav fungerar därmed som petroleumindustrins sista försvarslinje mot ökad inblandning av miljövänliga och energieffektiva motoralkoholer.

Björn O. Gillberg, vd Värmlandsmetanol AB