Opinion
”Rätt innovationspolitik kan försvara välfärden”
DEBATT. Sveriges dåliga prestation när det gäller innovationer och ökad produktivitet är ett allvarligt problem för den framtida välfärden. Kommande regering måste ta tag i innovationspolitiken, skriver Charles Edquist, professor i Lund och medlem av Innovationsrådet.
Tänk 200 år tillbaka i tiden. Tänk bort alla innovationer som bilar, tåg eller flygplan, ingen medicinsk teknik, inga telefoner, inget internet. Denna hastiga blick i backspegeln räcker för att visa att innovationer är den kraft som mest av allt omdanat våra samhällen.
Ökar produktionen per person, så fungerar det mesta i resten av ekonomin och samhället bra – och tvärtom. Sådan ökad produktivitet är en förutsättning för höjda löner, vinster och skatter – eller ökad fritid. Ökad välfärd kräver ökad produktivitet. Allt som konsumeras måste ha producerats. Ökad produktivitet behöver inte betyda större produktion och högre konsumtion. Innovationer står för mellan hälften och tre fjärdedelar av all ökning av produktiviteten.
Produktivitetsökningen i Sverige är svag. Den har minskat i de flesta utvecklade länder – i Sverige från nästan 4 procent till och med 2006 till mindre än 1 procent sedan 2007. Dessutom var tillväxten av BNP per invånare för Sverige lägst i hela EU 2017. Detta är allmänt känt bland ekonomer.
EU-kommissionen publicerar varje år ett summerande innovationsindex. Enligt detta index har det svenska nationella innovationssystemet presterat bäst av alla EU-länder under ett antal år. Detta är fel, eftersom indexet lider av grundläggande metodologiska brister, och i själva verket presterar det svenska innovationssystemet sämre än genomsnittet bland EU-länderna. Läs mer om detta i Science Business och mer fördjupande i Research Evaluation.
Vår låga prestation när det gäller innovationer och produktivitetstillväxt går hand i hand på grund av det långsiktiga sambandet mellan de två. Detta är ett allvarligt problem för den framtida välfärden, som nästa regering måste ta tag i.
I den mån som marknadsaktörerna inte själva kan lösa dessa problem, så behövs en framsynt och effektiv offentlig innovationspolitik. Den måste inbegripa alla typer av politiska medel som kan påverka innovationsprocesser. Man måste förkasta den linjära syn som fortfarande dominerar innovationspolitiken i hela världen. Den bygger på att grundforskning leder till tillämpad forskning som i sin tur ger innovationer, vilka slutligen resulterar i tillväxt, jobb och välfärd.
Detta synsätt är felaktigt och har numera förkastats av alla innovationsforskare.
En effektiv innovationspolitik måste inbegripa, inte bara forskning, utan även exempelvis utbildning, offentlig upphandling, entreprenörskap, regelsystem, finansiering och inkubation. Men en sådan holistisk innovationspolitik växer inte fram spontant. Den kräver politisk styrning. I Sverige har en viss sådan styrning skett sedan februari 2015 då den dåvarande statsministern Stefan Löfven skapade Nationella innovationsrådet (NIR).
Det flesta råd för vetenskap, teknologi och innovation i världen domineras av forskningspolitik och behandlar innovationspolitik bara marginellt. Sverige har i decennier haft ett sådant råd, nämligen Forskningsberedningen. Sverige har alltså numera två råd som samarbetar, vilket är utmärkt!
NIR har verkat i snart fyra år. Där ingår tio externa rådgivare från näringslivet, facket och akademin, samt fem ministrar (statsministern, finans-, närings/innovations-, miljö/klimatministern samt ministern för högre utbildning och forskning). Rådets möten leds av statsministern och efter varje möte bestäms vilka förslag som ska föras vidare.
I NIR har ett stort antal frågor diskuterats. Rådet har inte blivit den kaffedrickarklubb som vissa bedömare befarade.
Ett exempel på åtgärd som föreslagits av NIR är mer stöd till företagens tidiga utveckling. En ny myndighet har skapats, Saminvest AB som fått fem miljarder kronor, med syftet att erbjuda stöd till innovationer i tidiga stadier där privat kapital inte är tillgängligt.
Rådet har också förändrat offentlig upphandling, så att den bättre främjar innovationer. Den offentliga upphandlingen i Sverige uppgår årligen till nästan 700 miljarder kronor, 17,5 procent av BNP. Den sker oftast genom att köparen beskriver vilken produkt som efterfrågas. Men om i stället innovationer ska bli resultatet av en upphandling, så måste upphandlaren beskriva ett problem som ska lösas eller en funktion som produkten ska fylla. Sådan upphandling – funktionsupphandling – öppnar, till skillnad från produktupphandling, för ökad kreativitet, fler innovationer och mer konkurrens.
En ny nationell upphandlingsstrategi antogs av regeringen den 30 juni 2016. I den är ökad funktionsupphandling en viktig del.
Innovationsprocesserna måste fungera för att ekonomin och samhället ska må väl. Innovationspolitiken kan påverka innovationsprocessernas hastighet, men också deras riktning. Upphandling och annan innovationspolitik med inriktning mot sol i stället för kol kan exempelvis mildra klimatutmaningen.
Tack vare NIR ligger Sverige nu i täten vad gäller ett modernt, holistiskt synsätt på innovationsbefrämjande åtgärder. För att möta de långsiktiga problem som kvarstår vad gäller innovationerna och produktiviteten i Sverige, så är det av mycket stor betydelse att Innovationsrådet kan fortsätta sitt arbete under ledning av statsministern. (Detta föreslås också i den sakpolitiska överenskommelsen mellan S, C, L och Mp. Detta förslag stöds alltså av fyra partier.)
För att ytterligare förbättra innovationsprestationen i Sverige krävs:
- Att innovationspolitiken verkligen kompletterar marknadens aktörer och vidareutvecklas i holistisk riktning.
- Att NIR samordnar utvecklingen av evidensbaserade innovationspolitiska åtgärder och genom handlingsplaner säkrar att de blir genomförda.
- Att innovationspolitiken i ökande grad blir ett självständigt politikområde.
- Att regeringen tar fram en speciell innovationspolitisk proposition som föreläggs riksdagen.
Charles Edquist
Professor i innovationsstudier vid CIRCLE, Lunds universitet
Ledamot av Nationella innovationsrådet