Kliv ner från dina höga hästar, Ebba!

2000-01-13 13:16  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Ebba Witt-Brattström,ledamot i KTHs styrelse, har låtit sig intervjuas i NyT 1999:50-52 med anledning av att KTHs styrelse beslutat att endast 15 av 90 platser på tre nya högskoleingenjörsutbildningar ska öppnas för samhällsvetare.

EWB jämför teknologernas argument med dem som användes på 1930-talet för att hindra judiska läkare från att ta jobb i Sverige. Vi tar oss för pannan. Vi arbetar på KTH med samhällsvetenskap och humaniora och strävar efter att integrera dessa ämnen än mer i ingenjörsprogrammen. Men vår utgångspunkt är inte den missionerande attityd som en del humanister anlägger gentemot en teknikkultur de - likt synbarligen EWB - är främmande för och ser ner på. Vår strävan är att ge studenterna ett antal samhällsvetenskapliga och humanistiska instrument för att de ska förstå de sammanhang som formar och formas av tekniken.

Det är synd att Ebba Witt-Brattström åstadkommer ett sådant praktfullt självmål eftersom hon tar upp ett viktigt ämne, nämligen vad ingenjörerna ska förvärva för slags kunskap under sin tid på KTH. Witt-Brattström vänder sig emot vad hon uppfattar som en övertro på matematik, teknik och naturvetenskap.

Att teknologerna i styrelsen är oroliga för att fel ställda förkunskapskrav ska ha negativa återverkningar på studenternas förmåga att klara av utbildningen är en oro att ta på allvar även om man kan ta lätt på deras oro för ingenjörstitelns status.

Många ämnen på KTH förutsätter god kunskap i matematik, av den enkla anledningen att det är det språk som med annan kunskap används för att lösa olika ingenjörstekniska problem. Vi tror att även Ebba Witt-Brattström har förtröstan i att de ingenjörer som räknat på hållfastheten i ett flygplan har räknat rätt när hon sätter sig tillrätta i flygplansfåtöljen.

Den typen av analytisk förmåga och ingenjörskunskap ska inte sättas i motsatsställning till andra typer av analytisk förmåga inom samhällsvetenskaper och humaniora. De krav som ställs på ingenjörer är stora, och teknologerna gör klokt i att kräva att högskolan förser dem med tillräckliga insikter i andra kunskapsområden för att möjliggöra en dialog med andra yrkesgrupper.

Ebba Witt-Brattström oroar sig över humaniorans frånvaro. Men perspektivet kan växlas: på flera håll i samhället möts tekniker av en närmast förlöjligande nedlåtenhet; ingenjörerna är också påfallande frånvarande i samhällsdebatten. Det har utvecklats en ömsesidig misstro gentemot "de andras" perspektiv och sätt att se på tillvaron. Delvis har detta förstås att göra med den långtgående arbetsdelningen i samhället. Men receptet för att överbrygga denna misstro är inte att kasta anklagelser i ansiktet på varandra utan att skapa utrymmen för mötesplatser.

De studenter som kommer till KTH är generellt sett inte ointresserade av samhällsvetenskap och humaniora. För att komma in krävs ofta mycket goda betyg i alla ämnen, alltså även de humanistiska. Många läser parallellt med sina teknikstudier humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen på andra högskolor. Att alla dessa skulle bli oförmögna att reflektera över sin yrkesroll så fort de stegar in på KTHs område är inte särskilt troligt.

Alla ingenjörer kan inte, och behöver inte, ha samma kunskapsprofil. Redan i dag kännetecknas utbildningarna av en omfattande profilering inom och mellan matematikens, naturvetenskapens och teknologins olika delområden. Dessa profileringar kan utvecklas långt mer än i dag och skapa möjligheter för inriktningar med väsentligt större inslag av humaniora och samhällsvetenskap. De som väljer sådana inriktningar måste rimligtvis minska sina studier inom exempelvis matematik. Det man då kan kräva är att de matematiska kunskaperna når en sådan nivå att studenterna klarar av de tillämpade ämnena.

Framtidens ingenjör behöver samhällsvetenskaplig och humanistisk kunskap och analytisk förmåga parallellt med matematisk, naturvetenskaplig och teknisk analys. Blandningen bör se olika ut beroende på vilken roll man kommer att spela. Vi tror dessutom att inte minst humaniora blivit allt viktigare för kvalificerade befattningar inom modern industri och teknik. Det man kan sikta på är att studenterna får en förståelse för dessa kunskapsområden. Det vore därför välgörande om Ebba Witt-Brattström klev ner från sina höga hästar och på ett konstruktivt sätt bidrog till att skapa förutsättningar för mötesplatser mellan olika kunskapsområden på KTH.

Hans Weinberger, fil. dr i teknikhistoria
Staffan Laestadius, docent i industriell ekonomi

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt