Huka er - kinesiska mobiler tar över marknaden

2018-03-09 14:17  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Det kommer att kosta pengar och krävas uthållighet. Men vi måste ta efter kineserna om vi ska kunna behålla vår höga levnadsstandard. Fler måste utbildas inom teknik, tillverkning och produktion, skriver Henrik Robeck.

Apple, Samsung och Google dominerar försäljningen av mobiler. Men nu har de anledning att oroa sig, för kinesiska mobiler kommer på bred front och de kommer att ta över marknaden om några år.

Kina tar täten även inom teknisk utveckling och design och det ger en fingervisning till svensk industri, vilka möjligheter vi har låtit oss gå förbi och vad vi borde göra i Sverige.

Kina har märken som Xiaomi, Huawei, Oppo, Vivo, Ulefone, Meizu, Honor, Gionee för att nämna några som kommit väldigt långt och till och med blivit trendsättande. Xiaomi släppte sin Xiaomi Mix med en skärm som täckte nästan hela framsidan, en så kallad bezel-less telefon med proportioner som gör en stor skärm mer hanterbar. Den sålde slut överallt trots en hög prislapp.

Stimulerande konkurrens, samarbete och låga produktionskostnader är receptet bakom framgången. Nästan all elektronik som telefoner och dess komponenter, även Apple iPhone, tillverkas i samma område; Shenzhen i Guangdong-provinsen. I detta frihandelsområde finns kompetens, en mängd ingenjörer och erfarna fabriksarbetare med lång erfarenhet av sammansättning och ytmontering av elektronik, allt till lägre arbetskraftskostnad.

Mängden utbildad arbetskraft innebär en fördel, även om alla cirka 12 miljoner människor som bor i Shenzhen inte är ingenjörer eller tekniker som bygger mobiler. De är ändå långt fler än de 2 000 tekniker som Google anställt och utbytet mellan dessa företag främjar också utvecklingen.

En annan viktig faktor är att patentlagar i praktiken inte fungerar i Kina Det innebär att de kinesiska mobiltillverkarna inte bara kan kopiera och använda samma teknik i sina egna telefoner utan även att de konkurrerar och sporrar varandra till ytterligare förbättringar och inte lägger tid på dyra patentansökningar. Mobiltillverkarna i Kina lånar varandras idéer och förbättrar andras koncept och det skjuter fram gränserna för teknik och design ytterligare.

Mobilen OnePlus One som blev väldigt uppmärksammad och korades i en tidning som the best telephone money can’t buy hade en marknadsföringsbudget på endast 300 US Dollar. Det var tack vare smart marknadsföring via social medier och kampanjer, som endast inbjudna kunde köpa mobilen. Jämför med Samsung som enligt bokslutet 2016 lade över 10 miljarder USD på marknadsföring.

Några tillverkare satsar också på att sälja telefoner med noll (0) vinst som ett led i marknadsföringen. Genom att släppa vinstkravet på kort sikt får man en marknadspenetration och mutar in sitt varumärke på längre sikt. Genom att endast täcka sin utvecklingskostnad och istället tjäna pengar på tillbehör och andra dyrare mobiler kan man fokusera på utveckling.

Mobiler designas och produceras med komponenter som levereras enligt just in time. Genom att använda så kallade flash sales lämnar mobilerna fabriken utan att passera lagret. Man producerar exempelvis 1 000 nya mobiler och med kraftiga rabatter snappas de upp av e-handelsföretag som GearBest och Alibaba. Därefter väntar man in nya order innan fler mobiler sätts samman. Den stora variationen på modeller gör det möjligt att ändå ha hög sysselsättning i produktionen.

När Apple eller Samsung kommer till Shenzhen för att köpa exempelvis minnesmoduler ställer de höga krav på kvalitet och komponenttestning. Andra tillverkare kan köpa upp de minnen som inte klarade kvalitetskontrollen men som ändå fungerar, för småpengar. Transporterna är dessutom försumbara eftersom tillverkarna ligger inom samma område.

Framtiden för tillverkare i väst ligger i att förfina sina varumärken, att göra dem mer åtråvärda, eller låsa unika operativsystem som Apple har gjort, eller utveckla unika produkter i serier med små skillnader, likt Swatch gjort med sina klockor.

Sverige hade så sent som på 1980-talet fabriker för elektroniska komponenter och för sammansättning. Sedan dess har man likt övrig industri haft attityden att det endast är värt att finnas på en marknad om man är nummer ett eller nummer två. Nu sitter vi och väntar på nästa entreprenör att utveckla en ny Skype, iZettle eller Spotify men förutom att en handfull personer blivit miljardärer sysselsätts väldigt få av dessa nya produkter.

Vi borde likt kineserna stimulera tillväxtcentrum inom teknik, sätta fler i utbildning inom teknik, utveckling, tillverkning och produktion. Det är inte gjort över en natt. Det kommer att kosta pengar och kräva uthållighet och målmedveten fokusering över lång tid. Men Sverige kan inte behålla sin höga levnadsstandard om alla ska studera media och hårfrisering.

Henrik Robeck, it-tekniker

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt