Opinion

”Elektronikskatten är ett misslyckande”

Elinor Kruse, ansvarig för miljöfrågor, Teknikföretagen. Foto: Eva Lindblad
Robert Lönn, skattejurist, Svenskt Näringsliv. Foto: Ernst Henry

DEBATT. Skatten på kemikalier i viss elektronik är ett misslyckande. Utvärdera resultatet innan ni höjer elektronikskatten, skriver Robert Lönn, Svenskt Näringsliv och Elinor Kruse,Teknikföretagen.

Skatten är inte tillräckligt miljöstyrande för att kunna ses som en miljöskatt. Den drabbar elektronik- och vitvaruhandeln i Sverige medan internetköp från utlandet inte beskattas.

Enligt Handelns utredningsinstituts, HUI, studier har kemikalieskatten minskat försäljningen av elektronikvaror i Sverige samtidigt som svenskarnas köp i utlandet ökat.

Vidare skapar skatten onödig byråkrati hos företagen. Och nu visar det sig att Skatteverket inte har fattat några beslut som nekar avdrag av skatten i inlämnade deklarationer. En orsak till detta, som även påtalades av Skatteverkets expert i utredningen om skatten, skulle kunna vara att det saknas tekniska mätmetoder för att kontrollera om gjorda avdrag är korrekta. Det missgynnar seriösa företag.

Struntade i varningarna

Det var många remissinstanser som påtalade bristerna redan innan skatten infördes den 1 juli 2017. Men regeringen valde att strunta i varningarna. Och trots att farhågorna snabbt bekräftades så höjdes skatten den 1 augusti i år. Den naturliga slutsatsen vore att istället utvärdera om elektronikskatten verkligen bidrar till en giftfri miljö.

Elektronikskatten är utformad som en skatt på vikt och inte på förekomst av farliga flamskyddsmedel. Inte ens Kemikalieinspektionen vet om skatten är miljömässigt effektiv utan ska utvärdera om skatten bidrar till att minska innehållet av flamskyddsmedel i elektronik.

Saknas metoder

I ett särskilt yttrande i den utredning (SOU 2015:30) som föregick lagen avstyrkte Skatteverkets expert elektronikskatten med motiveringen att det saknas tekniska metoder för att kontrollera de avdrag som kan göras på skatten. Detta borde ha varit tillräckligt för att stoppa skatten.

De företag som redovisar skatten till Skatteverket kan nämligen begära avdrag på skatten med 50 eller 90 procent, beroende på om de farliga flamskyddsmedlen överhuvudtaget ingår och i så fall i vilken omfattning.

I remissvar på förslaget på en höjning av elektroniksskatten efterlyste bland andra Teknikföretagen en bättre kontroll av skattens efterlevnad.

När Svenskt Näringsliv frågade Skatteverket vilka kontroll-, urvals- och testmetoder man använder sig av för att kontrollera skatten gavs svaret att dessa inte kunde lämnas ut. Man hänvisade till handläggningssekretess.

Däremot meddelade Skatteverket att verket inte fattat några beslut som nekar avdrag av den skatten sedan den infördes för två år sedan. Har verkligen alla ingivna deklarationer varit helt korrekta? Det ligger nära till hands att utgå ifrån att någon egentlig kontroll inte utförts och att Skatteverket inte har något annat val än att acceptera de uppgifter som lämnas in när företagen yrkar på avdrag.

Tandlös kontroll

Ett grundläggande krav är att riktigheten i redovisad skatt ska kunna kontrolleras. I annat fall försämras konkurrensförmågan för seriösa företag som vill göra rätt. De måste konkurrera både med utländska företag – som inte omfattas av skatten – och med oseriösa företag som kan göra felaktiga avdrag i vetskap om att Skatteverket kontroll är tandlös.

Bristerna och oklarheterna visar att elektronikskatten nu behöver en grundlig utvärdering. Men regeringspartierna och deras samarbetspartners Centerpartiet och Liberalerna har istället tillsatt en utredning om att även införa en kemikalieskatt på kläder och skor.

Elektronikskatten är ett varnande exempel på hur dålig en skatt kan bli om våra folkvalda politiker bortser från vad sakkunniga inom både myndigheter och näringsliv vid upprepande tillfällen har framfört.

Den bristande möjligheten att kontrollera skatten som nu uppdagats är ytterligare ett argument för att ta bort skatten. Det bör snarast göras en grundlig utvärdering av effekterna av skatten, istället för att höja och utvidga den.

Ytterst är det inte enbart elektronikskattens legitimitet som står på spel. Det är också tilltron till politikers förmåga att införa effektiva miljöstyrmedel, särskilt miljöskatter.

Robert Lönn, skattejurist, Svenskt Näringsliv

Elinor Kruse, ansvarig för miljöfrågor, Teknikföretagen