Tomas Kåberger: Harry Frank har missat poängen

I morgondagens nummer av Ny Teknik förklarar Tomas Kåberger i en debattartikel vad som ligger bakom planeringsmålet 30 TWh vindkraft - det som kritiseras av Harry Frank och KVA:s energiutskott.

Redan i dag publicerar vi en längre versionen av Tomas Kåbergers debattartikel på Ny Tekniks webbplats.

Så här skriver Tomas Kåberger:

Delar av Kungliga vetenskapsakademiens Energiutskott tillskriver ”Kåberger & Co” konstiga uppfattningar i Ny Teknik onsdagen den 16 december. Låt mig beskriva sakfrågan:

EU har givit Sverige del av ansvaret för att öka EU tillförsel av förnybar energi. Av Sveriges energianvändning skall 49% vara från förnybara källor 2020.

Det är inte bara av klimatskäl, utan också för att förbättra försörjningstrygghet och bidra till den industriella utvecklingen av dessa långsiktiga tekniker.

Eftersom Sverige har låga kostnader för förnybar energi jämfört med många andra EU-länder har energimyndigheten, regeringen och riksdagen bedömt att vi skall klara detta genom ökad förnybar energitillförsel i Sverige.

Inom elsystemet sker detta med elcertifikaten som styrmedel. detta skapar en marknad för all förnybar elproduktion, inte endast vindkraft.

Hittills har utbyggnaden av elproduktion med biprodukter från skogsindustrin varit den största källan.

Med de kvoter som beslöts före EU direktiv är Energimyndighetens prognos är att vindkraften kommer att bidra med ca 7 TWh år 2020.

Med den ökade kvot förnybar el som regering föreslagit efter EUs beslut om Sveriges ansvar, förutser myndigheten att svenska kunder kommer att efterfråga ca 12 TWh från vindkraftverk, resten av utbyggnaden sker i huvudsak med bioeldade kraftvärmeverk i skogsindustrin och fjärrvärmesystem.

Såväl den nuvarande som den tidigare regeringen har dock ambitionen att lösa energiutmaningarna i internationellt samarbete.

När det gäller klimatmålet innebär detta att Sveriges skattebetalare delvis betalar får åtgärder i Kina och Brasilien eftersom detta framstår som billigare än att minska utsläppen mer i Sverige.

För att nå EUs mål om ökad förnybar energi ser det ut som om andra länder istället skulle kunna betala för ytterligare investeringar i Sverige. Sådana investeringar skulle vara till ekonomisk nytta för Sverige.

Detta genom att det blir ytterligare industriell aktivitet och sysselsättning i Sverige med att bygga och driva vind- och bioenergianläggningar. Men också genom att utbudet av el ökar i Sverige så att elpriset sänks. Det senare är särskilt viktigt för den el-intensiva industrin.

En sådan utbyggnad gör det också lönsamt att bygga ut elledningar så att kommuner där det en dag blåser mycket kan exportera till kommuner i andra delar av EU där det just då blåser mindre. För att skynda på denna utbyggnad har EU nyligen beslutat om att stödja sammankopplingen av Sveriges, Danmarks och Tysklands elnät med 150 miljoner €.

Även om andra EU-länder för att nå sina EU-mål vill betala för svenska energiinvesteringar betyder inte det att dessa omedelbart går att genomföra.

Det behövs företag som kan leverera anläggningar och utföra byggarbeten i Sverige, myndigheter behöver ha kompetent personal för att hantera tillståndsärenden och det behövs elledningar för att koppla verken till nätet.

Därför har regeringen och riksdag talat om för oss och andra myndigheter att planera för att kunna hantera en vindkraftutbyggnad på upp till 30 TWh, den s.k. planeringsramen.

Det betyder inte att regeringen eller myndigheten sagt att så mycket vindkraft skall byggas, bara att myndigheterna skall vara beredda på att en så stor utbyggnad kan vara lönsam i Sverige när andra länder använder samarbetsmekanismerna för att minimera sina kostnader.

Mitt ifrågasättande av den Kungliga Vetenskapsakademiens underlag kom sig av att Harry Frank som talesman för akademien i radionyheterna den 16 september hävdade myndigheter och regering inte tittat vetenskapligt på vad som var möjligt, och att endast 10 TWh per år var realistiskt.

Jag har på olika sätt efterfrågat hur KVA beräknat just 10 TWh som gränsen för vad som är realistiskt och fått svar i samma stil som artikeln i Ny Teknik.

Ingenjörsvetenskapsakademien, som den Kungliga Vetenskapsakademien hänvisar till som stöd, har sin slutsats grundad på att det inte vore ekonomiskt rimligt att Sverige drev just vindkraftutbyggnaden till 30 TWh för att klara sitt EU-åtagande om 49% förnybar energi.

Men det har så vitt jag vet ingen i Sverige föreslagit.

Regeringen och energimyndigheten ser istället fortsatt oljeersättning i uppvärmningssektorn och ökad biokraftvärme som mer kostnadseffektiva.

Inom IVA-projektet har man dock, såvitt man berättat för mig, inget emot att Sverige drar nytta av EU-direktivets samarbetsmekanismer och låter andra länder bidra till vindkrafts-industriell utveckling i Sverige.

Några tekniska eller ekonomiska skäl att 30 TWh då inte skulle vara möjliga har ännu inte presenterats. Det är svårt att förstå hur Kungliga vetenskapsakademien med ett ”arbetssätt” som ”liknar det som FN:s klimatpanel (IPCC) har” optimerar EUs utbyggnad av förnybar energi och därur får resultatet 10 TWh vindkraft i Sverige.

Tomas Kåberger, generaldirektör Energimyndigheten