Karriär
”Ett beklagansvärt aktstycke”
Lennart Bengtsson.
”De avsnitt jag inspekterat är förfärande i sin fullständiga brist på relevant atmosfärkunskap.” Det skriver professor Lennart Bengtsson om klimatberäkningarna i kursboken på KTH.
I e-post till Ny Teknik redogör Lennart Bengtsson, expert inom meteorologi och bland annat professor vid University of Reading i Storbritannien, för sin kritik mot boken.
Han pekar på ett antal felaktiga antaganden och felaktiga data – exempelvis att temperaturen vid atmosfärens övre gräns ligger mellan –60 och –80 grader C, och inte 0C som beräknas i boken.
”Hela det så kallade strålningsavsnittet vittnar om en total brist på insikt i mekanismerna för atmosfärisk strålning. Det ytterst omfattande arbete som pågått här under de senaste 50 – 75 åren beaktas överhuvudtaget inte.”, skriver Lennart Bengtsson, och fortsätter:
”Det är mig en obegriplighet att dylikt nonsens kan skrivas från anställda vid ett av Sveriges främsta lärosäten. Man kunde åtminstone konsulterat någon av de svenska professorerna i meteorologi eller någon utländsk expert på atmosfärstrålning för att undvika de allra värsta tokigheterna.”
”Som en sammanfattning är detta ett beklagansvärt aktstycke. Är övriga delar av samma miserabla kvalité borde kompendiet dras tillbaka.”, avslutar Lennart Bengtsson.
Kapitlen som handlar om klimatberäkningar ingår inte i den aktuella kursen i numerisk analys. Men det är samtidigt detta material som fått programledningen på teknisk fysik vid KTH att reagera, och som flera andra klimatforskare är kritiska till.
- - - -
Kursboken Mathematical Simulation Technology finns tillgänglig som pdf-dokument här på kursens hemsida.
Under rubriken "Course material" en bit ner på sidan finns först ett utdrag ur boken med de delar som ingår i kursen ("Excerpt from..."). Därefter finns boken i sin helhet.
Korta exempel på innehåll som berör klimatberäkningar finns här.
Här återger vi några av Lennart Bengtssons synpunkter, efter att ha tittat igenom kapitel 13,37,127,176,178,179 samt 260 i boken:
Kap. 13 försöker på ett märkligt sätt att visa vad temperaturen! är vid atmosfärens övre gräns. Jag kan nämna att tropopausens temperatur ligger mellan -60°C och -80°C och knappast 0. Det man givetvis måste använda är den strålning /ytenhet som träffar atmosfärens övre gräns. Detta kan lätt beräknas och uppgår i årligt medelvärde för hela jorden till just 1/4 av solarkonstanten eller 341W/m2. 102 W/m2 reflekteras ( planetärt albedo är 30%). Resten, 239W/m2, återstrålas mot rymden som långvågig strålning. Det inses lätt att den REPRESENTATIVA temperaturen för denna återstrålning är ca 255 K eller -18°C. Detta beror på att strålningen från jordytan absorberas av växthusgaserna som i sin tur strålar vidare från en lägre temperatur osv. Resonemanget i detta kapitel är totalt felaktigt. Vad som händer vid en ökad koncentration av växthusgaser är att den representativa utstrålningen sker från en högre nivå i atmosfären varvid konsekvensen blir en ytterligare förhöjd marktemperatur. Här är det bara att följa den fukt/torradiabatiska temperaturprofilen.
Kap 37 är synnerligen ofullständigt och diskussionen om klimatsensitiviet formellt felaktig. Et antal artiklar sammanfattade i IPCCs naturvetenskapliga rapport diskuterar problematiken att bestämma klimatsensitivitet från observationer. Lindzens och Chois artikel är den enda som nämns i kompendiet trots att det kom ut så sent som förra året , kanske skulle författarna också ha nämnt de artiklar som på goda grunder kritiserat denna artikel nämligen att man anser sig kunna visa att författarna har övertolkat data. En alternativ beräkning är att jämför de båda hemisfärerna för sommar och vinter. Då är nämligen ändringarna tillräckligt stora för att en sensitivitet kan beräknas med en rimlig noggrannhet. Värdet ligger därvid mellan 0.5 och 0.6 K/Wm-2.
Läs Lennart Bengtssons sågning av kursboken med egna ord här.
