Massiva neutronstjärnan kan lära forskarna om det okända

2019-09-20 09:28  
Med hjälp av Green Bank Telescope i West Virginia har astronomer identifierat neutronstjärnan som slår rekord. Foto: B. Saxton / NRAO / AUI / NSF

Neutronstjärnans diameter är bara 24 kilometer, men massan är mer än dubbelt så stor som vår sol. Det innebär att den balanserar på gränsen till att krossa sig själv till ett svart hål.

När en stjärna går mot sitt slut stöter den bort sina yttre lager. Sedan imploderar de inre delarna i en gravitationskollaps. Om massan är den rätta övergår den i en supernova, och det som blir kvar är en neutronstjärna. I typiska fall har de en diameter på 20 kilometer, men nu har man upptäckt en större – den mest massiva hittills.

Med hjälp av Green Bank Telescope i West Virginia har astronomer identifierat neutronstjärnan som slår rekord. Det är en millisekundpulsar vilket innebär att den skickar ut regelbundna pulser med en rotationshastighet på 1–10 millisekunder. Neutronstjärnan har en diameter på 24 kilometer och motsvarar 2,14 solmassor. Det innebär att den närmar sig gränslandet för när massan är så stor att den krossar sig själv till ett svart hål.

Att hitta den maximala massa som naturen och fysiken tillåter kan lära forskarna en hel del om ett annars otillgängligt område inom astrofysiken.

Läs mer: Universum kan vara yngre än vad vi trott – eller äldre

– Neutronstjärnor har den här brytpunkten där deras inre densitet blir så extrem att gravitationskraften till och med övervinner neutroners förmåga att motstå en vidare kollaps. Varje hittills största neutronstjärna som vi hittar gör att vi tar oss närmare att identifiera brytpunkten, och hjälper oss att förstå fysiken hos materia vid den här hisnande densiteten, säger Scott Ransom, astronom vid National Radio Astronomy Observatory till Sci-News.

Pulsarer kan rotera hundratals varv per sekund och skickar ut dubbla strålar av radiovågor från magnetpolerna, som en fyr. Forskare kan använda regelbundenheten som en slags atomklocka, bland annat för studier av rumtid och mätning av massan hos himlakroppar.

MSP 10740+6620 ligger 4.600 ljusår från jorden, och forskare har redan kunnat använda neutronstjärnan för att fastställa massan hos två stjärnor.

När en pulsar passerar bakom en vit dvärgstjärna uppstår en lätt fördröjning av signalen, eftersom dvärgen kröker rumtiden vilket tvingar pulsen från neutronstjärnan att färdas lite längre. Fenomenet som kallas Shapiro-fördröjning innebär att man kan beräkna den vita dvärgstjärnans massa. Forskarnas avhandling är publicerad i Nature Astronomy

John Edgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt