Hållbar industri
”Politiker: Utbilda för industrin”
KRÖNIKA. Efter att Fredrik Reinfeldt så sent som 2013 på World Economic Forum i Davos i det närmaste dödförklarat den svenske industriarbetaren med orden ”We used to have people in the industry, but they are basically gone”, har en radikal attitydförändring skett i regeringskansliet på Rosenbad och i riksdagen.
Insiktsfullt har landets ledande politiker förstått sambandet mellan en högförädlad exportindustri och skattefinansierat välstånd. En förståelse som egentligen borde vara en självklarhet, men som inte varit det under 10–15 år då man visat ointresse och i stället trott på någonting annat som matkassar, e-butiker, caféer, rot- och rut-sektor.
Bortom politikernas radar har industrin kämpat på, inte minst efter käftsmällen med Lehman Brothers undergång 2008. Vår räddning stavas automation, alltså tillverkning med betydligt mindre handkraft och mer med robotar och intelligenta produktionssystem. Något som tydligt avspeglas i årlig bibehållen personalstyrka, i samtidig tillväxt tack vare ökad produktivitet och bättre resursutnyttjande.
Men en högre grad av ”smart factory”, Mikael Dambergs benämning på fabriken i nyindustrialiseringsstrategin, leder också till högre krav på kompetens och kanske framför allt en annan typ av kompetens. Alltså, något som äventyras, inte minst nu när nödsignalerna även från hela utbildningssystemet sänds ut allt tätare…
Vår skola verkar sakna förmågan att engagera och utbilda för industrin – och industrin verkar sakna förmåga att vara inspiratör och engagerat plocka in praktikanter. Det hela är extra bekymmersamt nu när vi, lite som en skänk från ovan, fått fler i landet än vad nativiteten klarat av.
Nationen behöver snabbt som attan, ur många synvinklar, göra om ”armar och ben” till fullgoda industrimedarbetare, men också samtidigt trimma alla dessa personer i värderingar som vi kulturellt och samhällsmässigt delar.
Härma tyskarnas lärlingssystem och lägg till, med tanke på dagens situation, undervisning och träning i vårt språk, våra värderingar och hur det svenska samhället fungerar.
Mat på bordet och trygghet i landet finansieras av export – inte av hemkörda matkassar och utveckling av appar!
Omtaget är inte försent, bara nästan – det handlar om framtiden i vårt land!
Fredrik Sidahl är vd för FKG, Fordonskomponentgruppen och är ledamot av tankesmedjan Automathink
