Lannavaaras framtid vilar på hennes stenar

Tack vare sin pappas stensamlande kan Jenny Söderström i byn Lannavaara titulera sig verkställande direktör. Tillsammans med sin bror basar hon för ett stensliperi som sysselsätter en tiondel av befolkningen. I den lilla byn, 14 mils väg nordost om Kiruna, sker även en unik utbildning som förhoppningsvis ska få högskolestatus. Historien om stensliperiet börjar egentligen 1917 med den unge jägaren Hjalmar Lundberg. I samband med en ripjakt tvingades han övernatta vid en ravin på grund av tät dimma. Morgonen därpå såg han hur det glittrade starkt där solen lyste på andra sidan ravinen. Han tog sig dit och bröt loss ett stycke intensivt lysande gult stenmaterial. Innan han lämnade platsen täckte han över fyndplatsen med mossa. Analyser av geologer visade att han hade hittat rent guld. Hjalmar dog ungefär ett år senare av lunginflammation, blott 24 år gammal. Han hade inte avslöjat exakt var guldfyndet hade gjorts. Och ingen har ännu hittat platsen?. - Min pappa hade hört sägnen om Hjalmar och blev väldigt intresserad av stenar som han började samla på. På 1970-talet bodde vi i villa i Kiruna. Det blev allt mer sten som låg och skräpade i garaget och tvättstugan. Till slut bestämde sig mina föräldrar för att försöka göra något av stensamlingen. De köpte en liten slipmaskin, sa upp sig från två fasta anställningar, och började att slipa och tillverka smycken i en husvagn i Lannavaara. Och på den vägen är det, säger 22-åriga Jenny Söderström som är vd för Kristallen Stenslip i Lannavaara. Det var 1982. Mamma Barbro tillverkade och sålde smycken Pappa Agne arrangerade guldvaskning för turister. Mycket av verksamheten baseras på sten från Norrbotten som epidot, jaspis och kvartsiter. Även gnejs och granit av bra kvalitet kan omvandlas till smycken. - Vi importerar också, bland annat från Australien. Stenar som ska facettslipas finns inte i Norrbotten. Visserligen har det gjorts fynd av diamanter här, men de är för små för att slipas. Och facettslipning ingår i den utbildning vi har här, säger Jenny. 1986 startade utbildningsverksamheten. - Vi har en väldigt bred och därmed unik utbildning. Den täcker hela fältet från gravvårdar, byggsten till gemmologi; läran om ädelstenar. Den bredden finns inte någonstans i Norden, säger Jenny Söderström som själv är utbildad gemmolog. - Tre dagar i veckan läste jag individuellt program på gymnasiet i Kiruna. Resten av tiden gick jag igenom hela vårt utbildningsprogram i Lannavaara. Men, idag hinner jag tyvärr inte göra det jag egentligen är utbildad för. Tiden går i stor utsträckning åt till administration. 1999 avled mamman Barbro som hade startat stensliperiet. Då hade barnen Jenny och Hans redan övertagit ledningen av företaget. Pappa Agne är nu för tiden ofta på resande fot. När detta skrivs är han i Ghana engagerad för att hjälpa till med att leta guld och diamanter. - Min mamma blev sjuk när jag var 17 år. Och det stod klart att hon inte skulle finnas med så mycket längre. En dag vid köksbordet frågade mina föräldrar mig och min bror Hans om vi hade intresse att ta över och fortsätta med företaget. - Vi sa att det är klart att vi försöker. Går det inte bra så får vi ta nya tag och göra något annat. När man jobbar i en liten by där ungefär 100 personer bor så betyder det mycket för byn. Jenny och hennes bror ansvarar för olika delar av verksamheten. - Jag sköter en stor del av det adminstrativa och skriver offerter och anbud. Brorsan jobbar mer med tekniken och utbildningen. Men vi hoppar in på varandras områden och gör olika saker hela tiden. Det blir aldrig tråkigt i ett litet företag. Och det har inte varit svårt att ta över ansvaret för ledningen. - Nej, jag tycker inte det. Jag har jobbat här varje sommar och har i stor utsträckning fortsatt att göra det jag alltid har gjort i företaget så det kändes inte som ett så stort steg för mig. Jenny har idag ingen längtan bort från Lannavaara, att komma hemifrån och ut i världen. - Jag reser redan så mycket och träffar så mycket folk att jag får hela mitt behov tillfredsställt. Jag är ute och föreläser ganska ofta i skolor och jobbar med företagarföreningen här i Norrbotten där jag sitter med i distriktsstyrelsen. Och i och med att vi också köper in material så åker jag utomlands litet då och då för att hitta stenar. Jag har bland annat varit i Australien och Ryssland. Det känns riktigt skönt att komma hem och få gå ut med hundarna. Lannavaara är en oas för mig.